Arnaldur Indriðason
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den saknar källhänvisningar och kan inte verifieras. (2015-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Arnaldur Indriðason | |
.jpg) Arnaldur Indriðason, 2015. | |
| Född | 28 januari 1961 Reykjavik, Island |
|---|---|
| Yrke | Författare, journalist |
| Nationalitet | Isländsk |
| Språk | Isländska |
| Verksam | 1997– |
| Genrer | detektivfiktion[1], thriller och kriminalroman |
| Släktingar | Indriði G. Þorsteinsson |
Arnaldur Indriðason född 28 januari 1961 i Reykjavik, är en isländsk författare och journalist. Indriðason är en av Islands populäraste författare. Hans far, Indriði G. Þorsteinsson, var också författare.
Biografi
Bakgrund
Indriðason läste historia vid Islands universitet[2] och tog kandidatexamen 1996. Han läste också kurser i isländsk film. Från 1981 har han medverkat i Islands största dagstidning Morgunblaðið, sedan 1982 som frilans, mestadels som filmkritiker.
Författarskapet
Hans första bok, Synir Duftsins, kom ut 1997[2] och handlade om polisdetektiven Erlendur. Erlendur har ett trassligt privatliv, frånskild sedan länge, hans dotter Eva Lind har drogproblem, och hans son Sindri Snær har alkoholproblem och syns sällan till. Indriðason har i en intervju sagt att hans huvudperson måste vara olycklig: "En lycklig person är ointressant". Han har berättat att han tagit intryck av Alfred Hitchcock och Sjöwall/Wahlöö, vilket man nog kan förnimma. Indriðason förankrar ändå berättelsen stadigt i den isländska traditionen. Det märks att han är väl insatt i de gamla sagorna, för i hans berättelser finns samma drastiska kortfattade humor på lur mitt i allt elände, och karaktärerna är alla beskrivna med en djup människokännedom. Det kan tyckas vara svårt att få till vettiga kriminalintriger i ett så begränsat samhälle som Reykjavik, men våldet är oftast en bisak, medan författaren noga analyserar händelsekedjor decennier tillbaka, som lett fram till dagens händelser utan att någon skulle ha planerat det. Alltid dessutom med stor insikt i både det mänskliga psyket och närhistorien.
Hans fjärde deckare, Glasbruket, blev hans genombrott,[2] och han kunde börja ägna sig åt författandet på heltid. Den belönades 2002 med Glasnyckeln för Nordens bästa kriminalroman. 2003 fick han som första författare priset för andra gången, då för Kvinna i grönt. Den blev också belönade med det brittiska priset The Golden Dagger 2005. Han har sedan fått ett flertal franska utmärkelser och varit nominerad till amerikanska och nederländska priser.
Bibliografi (i urval)
Huvudserien
Romaner om polisen Erlendur, hans familj och de två arbetskamraterna Sigurður Óli och Elínborg.
- 1997 – Synir duftsins
- 1998 – Dauðarósir
- 2000 – Mýrin (svenska: Glasbruket)
- 2001 – Grafarþögn (svenska: Kvinna i grönt)
- 2003 – Röddin (svenska: Änglarösten)
- 2004 – Kleifarvatn (svenska: Mannen i sjön)
- 2005 – Vetrarborgin (svenska: Vinterstaden)
- 2007 – Harðskafi (svenska: Frostnätter)
- 2008 – Myrká (svenska: Mörka strömmar)
- 2009 – Svörtuloft (svenska: Svart himmel)
- 2010 – Furðustrandir (svenska: Den kalla elden)
- 2011 – Einvígið (svenska: Den stora matchen)
- 2012 – Reykjavíkurnætur (svenska: Nätter i Reykjavik)
- 2014 – Kamp Knox (svenska: Den som glömmer)
Andra romaner
- 1999 – Napóleonsskjölin
- 2003 – Bettý
- 2006 – Konungsbók
- 2013 – Skuggasund
- 2015 – Þýska húsið
Andra verk
- 2000 – Leyndardómar Reykjavíkur 2000 (ett kapitel)
Priser och utmärkelser
- Glasnyckeln 2002 för Glasbruket
- Glasnyckeln 2003 för Kvinna i grönt
- The Martin Beck award 2005 för Änglarösten
- The Gold Dagger 2005 för Silence of the Grave (Grafarþögn)
- Prix Mystère de la critique 2006 för Glasbruket
- Prix Cœur noir 2006 för Glasbruket
- Grand prix des lectrices de Elle 2007 för Kvinna i grönt
- Grand prix de littérature policière 2007 för Änglarösten
- Trophée 813 du Meilleur roman étranger 2007 för 'Änglarösten
- Prix du polar européen du Point 2008 för Mannen i sjön
- Blóðdropinn 2008 för Frostnätter
- Barry Award 2009 för Mannen i sjön
Referenser
- ^ hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] ”Arnaldur Indriðason” (på isländska). Forlagið. https://www.forlagid.is/hofundar/arnaldur-indridason/. Läst 5 maj 2017.
Externa länkar
| ||||||||||||||||||||
