Autonoma albanska republiken Korça

Från Wikipedia
Version från den 8 januari 2018 kl. 23.44 av Skivsamlare (Diskussion | Bidrag) (Fix referensfel)
Autonoma albanska republiken Korça
Republika Autonome Shqipëtare Korçë (Albanska)

1916–1920

Flagga

Huvudstad Korça
Språk Albanska
Statsskick Republik
Bildades 10 december 1916


Upphörde 15 juni 1920


Valuta Franc de Koritza

Autonoma albanska republiken Korça (på albanska Republika Autonome Shqipëtare Korçë, på franska République de Korça) var en självstyrande stat grundad år 1916 av de lokala franska styrkorna under första världskriget, efter att staden Korça hamnade under deras kontroll, och varade fram till år 1920.

På grund av utvecklingen vid den makedonska fronten under första världskriget kom Korça under fransk kontroll 1916 till 1920. Vid denna tid undertecknade 14 representanter av Korça och den franske översten Henri Descoins ett protokoll som utropade Autonoma albanska republiken Korça under den franska arméns militära beskydd och med Themistokli Gërmenji som polisprefekt.[1][2]

De nya myndigheterna introducerade albanskan och franskan som officiella språk och ersatte grekiska skolor med albanska sådana, vilka var förbjudna under den grekiska administrationen av staden.[3][4] Även en fransk skola fanns i Korça och en av dess många elever var Enver Hoxha[5], han var lärling 1927–1930 och lärare 1937–1939 där.[6] Han kom senare att bli förste sekreterare för Albaniens arbetarparti och tjänstgjorde från 1941 fram till sin död 1985.[7]

Bakgrund

Den österrikisk-ungerska armén ockuperade norra Albanien, de östra delarna av Bulgarien och de södra delarna av Italien. Den franska armén intog Korça med omnejd. Detta skedde under första världskriget.

Nordepirus

Korça tillhör en region som av grekerna kallas Nordepirus. I regionen bor albaner, vlacher och greker. Enligt den nationella grekiska synpunkten bör även grekisk-ortodoxa albaner och vlacher klassificeras som greker.[8] Stormakterna undertecknade Florensprotokollet och gav regionen till furstendömet Albanien den 17 december 1913. Ett gradvis tillbakadragande av den grekiska armén skulle möjliggöra att albanska trupper kunde återta kontrollen över regionen. Därför beslöt nordepiroter (greker i Albanien) att utropa sin egen entitet. [9][10]

Autonoma republiken Nordepirus

Den 28 februari 1914 utropades Autonoma republiken Nordepirus[11] av den grekiska minoriteten. Korfuprotokollet undertecknades den 17 mars 1914 och de albanska myndigheterna erkände Nordepirus som en autonom region inom staten Albanien.[12] Efter utbrottet av första världskriget blev situationen i Albanien instabil och politiskt kaos blev en följd. Landet splittrades regionalt och fursten av Albanien, Wilhelm av Wied, tvingades att gå i exil.

Grekiska militären och administrationen

Den 27 oktober 1914, med tillåtelse av stormakterna, marscherade den grekiska armén in i södra Albanien (Norra Epirus).[13] Under den grekiska administrationen av regionen medan första världskriget pågick bestämdes mellan Grekland och stormakterna att den slutgiltiga lösningen skulle avgöras i framtiden, när kriget avslutats. Efter Venizelos avgång var de rojalistiska makthavarna fast beslutna att avgöra tvisten och utnyttja situationen genom att inkorporera regionen i den grekiska staten. Under de första månaderna 1916 deltog Nordepirus i de grekiska valen och valde 16 representanter till det grekiska parlamentet. I mars förklarades Nordepirus union med Grekland officiellt och området delades administrativt i Argyrokastro- och Korytsaprefekturen. [14]

Bulgarisk ockupation av Korça

I och med Bulgariens inträdde i första världskriget på centralmakternas sida hösten 1915 anslöt sig många albaner till bulgarerna. Albaner beväpnades av den bulgariska militären.[15] Kungariket Bulgarien ockuperade de östra delarna av Albanien.[16][17]

Efter ockupationen av östra Albanien, inklusive staden Elbasan, försökte den bulgariska armén sammansluta sig med den österrikiska armén i en enad attack mot den italienska armén. Den 18 augusti 1916 drev den bulgariska armén ut den grekiska garnisonen ur Korça[18] och ockuperade staden. Den bulgariska strävan var att förmå albanerna att välja Prins Kiril, andre son till Ferdinand I av Bulgarien, som sin kung (på albanska mbret).[19] En annan anledning varför Bulgarien ockuperade Korça var att det strategiska läget i Bitolj hotades om de allierade intog staden. [20]

Fransk ockupation av Korça

Franska trupper intog Korça den 29 november 1916. De syftade att underlätta kriget för de allierade vid den makedonska fronten. De franska trupperna leddes av general Maurice Sarrail och översten Descoins. Vid intagandet av staden fanns två aktiva rebellgrupper i staden, ena leddes av Themistokli Gërmenji och den andra av Sali Butka. Under tiden ödelades staden Voskopoja av en förband lett av Butka, som samarbetade med österrikarna. Butka hotade fransmännen att Korça ska få uppleva samma öde om inte albanska flaggan blir rest och staden överlämnas till de albanska myndigheterna.

Etablerandet av Autonoma albanska republiken Korça

Översten Descoins handlade med de ledarna albanska nationalisterna i Korça. Franska officerare mötte den 24 november 1916 gerillaledaren Themistokli Gërmenji. Themistokli Gërmenji kom till Korça från den sydöstra staden Pogradec. Staden Pogradec hölls av Österrike-Ungern och Bulgarien. Franska officerare tillsatte en kommission under ledning av Themistokli Gërmenji. Kommissionen bestod av 14 medlemmar, varav 7 var kristna och 7 var muslimer. Medlemmarna av kommissionen var följande: Rafail Adhami, Kostandin Nocka, Nikolla Vangjeli, Vasil Singjeli, Vasil Kondi, Llambro Mborja, Thimi Cale, Shaqir Shabani, Tefik Rushiti, Hysen Dishnica, Emin Rakipi, Qani Dishnica, Sali Babani och Haki Shemshedini.

Kommissionen höll ett möte på förmiddagen den 10 december och Themistokli Gërmenji höll ett tal till folk som var församlad. Kommissionens medlemmar gick sedan till den franska prefekturen. Haki Shemshedini, å kommissionens vägnar, närmade översten Descoins och informerade honom att kommissionen har tagit beslutet att underteckna protokollet. Samma dag undertecknades avtalet, varvid en autonom administrativ enhet omfattande av Korçë, Bilishti, Kolonja, Opar och Gora skapades. Kommissionens medlemmar blev den administrativa enhetens styrelse.

Protokoll

Det protokoll som angavs i enlighet med vad som önskats av albanska delegater från kazan i Korça hade 9 punkter som sammanfattas här nedan:

  1. den autonoma albanska republiken Korça är etablerat av detta protokoll och hit räknas territorierna Korça, Bilishti, Kolonja, Opar och Gora
  2. kazan i Korça skall styras av det administrativa rådet bestående av 14 medlemmar, hälften kristna och hälften muslimer
  3. utnämning till positioner skall göras av franska militära myndigheter baserad på förslag av det administrativa rådet
  4. för upprätthållande av ordning ansvarar prefektens polis, förses med det nygrundade gendarmeriet och polisen
  5. det skall etableras en speciell enhet inom det mobila albanska gendarmeriet ansvarig för att skydda territoriets självständighet och invånarnas frihet
  6. av samma syfte skall det etableras en reguljär bataljon av volontärer
  7. polisen, gendarmeriet och volontärtrupper skall stå under den franske officerens tillsyn
  8. det officiella språket är albanska
  9. flaggan för kazan i Korça skall vara den traditionella Skanderbegflaggan med den trefärgade franska flaggan

Författning

Den 27 september 1917 proklamerade generalen Maurice Sarrail en ny författning som avskaffade konstitutionella protokoll. Förvaltningen överlämnades till ledaren för armégruppen Malik. Det administrativa rådet ersattes med en rådgivande församling som reducerades till tolv medlemmar (fortfarande hälften muslimer, hälften kristna). Territoriet under fransk förvaltning delades i två delar, nord (Pogradec) och syd (Korçarepubliken) om Devolli.

Administration

Den 10 december 1916 förklarade Henry Descoins, befälhavare av den franska garnisonen i Korça, med Maurice Sarrails godkännande, den albanska republiken Korças autonomi och utsåg Themistokli Gërmenji som dess prefekt. I den efterföljande perioden påstås att grekerna i staden blev förföljda av albanska nationalister i syfte att skaffa kontroll över Korça. Som ett resultat bad grekiska ortsbor de franska myndigheterna att förlänga deras ockupation till slutet av första världskriget.

Mellan mars 1917 och februari 1918 valdes Qani Dishnica till överhuvud över det albanska administrativa rådet. På den franska sida var guvernörerna i Korçarepubliken Henri Descoins och Reynard Lespinasse.

De franska guvernörerna utsåg en officer som deras delegat i rådet. Deras förste officer var reservofficeren Lieutenant Bargeton som efterträddes i januari 1917 av lieutenant Siegfried.

Utbildning

Frankrike avsåg att bistå med att grunda 200 grundskolor med undervisning på albanska som en del av strategin att förmå albanerna att vända sig till sin sida. Å andra sidan stängdes alla grekiskspråkiga skolor. Det albanska lycéet, en högskola[ifrågasatt uppgift], grundades 1917. Franska myndigheter menade att de bannlyste öppnandet av högskolan[ifrågasatt uppgift] eftersom de inte ville väcka anstöt hos Eleftherios Venizelos rörelse för nationellt försvar som gjorde anspråk på området. Vissa källor finner detta påstående felt eftersom det franska lycéet i Thessaloníki skickade iväg professor Vital Gerson i syfte att leda en liten grupp av tre albanska professorer att delta med en fransk officer i en öppningsceremoni av högskolan[ifrågasatt uppgift] och vilka fick smålektioner i fransk kultur. Det franska lycéet i Korça var den första albanska högskolan[ifrågasatt uppgift] som öppnades för studenter[ifrågasatt uppgift] av olika trosuppfattningar.

Valuta

Frange (på albanska) eller franc (på franska) var valutan för den Autonoma albanska republiken Korça mellan åren 1917-1921. Den var delad in i mindre valörer eller 100 centimes. Valutan infördes under den franska ockupationstiden. Valutan fanns endast i pappersformat. Sedlarna hade valörerna 50 centimes, 1 och 5 frange. Både sedlarna och frimärken graverades av soldaten Davier (en elev till Louis-Oscar Roty).

Pogradec

Den 17 september åtog general Maurice Sarrail väpnade aktioner mot Österrike-Ungerns och Bulgariens militära närvaro i Albanien. Den 9 september intog franska trupper Pogradec. Albanerna under ledning av Hysejn Nikolica och i militärt samarbete med Österrike-Ungern och Bulgarien slogs mot franska trupper. Themistokli Gërmenji belönades med Croix de guerre den 17 november för hans deltagande i det franska erövrandet av Pogradec med bataljonen från Korça. Även om den franska regeringen tänkte att utse Essad Pasha Toptani som styresman i regionen Pogradec förblev det under fransk administration.

Upphävandet av Autonoma albanska republiken Korça

Den 17 november rapporterades av general Salle att försök till samarbete mellan kristna och muslimer resulterat i upprepade svårigheter. Vid slutet av 1917 blev Gërmenji anklagad för samröre med centralmakterna och avrättades i Thesaloniki efter att ha blivit dömd till döden av en fransk militärdomstol.

General Salle upphävde rådets redan begränsade autonomi den 16 februari 1918. Efter vapenstillestånd och kapitulation vid slutet av första världskriget var det överenskommet att Frankrike och Italien skulle fortsätta styra de ockuperade territorierna och de bägge länderna samt Storbritannien tillsammans skulle styra Shkodra. Som ett resultat lämnade den franska armén Korça den 5 juni 1920. Efter den franska arméns tillbakadragande från Korçë låg ödet hos fredskonferensen i Paris 1919.

Efterdyningar

Den 12 december 1916 begärde Italien förklaringar från det franska utrikesdepartementet via sin ambassadör som påstod att etablerandet Autonoma albanska republiken Korça bröt mot Londonföredraget. Österrike-Ungern använde det franska prejudikatet i Korça för att berättiga utropandet av ett självständigt Albanien under sitt protektorat, förklarad den 3 januari 1917 i Shkodra. Kungadömet Italien passade på och utropade ett självständigt Albanien under sitt protektorat den 23 juni 1917 i Gjirokastra.

Eftersom general Maurice Sarrail visade sig ha en tendens att lägga sig i politiken valde den franska regeringschefen Georges Clemenceau att avskeda honom från hans befäl i december 1917. Det fanns ett starkt franskt inflytande efter att Autonoma albanska republiken Korça upphörde. Den albanska nationella lycéen förblev aktiv fram till 1939 och den franska militärkyrkogården finns kvar i staden än i dag.

Referenser

Noter

  1. ^ Schmidt-Neke, Michael. Entstehung und Ausbau der Königsdiktatur in Albanien (1912-1939): Regierungsbildungen, Herrschaftsweise und Machteliten in einem jungen Balkanstaat
  2. ^ Pearson, Owen. Albania in the Twentieth Century, A History: Volume I: Albania and King Zog: Independence, Republic and Monarchy 1908–1939
  3. ^ Pearson, Owen. Albania in the Twentieth Century, A History: Volume I: Albania and King Zog: Independence, Republic and Monarchy 1908–1939
  4. ^ Vickers, Miranda. The Albanians: A Modern History
  5. ^ Republic of Korçë (1917-1918) – Flags of the World
  6. ^ Liceu Francez i Korçës – Bashkia Korçë
  7. ^ Republic of Korçë (1917-1918) – Flags of the World
  8. ^ Schwandner-Sievers, Stephanie & J. Fischer, Bernd. Albanian Identities: Myth and History
  9. ^ Kondis 1976: 124
  10. ^ Schurman 1916: "It is little wonder that the Greeks of Epirus feel outraged by the destiny which the European Powers have imposed upon them... Nor is it surprising that since Hellenic armies have evacuated northern Epirus in conformity with the decree of the Great Powers, the inhabitants of the district, all the way from Santi Quaranta to Koritza, are declaring their independence and fighting the Albanians who attempt to bring them under the yoke." p.56 [1]
  11. ^ På grekiska har termen autonom dubbla betydelse och kan betyda både självständig och självstyrande.
  12. ^ The Ottoman Empire and Its Successors, 1801–1927. William Miller. 1966, p.616, ISBN 0-7146-1974-4
  13. ^ The Albanian Question in British Policy and the Italian Intervention, August 1914 – April 1915, P. 109 – 131, Nicola Guy; Greek troops crossed the southern Albanian border at the end of October 1914, officially reoccupying all of southern Albania, exclusive of Vlora, and establishing a military administration by October 27, 1914.
  14. ^ Stickney 1924: 57–63
  15. ^ Bataković, Dušan (1992). ”Albanian Incursions into Serbia”. i Ivan Čolović. The Kosovo Chronicles. Belgrade: Knjižara Plato. ISBN 86-447-0006-5. http://www.rastko.rs/kosovo/istorija/kosovo_chronicles/kc_part2d.html. Läst 8 januari 2011. ”The beginning of the German – Austro-Hungarian offensive against Serbia in autumn, 1915, Bulgaria's engagement in war on the side of the Central Powers and its attack on Serbia, ... Masses of ethnic Albanians recruited into the Serbian army became deserters, and many joined the Bulgarians who gave them arms...Essad Pasha ... fought ... against Albanian companies that joined Austro-Hungarian and Bulgarian troops.” 
  16. ^ Zogu, Ahmed. ”King Zog Tells his Story to Herman Bernstein, former United States Minister to Albania.”. King Zog Tells his Story to Herman Bernstein, former United States Minister to Albania.. New York: YIVO Institute for Jewish Research. Arkiverad från originalet den juli 17, 2011. https://web.archive.org/web/20110717005134/http://www.albanianhistory.net/texts20_1/AH1933.html. Läst 11 januari 2011. ”while South Albania was being oppressed by the Greeks, Valona by the Italians, the east by the Bulgarians, and the rest of the country by the Austrians.” 
  17. ^ Vickers, Miranda (2006) [1995] ”The Reign of Prince Wied” The Albanians: a modern historyLondon: I.B. TaurisSid. 88ISBN 1-86064-541-0 https://books.google.com/books?id=IzI0uOZ2j6gC&pg=PA90&dq=republic+of+kor%C3%A7%C3%AB&hl=en&ei=OL0sTcDUBomH4gaAxojPCw&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=4&ved=0CDQQ6AEwAw#v=onepage&q&f=false. Läst 11 januari 2011 ”Bulgarians were pushing into Albania from the East.” 
  18. ^ ”The Times history of the war” (txt). The Times history of the war. London: The Times. 85. https://archive.org/stream/timeshistoryofwa12londuoft/timeshistoryofwa12londuoft_djvu.txt. Läst 11 januari 2011. ”In their invasion of August 18 the Bulgarians had pushed west as far as Koritsa (S.W. of Lake Prespa), whence they ejected the Greek garrison.” 
  19. ^ ”The Times history of the war” (txt). The Times history of the war. London: The Times. 2-2. https://archive.org/stream/timeshistoryofwa12londuoft/timeshistoryofwa12londuoft_djvu.txt. Läst 11 januari 2011. ”About this time they seem to have been coquetting with the idea of persuading certain of the Albanian leaders to elect Prince Cyril, second son of Tsar Ferdinand, Mbret of Albania.” 
  20. ^ ”The Times history of the war” (txt). The Times history of the war. London: The Times. 85. https://archive.org/stream/timeshistoryofwa12londuoft/timeshistoryofwa12londuoft_djvu.txt. Läst 11 januari 2011. ”This growing threat to the Bulgarians from the west was an important and essential preliminary to the abandonment of Monastir.” 

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Autonomous Albanian Republic of Korçë, tidigare version.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Autonoma_albanska_republiken_Korça&oldid=42316741”