1850 års kompromiss
1850 års kompromiss tillkom i USA under Millard Fillmores presidenttid för att förnya Missourikompromissen, också kallad 1820 års kompromiss, gällande slaveriets reglering och Kaliforniens framtida status. Lagen var generellt riktad mot slaveriets utbredande men gav eftergifter åt slavstater, bl a Fugitive Slave Act of 1850, som stadgade vissa gemensamma principer om huruvida förrymda slavar skulle återlämnas till sina ägare över delstatsgränser. Överenskommelsen förargade abolitionismen och blev tillsammans med Kansas-Nebraskalagen en ledande orsak till det nordstats- och slaverifientliga Whigpartiets kollaps till förmån för det 1854 grundade Republikanska partiet.
Överenskommelsen utformades av demokraten Stephen Douglas, senator från Illinois och whigen Henry Clay, senator från Kentucky.
- Kalifornien antogs som enad och fri stat till unionen. Tidigare hade det föreslagits att dela staten i en fri stat och en slavstat, då den korsade den breddgrad som föreslagits i Missourikompromissen.
- Texas gav upp alla krav till New Mexico-territoriet medan dess statsskuld övertogs av den federala regeringen.
- Slavhandel förbjöds i Washington D.C. medan slavägare tilläts hålla slavar i huvudstaden (såväl existensen av slaveri i huvudstaden samtidigt som dess yta donerats av två slavstater, Virginia och Maryland, gjorde frågan kontroversiell).
- Fugitive Slave Act påbjöd myndigheter i fria stater att återlämna förrymda slavar under vissa omständigheter. Denna del av överenskommelsen sågs av slaverimotståndare som ett svek och ökade abolitionisternas motstånd mot institutionen. En annan följd blev att Kanada blev ett huvudmål för förrymda slavar (slaveriet hade avskaffats i de brittiska kolonierna 1833). Lagen förklarades ogiltig endast av Wisconsins högsta domstol 1854, och högsta domstolen i Washington upphävde utslaget 1859, två år innan inbördeskrigets utbrott.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 10 december 2012.