Alfons V av Aragonien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alfons V den ädelmodige.

Alfons V den ädelmodige (el Magnanimo), född 1396 i Medina del Campo, död 27 juni 1458 i Neapel, var kung i Aragonien; som kung i Valencia kallade han sig Alfons III, som kung i Mallorca, Sardinien och Korsika och Sicilien som Alfons II. Han var även greve av Barcelona från 1416 (som Alfons IV) samt även Neapels kung från 1442 till sin död, som Alfons I.

Alfons efterträdde sin fader Ferdinand I av Aragonien år 1416. Han kallades till hjälp av drottning Johanna II av Neapel mot Ludvig av Anjou. Visserligen besegrade Alfons denne men blev snart oenig med Johanna, som istället adopterade Ludvig av Anjou till sin efterträdare 1423. Efter drottningens död 1435 lyckades Alfons efter strider erövra Neapel och åter förena detta rike med Aragonien.

Alfons förde sedan krig mot Milano, Florens, Venedig och Genua. Han var från 1432 till sin död frånvarande från Aragonien, som i stället styrdes av hans fru, Maria av Kastilien.

När han dog i Neapel var hans trupper i färd med att belägra Genua. I sina arvstater efterträddes han av sin bror Johan II av Navarra, men lämnade Neapel som eget rike åt sin son Ferdinand.

Alfons V utmärkte sig även som vän och gynnare av vetenskaperna; han härbärgerade grekiska lärda som utvandrat från Konstantinopel.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Ferdinand I av Aragonien
Regent av Aragonien
14161458
Efterträdare:
Johan II av Aragonien
Föregångare:
Rene I av Neapel
Monark av Neapel
14421458
Efterträdare:
Ferdinand I av Neapel