Anders Lignell

Den här artikeln handlar om prästen Anders Lignell, för telefondirektören se Anders Lignell (1866–1943), för journalisten se Anders Lignell (journalist).

Anders Lignell, född 11 februari 1787 på Bräcketorp i Edsleskogs socken, Älvsborgs län, död 13 april 1863, var en svensk präst och kulturhistoriker.

Efter akademiska studier vid Lunds universitet prästvigdes Lignell 1809 i Karlstad och blev två år senare komminister i Örs socken. Efter att 1814 ha förordnats till vikarierande lärare i apologistklassen i Karlstad, utnämndes han till ordinarie kollega 1816 samt blev konsistorienotarie i Karlstad 1818.

Lignell blev kyrkoherde i Kila i Värmland 1824 och blev två år senare kontraktsprost i Gillberga kontrakt. Han var riksdagsman i prästeståndet vid riksdagarna 1834 och 1844. Han var ledamot av Samfundet Pro fide et Christianismo, Kungliga Lantbruksakademien från 1853, Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab i Köpenhamn från 1836, Svenska Fornskriftsällskapet från 1844, Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia från 1844 samt korresponderande ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien från 1850.

Mest känd är Lignell som dalslandshistoriker och han utgav 1851-1852 verket "Beskrifning öfver grefskapet Dal" (ny upplaga 1914-1916). Tillsammans med kollegorna Abraham Ahlqvist och Sven Peter Bexell utgav han 1835 Bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnes historia ur Presteståndets archiv.

Lignell var son till komminister Anders Lignell och Juliana Wennersten. Han var svärfar till Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens grundare Hans Jakob Lundborg.

Källor

• Lignell, Anders i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (2:a upplagan, 1906)