Tasmanien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tasmaniens delstatsflagga
Tasmaniens delstatsvapen
Bild på tasmanska aboriginer från cirka 1860, Truganini sitter längst till höger.

Tasmanien är en ö och en delstat i Australien belägen söder om Melbourne, cirka 240 kilometer från den australiska kusten. Tasmanien är 68 332 km² stor och har ca 510 600 invånare. Öns största stad och delstatens huvudstad är Hobart där 209 000 av öns invånare bor. Ön är 400 kilometer från norr till söder och 350 kilometer från öst till väst, vilket gör den till kontinentens största ö. I Tasmanien bodde före européernas ankomst 5 000-10 000 aboriginer. Aboriginerna dog av de sjukdomar som européerna hade och många av dem sköts.[1] 1876 dog den sista fullblodstasmaniern, Truganini. Hennes kvarlevor grävdes 1878 upp och skelettet visades upp på Tasmaniens museum.[2] Hennes dotter, Fanny Cochrane Smith, gifte sig med en engelsk timmersågare.[3] Vissa av invandrarna från Europa var straffångar, men det fanns även frivilliga immigranter.[4]

Ön kallades av européerna först för Van Diemens land (kallad Anthoonij van Diemenslandt av holländarna), efter Antonio van Diemen, den guvernör som sänt öns så kallade "upptäckare" Abel Tasman (den första europé att sikta ön) på hans resa. Van Diemens land var från början en del av den brittiska kolonin New South Wales. Den 3 december 1825 blev ön en egen koloni[5], och den 1 januari 1856 byttes namn på ön och kolonin till Tasmanien för att hedra Tasman.[6] 1901 förenades de australiska brittiska kolonierna till statsförbundet Australien.

Alpint hedlandskap vid High Shelf Camp nära Mount Anne. 60 procent av Tasmaniens alpina flora är endemisk för delstaten.[7]
Tasmanien (satellitbild)

Flora och fauna[redigera | redigera wikitext]

Växt- och djurlivet på Tasmanien har sina påverkats mycket av den australiska kontinentens geologiska historia. Kontinenten skilde sig tidig från andra landmassor och är därför sedan länge isolerad. Under tidens lopp uppkom många endemiska arter som ofta har en hög evolutionär ålder. På Tasmanien är effekten ännu tydligare då ön sedan länge är isolerad från det australiska fastlandet. Öns isolering varade inte tillräcklig länge för utvecklingen av en hel unik flora och fauna men interaktioner mellan Tasmanien och icke australiska regioner förekom mer sällan än mellan dessa regioner och Australien själv.

Flora[redigera | redigera wikitext]

Vegetationen i nordvästra delen av ön utgörs främst av regnskog eller liknande skogar. I övriga norra Tasmanien och öns sydvästra del förekommer gräsmarker (främst av arten Gymnoschoenus sphaerocephalus) och träskmarker. Den östra delen kännetecknas av torra och öppna skogar. Här hittas vanligen arter av akaciasläktet (Acacia) och eukalyptussläktet (Eucalyptus). I vissa regioner förekommer högplatå med mossor och bergsblommor. Av de kända 1 500 högre växtarterna som lever på ön är cirka 20 procent endemiska.

I den tempererade regnskogen växer främst endemiska arter av sydbokssläktet (Nothofagus). Där förekommer även världens högsta lövträd, jätteeukalyptus (Eucalyptus regnans), som kan bli upp till 90 meter hög. Andra endemiska växter på Tasmanien är Lagarostrobos franklinii och Lomatia tasmanica. Båda består i och för sig bara av ett enda rotsystem som utbildar flera trädliknande skott och som klonar sig hela tiden. De utmärks även av sin ålder; rotsystemet av Lagarostrobos franklinii uppskattas som 3 000 till 10 500 år gammal.[8] Hos Lomatia tasmanica lever varje enskild växt ungefär 300 år men organismen klonar sig sedan 43 600 år.[9]

Vid kusten finns ofta sanddyner med torra buskar och gräsarter.

Redan före européernas ankomst förändrades landskapet av ön ursprungsbefolkning. Vissa ställen som ursprungligen var regnskog uppvisar därför bladvass och låga buskar. Den tempererade skogen fick tidig en parkliknande karaktär.

Fauna[redigera | redigera wikitext]

Tasmaniens djurvärld är nära släkt med den australiska faunan och den kännetecknas av flera endemiska arter.

Däggdjur[redigera | redigera wikitext]

Pungdjur är den dominerande djurgruppen på landet. Här lever till exempel vombater (björnliknande växtätare) och flera arter känguruer. Även den utdöda pungvargen förekom på Tasmanien.

Antagligen kom främmande rovdjur (främst rödräven) som av européerna infördes i Australien och till och med dingon som nådde kontinenten tidigare tillsammans med asiatiska invandrare aldrig fram till Tasmanien. Rödrävens population på Tasmanien är okänd. Uppskattningar ligger mellan 200 individer och inga rödrävar alls. Hittills upptäcktes bara fyra kadaver på ön men det antas att de döda djuren flyttads till Tasmanien av skämtare.[10] Därför överlevde här endemiska arter som i Australien är utdöda, däribland vissa grävlingpungdjur och vallabyer (små arter av släktet Macropus).

En av de mest kända arterna från ön är den tasmanska djävulen, artens population på fastlandet är redan utdöd. I Tasmanien hittas även olika arter av klätterpungdjur, ringsvanspungråttor och flygpungekorrar. Pungdjuren har upptagit nästan alla ekologiska nischer på Tasmanien med undantag av vattnet. Vid havet förekommer därför djur som är kännetecknande för hela klimatzonen. De enda högre däggdjuren (Eutheria) som före européernas ankomst nådde ön var några gnagare och flera fladdermöss. De invandrade troligen norrifrån under miocen.

Likaså förekommer näbbdjuret och myrpiggsvin som tillsammans bildar ordningen kloakdjur på Tasmanien.

Fåglar[redigera | redigera wikitext]

Hittills dokumenterades 262 fågelarter på Tasmanien samt på mindre öar i Bass-sundet. 182 av dessa iakttas regelmässig på ön, 72 gjorde slumpmässiga besök och en art är utdöd. Fåglar från Macquarieön som administrativ tillhör Tasmanien räknades inte med. Tolv arter är endemiska för Tasmanien och de förekommer i större populationer.[11]

En underart till australisk emu, den tasmanska emun (Dromaius novaehollandiae diemenensis), dog troligen ut i slutet av 1800-talet eller något senare. Tasmanien har även en endemisk underart av kilstjärtörn (Aquila audax).

Groddjur[redigera | redigera wikitext]

På ön hittades bara 11 arter groddjur. Av dessa finns Crinia nimbus, Litoria burrowsae och Crinia tasmaniensis bara på Tasmanien. Även alla andra arter är ursprungliga för den australiska regionen. På ön dokumenterades den största populationen av Litoria raniformis, en hotad art som missade stora delar av utbredningsområdet i andra regioner.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 22 oktober 2010.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 26 oktober 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Battle of the 'last Tasmanians'
  2. ^ Trugernanner (Truganini)
  3. ^ Fanny Cochrane Smith
  4. ^ Australien (kolonisation) i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  5. ^ ”States of Australia” (på engelska). World Statesmen. http://www.worldstatesmen.org/Australian_States.html#Tasmania. Läst 29 december 2012. 
  6. ^ Newman, Terry (2005). ”Appendix 2: Select chronology of renaming”. Becoming Tasmania - Companion Web Site. Parliament of Tasmania. http://www.parliament.tas.gov.au/php/BecomingTasmania/BTAppend2.htm. Läst 26 augusti 2011. 
  7. ^ ”World Heritage Values - Flora”. Parks and Wildlife Service Tasmania. http://www.parks.tas.gov.au/index.aspx?base=639. Läst 20 februari 2010. 
  8. ^ World Heritage Values - Ancient conifers Parks & Wildlife Service, Tasmania, läst 2010-11-02
  9. ^ THE OLDEST LIVING PLANT INDIVIDUAL, BOTANICAL ELECTRONIC NEWS, läst 2010-11-02
  10. ^ Mercer, Phil (24 September 2007) 'Fox invasion fear grips Tasmania', BBC NEWS
  11. ^ ”Tasmania”. Birds Australia website. Birds Australia. http://www.birdsaustralia.com.au/the-organisation/tasmania.html. Läst 27 maj 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 42°5′S 146°30′Ö / 42.083°S 146.500°Ö / -42.083; 146.500