Élisabeth Vigée Le Brun

Från Wikipedia
Élisabeth Vigée Le Brun
Självporträtt med stråhatt, 1782
FödelsenamnMarie Élisabeth Louise Vigée
Född16 april 1755
Paris
Död30 mars 1842 (86 år)
Louveciennes
BegravningsplatsLouveciennes[1]
NationalitetFransk
FöräldrarLouis Vigée
Jeanne Maissin[2]
Make/makaJean-Baptiste Le Brun
(g. 1776–)[3]
Konstnärskap
FältMåleri
RörelseRokoko, nyklassicism
Signatur
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Élisabeth Louise Vigée Le Brun, född 16 april 1755 i Paris, död 30 mars 1842 i Louveciennes, var en fransk målare, som framförallt målade porträtt. Hon var väldigt populär och känd inom Europa.

Biografi

Elisabeth Vigée Le Brun var dotter till porträttmålaren Louis Vigée och hårfrisörskan Jeanne Maissin. Hon fick sin första konstutbildning av fadern. Hon uppfostrades av släktingar i Épernon till sex års ålder och var därefter under fem år på ett konvent. Hennes far dog när hon var tolv år gammal. Modern gifte 1788 om sig med den förmögne juveleraren Jacques-François Le Sèvre, och kort därefter flyttade familjen till Rue Saint-Honoré, nära Palais Royal.

Som femtonåring kunde Vigée Le Brun försörja sig själv och sin familj, då hennes mor var änka ännu en gång. Hon var redan en professionell porträttmålare. När hennes studio blev omhändertagen för att hon målade utan licens ansökte hon till Académie de Saint-Luc. Hon blev medlem i akademin 1774 när hon var nitton år. Två år senare gifte hon sig med Jean-Baptiste-Pierre LeBrun som var även han en målare och konsthandlare. Hennes make hade många kontakter och Vigée Le Brun en väg in till konstvärlden. Hon började även ställa ut sin konst i sitt hem på Hôtel de Lubert, och även det gjorde att hon uppmärksammades.[1] Hon födde sin dotter Jeanne Julie Louise, som kallades Julie, 12 februari 1780

Under 1781 reste Vigée Le Brun runt i västra Europa med sin familj och där fick hon möjlighet att öva med sina målningar, testa nya tekniker och associera sig med adeln. Det var under den här resan som hon skapade en skandal. Vigée Le Brun hade målat ett självporträtt där hon ler och visar tänderna.

Hon utförde tilldragande, idealiserande porträtt och var 1779–1790 hovmålare hos drottning Marie Antoinette.[4] Hon lämnade Frankrike på grund av franska revolutionen och var därefter verksam vid hoven i Ryssland, Italien och England. Efter Napoleons makttillträde återvände hon till Frankrike och bosatte sig åter i Frankrike 1809.[4][5]

Hon lämnade efter sig 660 porträttmålningar och 200 landskapsmålningar, vilka finns i privata samlingar i Europa och USA, och i museer som Eremitaget, National Gallery i London, Metropolitan Museum of Art i New York och National Gallery of Art i Washington, D.C. Hennes verk finns även i Nationalmuseums samlingar i Stockholm.[6]

Elisabeth Vigée Le Bruns memoarer utkom 1835–1837.[4]

Medlemskap i akademier och sällskap

  • 1783: Académie de peinture et de sculpture, Paris.
  • 1807: Société pour l'Avancement des Beaux-Arts, Genève.

Verk i urval

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Louise Élisabeth Vigée Le Brun, 10 augusti 2015.

Noter

  1. ^ hämtat från: franskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, francearchives.gouv.fr .[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, man8rove.com .[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Barbro Werkmäster. ”Elisabeth Vigée-Lebrun”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/elisabeth-vigee-lebrun. Läst 16 augusti 2015. 
  5. ^ ”Elisabeth Vigée-Le Brun Painter (1755-1842)” (på engelska). biography.com. http://www.biography.com/people/elisabeth-vig%C3%A9e-le-brun-37280. Läst 16 augusti 2015. 
  6. ^ ”Nationalmuseum - Élisabeth Louise Vigée-Lebrun”. collection.nationalmuseum.se. http://collection.nationalmuseum.se/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=artist&objectId=7724&viewType=detailView. Läst 17 juni 2016. 

Litteratur

  • May, Gita (2005) (på engelska). Elisabeth Vigée Le Brun: The Odyssey of an Artist in an Age of Revolution. New Haven, Connecticut: Yale University Press. ISBN 0-300-10872-9 

Externa länkar