Värmland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Värmland (olika betydelser).

Koordinater: 59°45′N 13°15′Ö / 59.750°N 13.250°Ö / 59.750; 13.250

Värmland
Landskap
Värmland vapen.svg
Sverigekarta-Landskap Värmland.svg
Värmlands läge i Sverige.
Land  Sverige
Landsdel Svealand
Län Värmlands län, Örebro län
Västra Götalands län
Stift Karlstads stift och Skara stift
Största sjö Vänern,
Glafsfjorden (Helt inom landskapet)
Högsta punkt Granberget, Höljes 701 m ö h
Yta 18 204 km²
Folkmängd 311 225 (2012-12-31)[1]
Befolkningstäthet 17,1 invånare/km²
Hertig Prins Carl Philip
Landskapssång Ack Värmeland, du sköna
Landskapsblomma Skogsstjärna
Landskapsdjur
Fler symboler...
Varg

Värmland är ett landskap ursprungligen i Götaland och sedan 1815 i Svealand i inlandet i västra Sverige.[2] Värmland gränsar i söder till Västergötland och Dalsland, i väster till Østlandet (i Norge) och i öster, Västmanland och Närke och i nordost till Dalarna. I landskapet finns 5 500 kända fornlämningar.

Värmland är titulärt hertigdöme för prins Carl Philip.

Landskapsnamnet[redigera | redigera wikitext]

Namnet Värmland har samband med sjön Värmeln och dess utlopp till Vänern (idag Borgviksälven). Den fornsvenska formen Værmaland har förleden Værma som är genitiv pluralis av inbyggarbeteckningen *værmar 'de som bor vid älven *Værma'. Älvens namn kan syfta på att den var "varm", dvs. inte alltid frös till vid kyla. Namnet Värmland, ursprungligen "värmarnas land", har sedan fått en utvidgad geografisk betydelse.[3][4]

Vapen[redigera | redigera wikitext]

Värmlands landskapsvapen är en blå örn med röd beväring i ett fält av silver.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De flesta fornminnena berör Värmlandsnäs och andra områden nära Vänern, men spridda fornminnen redan från bondestenåldern äldre skeden kan förekomma långt från Vänern. Hällkistor och rösen från äldre bronsåldern visar ungefär samma spridning i landskapets västra del, som en fortsättning från Dalsland och upp mot trakten av Charlottenberg. Järnålderns gravfält förstärker detta ytterligare. Enligt Snorre Sturlassons berättelser flydde sveakungen Olof Trätälja till Värmland, runt 600-talets slut, och tog med sig mycket folk vilket medförde att många obygder befolkades, men sanningshalten i detta är okänd. Klart är i varje fall att Värmland har ett mindre antal kungshögar av samma slag som i Västergötland och i landskapen runt Mälaren, med en sannolik datering till yngre järnåldern. Dessutom finns många fornborgar från samma tid.

Värmland synes i början av historisk tid ha haft förbindelser med Norge, och dess befolkning tog ännu på 1200-talet del i de norska inbördesstriderna, varvid stora bygder brändes ner. Denna Värmlands inriktning torde stå i samband med den goda förbindelse som den så kallade Edsvägen mellan Värmland och Glommadalen utgjorde med sjöfartsled uppför Byälven och genom sjöarna Glavsfjorden och Ränken. I samband med Vänerlandskapens efter hand under medeltiden ökade förbindelser med Östsverige har även Värmland knutits fastare till det svenska riket. Landskapet var ett av Sveriges glesast befolkade områden under medeltiden, i genomsnitt beroende på de stora vidderna i norr och de bergiga områdena längst i väster men skilde sig föga från andra landskap i den södra delen närmast Vänern. Det omfattade på 1300-talet nio härader och var administrativt indelat i två sysslor, Öster- och Västersysslan. I skattelängderna som finns bevarande från mitten av 1500-talet framgår det att befolkningen ökade kraftigt från 1600-talets början och seklerna därefter, men enligt domböcker och köpebrev handlade det till att börja med ibland om att man återupptog mark och gårdar som legat öde sedan digerdöden.

Värmlands befolkning synes huvudsakligen ha levat av boskapsskötsel, där smör och oxar spelade en viktig roll i dess skatt under medeltiden och 1500-talet. Värmland höll under marsken Erik Kettilssons ledning fast vid Magnus Eriksson och Håkon under hela senare 1300-talet. År 1437 ägde en bonderesning rum i Jösse härad med omnejd som riktade sig mot rådet och Karl Knutsson (Bonde).

1580 började den finska invandring som befolkade en stor del av Värmlands ödebygder. Vid denna tid fick Värmlands järngruvor, som var kända från medeltiden, ett starkt uppsving och räknades redan på 1600-talet som synnerligen värdefulla. Av städerna tillkom Kristinehamn 1582 men förlorade dessa 1584 och fick åter stadsrättigheter 1642, Karlstad 1584 och Filipstad 1611 men förlorade dessa år 1694 och fick åter dessa 1835. Det värmländska bergsbruket kulminerade i betydelse mot slutet av 1700-talet. Under kontinentalsystemets tid tog trähandeln på Göteborg fart tack vare gynnsam avsättning i England. Skogsbruk, träförädling och pappersfabrikation fick under 1900-talet en alltmer central roll i Värmlands näringsliv.[5]

Indelningar[redigera | redigera wikitext]

Närkes och Värmlands län 1654-1779. Blått var Närkes och Värmlands län. Rött är Tiveden som 1967 lades till Örebro län.

Indelningar före 1720[redigera | redigera wikitext]

Värmland användes under senare medeltiden ofta som de svenska drottningarnas livgeding, och hörde under senare 1500-talet till hertig Karls hertigdöme och blev 1639 eget län. Det hörde från äldsta tid under Skara stift, efter 1580 under Mariestads superintendenti och efter 1647 under Karlstads stift.

Landskapet omfattade på 1300-talet nio härader och var administrativt indelat i två sysslor, Öster- och Västersysslan.

Från 1625 till 1639 var Värmland en del av Närkes och Värmlands län som då bestod av Närke, Värmland, Dalsland och Västmanlandsdelen av nuvarande Örebro län, förutom Fellingsbro härad. År 1639 bildades Örebro län och omfattade då Närke och västra Västmanland. År 1654 inkorporerades Värmland i länet, varvid Närkes och Värmlands län återbildades. Delning år 1779 medförde att Värmlands län återskapades som eget län.

Indelningar från 1720[redigera | redigera wikitext]

Län och stift[redigera | redigera wikitext]

Landskapet tillhör i huvudsak Värmlands län och Karlstad stift. Södra Råda socken (i Gullspångs kommun) tillhör dock Västra Götalands län och Skara stift, medan Degerfors och Karlskoga kommuner tillhör Örebro län.

Karta över Värmlands socknar och härader.

Härader och städer[redigera | redigera wikitext]

Följande städer i landskapet med gamla stadsprivilegier inrättades som stadskommuner när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft:

Under 1900-talet inrättades Arvika (1911), Hagfors (1950), Karlskoga (1940) och Säffle (1951, Sveriges sista stadsnybildning) som stadskommuner. Dessa nybildningar saknade egen jurisdiktion. 1945 lades även Filipstad under landsrätt, vilket också skedde med Kristinehamn år 1966.

Socknar, fögderier, domsagor, tingslag och tingsrätter[redigera | redigera wikitext]

Se respektive härad.

Kommuner från 1952 till 1970[redigera | redigera wikitext]

Kommuner i Värmlands län 1963-1966. Kartan visar kommunindelningen i länet efter att Stora Sunne landskommun blivit en del av Sunne köping 1963.

Städer (6 st):

Köpingar (7 st):

Landskommuner (39 st):

Kommuner från 1971[redigera | redigera wikitext]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Tätorter[redigera | redigera wikitext]

De 20 största tätorterna i landskapet enligt SCB 2010 (senaste tätortsmätning):

# Tätort Folkmängd
1 Karlstad 61 685
2 Karlskoga 27 084
3 Kristinehamn 17 839
4 Arvika 14 244
5 Skoghall 13 265
6 Säffle 8 991
7 Kil 7 842
8 Degerfors 7 160
9 Forshaga 6 229
10 Filipstad 6 022
11 Skåre 5 402
12 Hagfors 5 146
13 Grums 5 025
14 Sunne 4 931
15 Torsby 4 049
16 Årjäng 3 228
17 Munkfors 3 054
18 Vålberg 2 770
19 Deje 2 742
20 Storfors 2 337

Residensstaden är i fet stil

Se även Lista över orter i landskapet Värmland.

Sjöar, öar, berg och vattendrag[redigera | redigera wikitext]

Större sjöar (areal i km2[6])

Större öar
(bokstavsordning)

Berg

Vattendrag

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Några kända värmlänningar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2012”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Helarsstatistik---Forsamling-landskap-och-stad/Folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2012/. Läst 18 mars 2014. 
  2. ^ Dahlbäck, Göran (1996). ”Värmland • Historia”. Nationalencyklopedin. 20. Bokförlaget Bra Böcker AB. sid. 141. ISBN 91-7024-620-3 
  3. ^ Mats Wahlberg, Svenskt ortnamnslexikon, 2003, sid. 366 ISBN 91-7229-020-X
  4. ^ Erland Rosell, Ortnamn i Värmland, 1984, sid. 11-15 ISBN 91-20-07035-7
  5. ^ Svensk uppslagsbok 1937
  6. ^ Sjöareal och sjöhöjd,SMHI 25 november 2009, Läst 5 november 2011

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Svensk uppslagsbok, 30 (1937)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]