Anna Greta Ståhle
| Anna Greta Ståhle | |
| Född | 31 januari 1913[1] Engelbrekts församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 7 mars 2006[1] (93 år) Lidingö församling[1], Sverige |
| Begravd | Lidingö församlings kyrkogård[2] |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Författare[3], danskritiker[3] |
| Arbetsgivare | Dagens Nyheter (1942–)[4] |
| Make | Carl Ivar Ståhle (g. 1940–)[5][3] |
| Föräldrar | Evert Norlin[5][3] |
| Utmärkelser | |
| Carina Ari-medaljen (1976)[4][3] | |
| Redigera Wikidata | |
Anna Margareta "Anna Greta" Ståhle, född Norlin 31 januari 1913 i Stockholm, död 7 mars 2006 i Lidingö, var en svensk danskritiker och författare. Hon skrev framförallt i Dagens Nyheter.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Anna Greta Ståhle levde hela sitt liv på Lidingö i en familj där vetenskap, språk, konst och kultur var vardag. Hennes far Evert Norlin var chef vid Statens provningsanstalt, kemisk-tekniska avdelningen, hennes mor Karin Norlin var lärare på Tysta skolan, en skola för dövstumma. Anna Greta Ståhle var gift med Carl Ivar Ståhle, som var professor i nordiska språk och ledamot i Svenska Akademien. Hon fick tre barn, Barbro, Anna Karin och Lars.
Efter studentexamen och studier på Stockholms högskola började Anna Greta Ståhle 1942 på Dagens Nyheter. Många brev och telefonkontakter hade hon med författare som Harry Martinson och Hans Ruin, som båda försåg tidningen med söndagsbetraktelser. Under drygt tio år, 1954–1966, var hon teater-, musik- och filmsidans redaktör. Danskritiken fortsatte hon med i ytterligare ett decennium. Som danskritiker fick Anna Greta Ståhle vara med om stora förändringar på den svenska dansscenen. Hon hade själv dansat hos Lalla Cassel, och hon tog även privatlektioner för Nina Koslovski, bland annat för att lära sig balettens terminologi.
Anna Greta Ståhles intresse för scenkonst rörde inte enbart den svenska och europeiska. Hon reste till Asien, bland annat till Japan flera gånger, för att lära sig om andra traditioners scenkonst. Boken "Klassisk japansk teater", 1976, tillhör fortfarande gruppen nödvändig litteratur för den som vill fördjupa sig i japansk scenkonst, dess historia, stilar och olika uttryck.
År 1979 utkom "Balett på Stockholmsoperan", som hon skrev tillsammans med Mary Skeaping som varit balettchef på Kungliga Teatern 1953–1962. Skeaping skrev om baletten i Stockholm från den gustavianska eran till början av 1900-talet och Anna Greta Ståhle skildrade tiden från 1920 och skrev även om Svenska baletten även om kompaniet inte tillhörde Kungliga Teatern.
Anna Greta Ståhle var även engagerad i cirkusens värld och i marionetteater. Hon satt i Marionetteaterns styrelse och var en viktig motor i bildandet av Akademien för Cirkuskonstens Bevarande i Sverige (Cirkusakademien) 1973 vars direktör hon var mellan åren 1976–1978 och 1984–1991.
Anna Greta Ståhle fortsatte efter pensionen att föreläsa såväl vid Stockholms universitet som vid Danshögskolan (numera Dans och Cirkushögskolan). Hon medverkade i flera encyklopedier som Nationalencyklopedin, Myggans nöjeslexikon och International Encyclopedia of Dance. År 1976 tilldelades hon Carina Ari-medaljen.
Anna Greta Ståhle dog 2006 och är begravd på Lidingö kyrkogård.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Artikeln är i stora delar kopierad från Cecilia Malmström Olssons text om Anna Greta Ståhle ur Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, (CC BY 4.0), läst 2018-03-15
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Sveriges dödbok, 19130131-0502 Ståhle, Anna Margareta, läst: 2 januari 2019.[källa från Wikidata]
- ^ FinnGraven.se, Anna Margareta Ståhle, läs online, läst: 2 januari 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Anna Margareta (Anna Greta) Ståhle, läst: 19 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dödsfall Anna-Greta Ståhle, Helsingborgs Dagblad, 10 mars 2006, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Carl Ivar Ståhle, läst: 2 januari 2019.[källa från Wikidata]