Östgöta kavalleriregemente
| Östgöta kavalleriregemente | |
 Uniform m/1779 | |
| Information | |
|---|---|
| Datum | 1636–1791 |
| Land |  Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Kavalleri |
| Efterföljare | Livgrenadjärregementet (det äldre) |
| Storlek | Regemente |
| Valspråk | Nulli Secundas ("Ingens tvåa") |
| Färger | Rött |
Östgöta kavalleriregemente var ett kavalleriregemente i svenska armén som härstammade från 1500-talet. Regementet omorganiserades till ett infanteriregemente år 1791.
Historia
Östgöta kavalleriregemente hade sitt ursprung från den ryttarfana som sattes upp i Östergötland på 1550-talet. I 1634 års regeringsform benämns regementet som Östergötlands och Södermanlands ryttare. Från 1636 benämnt Östgöta kavalleriregemente. År 1689 blev regementet indelt och 1770 omorganiserat till kyrassiärer.
Livregemente
Regementet upphöjdes till livregemente efter förtjänstfulla insatser under Gustav III:s krig 1788 - 1790.[1]
Regementet gjordes om till infanteriregemente år 1791 och slogs samman med Östgöta infanteriregemente och bildade Livgrenadjärregementet varvid kavalleridelen fick namnet Livgrenadjärregementets rusthållsdivision fram till 1816.
Organisation
|
|
Valspråk
Regementets valspråk var Nulli Secundus (Ingens tvåa).
Förbandschefer
Chefsbostället var förlagt till Tuna,Rystad.
- 1695-1704: Carl Gustaf Mörner
- 1704-1706: Jacob Burensköld
- 1706-1708: N Renstierna
- 1708-1747: Hugo Johan Hamilton
- 1710-1710: Gustaf Adam Taube t.f.
- 1710-1711: Bertil Roxendorff t.f.
- 1712-1716: Johan Falkenhagen t.f.
- 1716-1723: Otto Johan Koskull t.f.
- 1747-1757: Adam Horn t.f.
- 1757-1761: Pontus Fredrik De la Gardie
- 1762-1762: Mattias Alexander von Ungern-Sternberg
- 1763-1774: Fredric Horn
- 1774-1783: Erik Julius Cederhielm
- 1783-1787: Gustaf Philip Wennerstedt
- 1787-1791: Claes Horn af Åminne
Övrigt
| Östgöta kavalleriregemente | 1636 | – | 1791 |
| inget | – |
| Malmen | – | 1791 |
Källor
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. ISBN 91-87184-74-5 s.338.
