Hoppa till innehållet

Algol (stjärna)

Från Wikipedia
Beta Persei A/B/C
Algols position.
Algols position.
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildPerseus
Rektascension03t 08m 10,13245s[1]
Deklination+40° 57′ 20,3280″[1]
Skenbar magnitud ()+1,58
Stjärntyp
SpektraltypB5-8 V/K02 IV/A7 V[2]
U–B-0,37[4]
B–V-0,05[4]
VariabeltypFörmörkelsevariabel av Algoltyp (EA)[3]
Astrometri
Radialhastighet ()4,0[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 2,99[1] mas/år
Dek.: -1,66[1] mas/år
Parallax ()36,27 ± 0,90 [5]
Avstånd92,8 lå (28,5 pc)
Absolut magnitud ()-0,07 / 2,9 / 2,3[6]
Detaljer
Massa3,17 / 0,70 / 1,76[7] M☉
Radie2,73/ 3,48/ 1,73[7] R☉
Luminositet182 / 6,92 / 10,0[6] L☉
Temperatur13 000 / 4 500 / 7 500[8] K
Vinkelhastighet65 km/s.
Andra beteckningar
Algol, Gorgona, Gorgonea Prima, Demonstjärnan, El Ghoul, 26 Persei, GJ 9110, HR 936, BD +40°673, HD 19356, GCTP 646.00, SAO 38592, FK5 111, Wo 9110, ADS 2362, WDS 03082+4057A, HIP 14576,2EUVE J0308+40.9, 2MASS J03081012+4057204, SAO 38592, EUVE J0308+40.9, N30 636, SBC7 113, SBC7 114, GAT 1267, SBC9 158, GC 3733, SBC9 157, GCRV 1731, SKY# 4684, BU 526A, GEN# +1.00019356, PLX 646, TD1 1905, LAB 2, PMC 90-93 80, TYC 2851-2168-1, ADS 2362 A, GJ 9110, PMSC 03017+4034A, UBV 21464, AG+40 360, PPM 45864, UBV M 9337, H 0307+40, RAFGL 443, WDS J03082+4057Aa,Ab, CCDM J03082+4057A, HIC 14576, 2RE J0308+405, WDS J03082+4057A, CEL 301, 2RE J030809+405736, 1XRS 03049+407, CSI+40 673 1, RE J030810+405734, XSS J03089+4101, 1E 0304.8+4045, IDS 03017+4034 A, RE J0308+405, B10 708, 2E 724,IRAS 03048+4045, ROT 417, BM83 X0304+407, 2E 0304.9+4045, IRC +40055, RX J0308.1+4057, AAVSO 0301+40[5]
Algol är en trippelstjärna (Algol A, B och C) där den tunga och ljusstarka Algol A regelbundet förmörkas av den ljussvagare Algol B. Det sker med en period på 2,87 dygn. Avståndet mellan stjärnorna är endast 0,062 AE och Algol A suger därför sakta åt sig massan från Algol B. Animationen består av 55 bilder.

Algol (β Per, β Persei, Beta Persei) är en trippelstjärna i stjärnbilden Perseus. Stjärnor av samma typ kallas efter den algolstjärnor.

Observationshistorik

[redigera | redigera wikitext]

Stjärnans observerade ljusstyrka varierar över en period av 2 dagar, 20 timmar och 49 minuter. Detta beror på att när den ljussvagare stjärnan passerar framför den ljusstarkare stjärnan döljs ljuset delvis från den senare.

Dess variation nedtecknades först av Geminiano Montanari 1667, men var troligen känd sedan tidigare. Namnet kommer från arabiska Al Ra's al Ghûl och betyder ”Demonens huvud”.[9] och ett annat namn är "Demonstjärnan"[10], troligen beroende på dess beteende. Inom astrologin anses den medföra olycka.

Det faktum att den tyngsta av stjärnorna inte har kommit lika långt i sin utveckling som de lättare (och därför vanligen mer långlivade) kan förklaras av att det sker en materietransport mellan de bägge stjärnorna, så att den nu tyngre stjärnan från början var lättast.

Uppgifter om komponenterna i trippelsystemet

[redigera | redigera wikitext]
Orbital Elements of the Algol System
Komponenter Halv storaxel Excentricitet Period Inklination
A–B[11] 0,00218″ 0,00 2,86736 dygn[12] 97,69°
(AB)–C[13] 0,09461″ 0,225 680,05 dygn 83,98°

Algol är ett trippelstjärnigt system. Sett från jorden bildar Algol Aa1 och Algol Aa2 en förmörkande dubbelstjärna eftersom deras omloppsplan ligger på siktlinjen från jorden. Det blinkande paret är separerat med endast 0,062 astronomiska enheter (AE), medan den tredje stjärnan i systemet (Algol Ab) ligger på ett genomsnittligt avstånd på 2,69 AE från paret, och triodens ömsesidiga omloppsperiod är 681 dygn. Systemets totala massa är ca 5,8 solmassor och massförhållandena för Aa1, Aa2 och Ab är ca 4,5 till 1 till 2. De tre komponenterna i den ljusa trippelstjärnan brukade förr benämnas, och ibland fortfarande kallas Beta Persei A, B och C. Ytterligare fem svaga stjärnor är också listade som följeslagare.[14]

Studier av Algol ledde till Algolparadoxen i teorin om stjärnutveckling. Även om komponenter i en dubbelstjärna bildas samtidigt, och massiva stjärnor utvecklas mycket snabbare än mindre massiva stjärnor, befinner sig den mer massiva komponenten Algol A fortfarande i huvudserien, medan den mindre massiva Algol B är en underjättestjärna i ett senare utvecklingsstadium. Paradoxen kan förklaras av massöverföring när den mer massiva stjärnan blev en underjätte, fyllde den sin Roche-lob, och större delen av massan överfördes till den andra stjärnan, som fortfarande är i huvudserien. I vissa dubbelstjärnor som liknar Algol kan sådant gasflöde observeras. [15]

Detta system uppvisar också flares av röntgen- och radiovågor. Röntgenflares anses vara orsakade av magnetfälten hos A- och B-komponenterna som interagerar med massöverföringen.[16] Radiovågorna kan skapas av magnetcykler som liknar solfläckarna, men eftersom de här stjärnornas magnetfält är upp till tio gånger starkare än solens magnetfält, är denna radiostrålning starkare och mer ihållande.[17]

Magnetiska aktivitetscykler i den kromosfäriskt aktiva sekundära komponenten skapar förändringar i gyrationsradien som har kopplats till återkommande variationer hos omloppsperioden.[18] Massöverföring mellan komponenterna är liten i Algol-systemet[19] men kan vara en signifikant källa till periodförändring i andra dubbelstjärnor av Algol-typ.

Algol beräknas befinna sig ca 92,8 ljusår från solen, men för omkring 7,3 miljoner år sedan passerade den inom 9,8 ljusår från solsystemet[20] och dess skenbara magnitud var då ca -2,5, vilket är betydligt ljusare än stjärnan Sirius är idag. Eftersom Algol-systemets totala massa är ca 5,8 solmassor, kan det vid den närmaste positionen ha haft tillräcklig gravitation för att något störa Oort-molnet i solsystemet och därigenom öka antalet kometer som kommer in i den inre delen av solsystemet. Den faktiska nettoökningen av kometkollisioner anses emellertid ha varit ganska liten.[21]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Algol, 27 april 2019.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ Lestrade, Jean-Francois; Phillips, Robert B.; Hodges, Mark W.; Preston, Robert A. (1993). "VLBI astrometric identification of the radio emitting region in Algol and determination of the orientation of the close binary". The Astrophysical Journal. 410: 808. Bibcode:1993ApJ...410..808L. doi:10.1086/172798. ISSN ISSN 0004-637X.
  3. ^ Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007–2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/gcvs. Originally Published In: 2009yCat....102025S. 1: 02025. Bibcode:2009yCat....102025S.
  4. ^ [a b] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237: 0. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  5. ^ [a b c] ”Basic data: bet Per -- Eclipsing binary of Algol type (detached)” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Beta+Persei&submit=SIMBAD+search. Läst 3 februari 2015. 
  6. ^ [a b] Soderhjelm, S. (1980). "Geometry and dynamics of the Algol system". Astronomy and Astrophysics. 89 (1–2): 100. Bibcode:1980A&A....89..100S.
  7. ^ [a b] Baron, F.; Monnier, J. D.; Pedretti, E.; Zhao, M.; Schaefer, G.; Parks, R.; Che, X.; Thureau, N.; Ten Brummelaar, T. A.; McAlister, H. A.; Ridgway, S. T.; Farrington, C.; Sturmann, J.; Sturmann, L.; Turner, N. (2012). "Imaging the Algol Triple System in the H Band with the CHARA Interferometer". The Astrophysical Journal. 752 (1): 20. arXiv:1205.0754. Bibcode:2012ApJ...752...20B. doi:10.1088/0004-637X/752/1/20.
  8. ^ Zavala, R. T.; Hummel, C. A.; Boboltz, D. A.; Ojha, R.; Shaffer, D. B.; Tycner, C.; Richards, M. T.; Hutter, D. J. (2010). "The Algol Triple System Spatially Resolved at Optical Wavelengths". The Astrophysical Journal Letters. 715 (1): L44–L48. arXiv:1005.0626. Bibcode:2010ApJ...715L..44Z. doi:10.1088/2041-8205/715/1/L44.
  9. ^ Demonstjärna, Tom Callen, Naturhistoriska Riksmuseet[död länk]
  10. ^ ”Algol”. Nationalencyklopedien. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/algol. Läst 29 augusti 2019. 
  11. ^ L. A. Molnar, R. L. Mutel (1996). ”Dynamical Evolution of the Algol Triple System” (på engelska). Bulletin of the American Astronomical Society 28 (1-2): sid. 921. 
  12. ^ Observationsdata från AAVSO
  13. ^ W.I. Hartkopf, B.D. Mason (30 juli 2006). ”Sixth Catalog of Orbits of Visual Binary Stars” (på engelska). U.S. Naval Observatory. Arkiverad från originalet den 12 april 2009. https://web.archive.org/web/20090412084731/http://ad.usno.navy.mil/wds/orb6.html. Läst 3 februari 2015. 
  14. ^ Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I.; Douglass, Geoffrey G.; Worley, Charles E. (2001). "The 2001 US Naval Observatory Double Star CD-ROM. I. The Washington Double Star Catalog". The Astronomical Journal. 122 (6): 3466–3471. Bibcode:2001AJ....122.3466M. doi:10.1086/323920.
  15. ^ Pustylnik, Izold (1995). "On Accretion Component of the Flare Activity in Algol". Baltic Astronomy. 4 (1–2): 64–78. Bibcode:1995BaltA...4...64P. doi:10.1515/astro-1995-0106.
  16. ^ M.J. Sarna; S.K. Yerli; A.G. Muslimov (1998). "Magnetic Activity and Evolution of Algol-type Stars - II". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 297 (3): 760–68. Bibcode:1998MNRAS.297..760S. doi:10.1046/j.1365-8711.1998.01539.x.
  17. ^ Blue, Charles E. (3 June 2002). "Binary Stars "Flare" With Predictable Cycles, Analysis of Radio Observations Reveals". National Radio Astronomy Observatory. Archived from the original on 2 July 2006. Hämtad 31 juli 2006.
  18. ^ Applegate, James H. (1992). "A mechanism for orbital period modulation in close binaries". Astrophysical Journal, Part 1. 385: 621–629. Bibcode:1992ApJ...385..621A. doi:10.1086/170967.
  19. ^ Wecht, Kristen (2006). "Determination of Mass Loss and Mass Transfer Rates of Algol (Beta Persei) from the Analysis of Absorption Lines in the UV Spectra Obtained by the IUE Satellite". arXiv:astro-ph/0611855.
  20. ^ Garcia-Sanchez, J.; Preston, R. A.; Jones, D. L.; Lestrade, J.-F.; et al. (25 August 1997). "A Search for Stars Passing Close to the Sun". The First Results of Hipparcos and Tycho. Kyoto, Japan: IAU. Bibcode:1997IAUJD..14E..51G.
  21. ^ J. García-Sánchez; R.A. Preston; D.L. Jones; P.R. Weissman (1999). "Stellar Encounters with the Oort Cloud Based on Hipparcos Data". The Astronomical Journal. 117 (2): 1042–55. Bibcode:1999AJ....117.1042G. doi:10.1086/300723.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Stjärnor i Perseus
Bayer
Flamsteed
Variabler
HD
Övriga
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Algol_(stjärna)&oldid=53786120”