58 Leonis

Från Wikipedia
58 Leonis
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildLejonet
Rektascension11t 00m 33,64811s[1]
Deklination+03° 37′ 02,9766″[1]
Skenbar magnitud ()+4,852 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypK0.5 III Fe-0.5[3]
B–V+1,163[2]
Astrometri
Radialhastighet ()+5,98[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +14,82[1] mas/år
Dek.: -16,51[1] mas/år
Parallax ()9,05 ± 0,20[1]
Avstånd360 ± 8  (110 ± 2 pc)
Absolut magnitud ()-1,04[4]
Detaljer
Massa1,89[2] M
Radie17,57[5] R
Luminositet182[2] L
Temperatur4 519 ± 52[2] K
Metallicitet-0,16 ± 0,10[4]dex
Ålder1,69[2] miljarder år
Andra beteckningar
58 Leo, CCDM J11006+0337AB, AG+03 1449, AKARI-IRC-V1 J1100336+033702, BD+04 2407, FK5 1284, GSC 00265-01270, HD 95345, HIC 53807, HIP 53807, HR 4291, IRAS 10579+0353, IRC +00199, 2MASS J11003365+0337030, PLX 2564, PPM 157415, SAO 118610, TD1 15293, TYC 265-1270-1, uvby98 100095345, WDS J11006+0337AB, [L91b] 182, Gaia DR2 3814913686020080384 [6]

58 Leonis, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en möjlig dubbelstjärna,[7] belägen i den södra delen av stjärnbilden Lejonet. Den har en skenbar magnitud av ca 4,85[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 9,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 360 ljusår (ca 110 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 6 km/s.[2]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

58 Leonis är en orange till gul jättestjärna av spektralklass K0.5 III Fe-0.5,[3] vilket anger att den har ett mindre överskott av järn i dess spektrum. Den har en massa som är ca 1,9[2] solmassor, en radie som är ca 18[5] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 182[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 4 500[8] K.

58 Leonis identifierades som en bariumstjärna av P. M. Williams (1971).[9] Dessa är teoretiserade till att vara stjärnor som blivit berikade med s-processelement när de passerade genom det asymptotiska jättegrenstadiet genom massöverföring från en följeslagare som nu är en vit dvärg.[8] MacConnell et al. (1972) klassificerade 58 Leonis som en marginell bariumstjärna.[4] De Castro et al. (2016) anser att den endast är en möjlig bariumstjärna på grund av den låga graden av s-processberikning, och avförde den från sin sammanställning. I stället för att ha en utvecklad följeslagare, kan den ha bildats av ett moln som var lätt berikat med s-processelement.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 58 Leonis, 4 april 2020.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k] Luck, R. Earle (2015), "Abundances in the Local Region. I. G and K Giants", Astronomical Journal, 150 (3), 88, arXiv:1507.01466, Bibcode:2015AJ....150...88L, doi:10.1088/0004-6256/150/3/88.
  3. ^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series, 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373.
  4. ^ [a b c d] De Castro, D. B.; et al. (2016), "Chemical abundances and kinematics of barium stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 459 (4): 4299, arXiv:1604.03031, Bibcode:2016MNRAS.459.4299D, doi:10.1093/mnras/stw815
  5. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/58leonis. Hämtad 2020-04-04.
  6. ^ "58 Leo". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-04-04.
  7. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  8. ^ [a b] Bergeat, J.; Knapik, A. (May 1997), "The barium stars in the Hertzsprung-Russel diagram.", Astronomy and Astrophysics, 321: L9, Bibcode:1997A&A...321L...9B.
  9. ^ Williams, P. M. (February 1971), "Abundances in five newly-discovered BA II stars", The Observatory, 91: 37–39, Bibcode:1971Obs....91...37W.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]