Absurd teater

Absurd teater är en sammanfattande beteckning för en strömning inom teatern och i viss mån litteraturen, främst efter andra världskriget. Ett inte sällan använt stilgrepp inom absurd teater är att genom chockverkan i framställningen understryka livets absurditet, vilket i sammanhanget ofta är liktydigt med meningslöshet. De flesta pjäserna är skrivna på franska, och de flesta absurdisterna var aktiva i Paris – trots att de ej var fransmän. Till absurd teaters främsta företrädare räknas Fernando Arrabal, Samuel Beckett, Jean Genet och Eugène Ionesco.

Bland kända pjäser kan nämnas Becketts I väntan på Godot – där ingenting händer, två gånger – samt Noshörningen och Den skalliga primadonnan, båda av Ionesco.