Ål-Kilen
| Ål-Kilen | |
| småort | |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Dalarna |
| Län | Dalarnas län |
| Kommun | Leksands kommun |
| Distrikt | Åls distrikt |
| Koordinater | 60°38′1″N 15°3′12″Ö / 60.63361°N 15.05333°Ö |
| Area | 36 hektar (2020)[1] |
| Folkmängd | 119 (2020)[1] |
| Befolkningstäthet | 3,3 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Småortskod | S6953[2] |
| Beb.områdeskod | 2029SB131 (1990–)[3] |
  Ortens läge i Dalarnas län
| |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Ål-kilen, eller bara Kilen, är en småort i Åls socken, Leksands kommun i Dalarna.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Byn förekommer i skriftliga källor första gången 1482 ('Kylenom'). I äldsta skattelängden från 1539 upptas 3 hemman i Ål-kilen. Älvsborgs hjälpskatteregister 1571 upptar 6 hemman i byn. I Mantalslängden 1668 uppräknas 16 hushåll, medan Holstensons karta från samma år har 8 gårdstecken i byn, samt ett vid 'Hobäriet' (Hoberget, ett berg nordöst om byn). 1766 upptar mantalslängden 34 hushåll, medan mantalslängden från 1820 upptar 36. Som störst befolkning hade byn mellan 1820 och 1871, med som mest 205 innevånare. I början av 1920-talet då Karl-Erik Forsslund besökte byn fanns här 34 gårdar.
En byskola uppfördes 1864. Ål-kilen har även haft flera industrier. Flaggstångssten bröts vid Hoberget i början av 1900-talet, vid Biörs snickeri har dalakistor tillverkats, på 1950-talet gjorde man även trampbilar. En plastindustri har också funnits i byn, samt en mekanisk verkstad för tillverkning av vedklyvar.
En intressant notering är att en gård i Ål-kilen rödfärgades redan 1781, detta är det äldsta belägget på en rödfärgad bondstuga i Dalarna. Annars dröjde det till mitten av 1800-talet innan boningshusen började rödfärgas och början av 1900-talet innan även ladugårdarna fick rödfärg. Ål-Kilen är också bekant Häxprocessen i Ål, som var Sverige sista häxprocess, och där alla de anklagade kvinnorna kom från Ål-Kilen.
På Ål-Kilens marker efter den gamla landsvägen låg även Leksands tingslags gamla avrättningsplats, den sista avrättningen skall ha skett här 1850.
Byn är även rik på slagg från myrmalmsframställning, bland annat vid Stråttbäcken norr om byn, i skogskanten mot Söder Rälta, utefter Dalälvens gren Öälven mitt för Morkarlöns södra del, samt i grävningar mitt i byn, intill den planterade björkhagen "Parken".
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Andersson, Roland; Byar och Fäbodar i Leksands kommun - Kulturhistorisk analys, Falun, 1983
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
| ||||||||||||||||
