Australiska språk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

De australiska språken består av flera språkfamiljer och isolerade språk som talas och talats av Australiens aboriginer. Någon fullkomlig förståelse för relationerna mellan dessa språk finns för närvarande[när?] inte, men ansenliga framsteg har gjorts på området de senaste årtiondena.

De flesta av de australiska språken är utdöda eller utrotningshotade. Av de som har överlevt förs bara 10% vidare till den yngsta generationen. Detta beror till stor del på den systematiska process, vars avsikt var att utrota aboriginernas kultur och språk, som tidigare förts av Australiens regeringar, genom bestraffningar, tvångsförflyttningar, sterilisering och bortförandet av barn från sina familjer. Dessa ansträngningar har dock upphört, och västra ökenspråket (som talas i ökenområdena väst om Alice Springs), kala lagaw ya (som talas på Torressundöarna), samt några språk i norra Australien mår relativt bra. Tvåspråkig utbildning används med framgång i några samhällen; i ett fall nära Alice Springs var vita lärare tvungna att lära sig det lokala språket, och aboriginska föräldrar framförde klagomål om att deras barn inte lärde sig engelska i skolan. De största australiska språken har omkring 3000 talare.

De tasmanska språken, som normalt inte räknas till de australiska, dog ut innan särskilt mycket nedtecknats om dem.

Gemensamma egenskaper[redigera | redigera wikitext]

De australiska språken utgör ett språkområde, sprachbund, som har mycket gemensamt i ordförråd och liknande ovanliga fonologier över hela kontinenten.

Fonologin är ofta förhållandevis enkel. Oftast finns det bara tre vokaler, /a/, /i/ och /u/. Kännetecknande för många australiska språk är att det saknar /s/ och andra frikativor. Vad gäller klusilerna har man bara en serie. Man skiljer inte mellan tonande och tonlösa klusiler, som man gör i svenskan och många andra språk. Det görs alltså ingen fonologisk skillnad mellan /p/ och /b/, mellan /t/ och /d/, etc

Ett drag som delas av många av språken är uppträdandet av så kallat svärmorsspråk, särskilda talregister som bara används i vissa släktingars närvaro. Dessa register har samma fonologi och grammatik som standardspråket, men ordförrådet är annorlunda och ofta väldigt begränsat. Vidare förekommer ofta språkliga tabun i samband med långa sorge- och initieringsperioder, något som har lett till uppkomsten av ett stort antal australiska teckenspråk.

Många australiska språk är polysyntetiska, vilket innebär att man har mycket avancerade böjningsformer. Morfosyntaktiskt är många australiska språk ergativa.

Se även[redigera | redigera wikitext]