Enver Hoxha

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Enver Hoxha


Ämbetsperiod
8 november 194111 april 1985
Efterträdare Ramiz Alia

Född Enver Halil Hoxha
16 oktober 1908
Ergiri (idag Gjirokastër), Ioánnina, Osmanska riket
Död 11 april 1985 (76 år)
Tirana, Albanien
Politiskt parti Albanska Arbetets Parti
Maka Nexhmije Hoxha

Enver Halil Hoxha, född 16 oktober 1908 i Gjirokastër, död 11 april 1985 i Tirana, var en albansk kommunistisk politiker, förstesekreterare i Albanska Arbetets Parti från 1941 och landets envåldshärskare från 1944 till sin död. Han bibehöll goda kontakter med både Josef Stalin och Mao Zedong men bröt efter deras död kontakten med respektive länder och isolerade slutligen Albanien helt från omvärlden samtidigt som han upprätthöll en av 1900-talets hårdaste polisstater.

Under Hoxhas 41 år vid makten beräknas över 5 000 albaner ha avrättats av landets säkerhetstjänst Sigurimi, inklusive 120 politbyråmedlemmar och en regeringschef, Mehmet Shehu.[1] Av en befolkning på cirka tre miljoner var över 35 000 fängslade vid hans död 1985.[2]

Början[redigera | redigera wikitext]

Hoxha föddes i Gjirokastër som son till en välbeställd muslimsk köpman. Efter framgångsrika studier på en fransk skola i Korçë erhöll han ett stipendium som tillät honom att studera naturkunskap vid Montpelliers universitet. Han flyttade snart till Paris i syfte att studera juridik eller filosofi vid Sorbonne, men övergav snart även dessa planer. Från 1934 var han anställd vid det albanska konsulatet i Bryssel men avskedades för kommunistsympatier och återvände till Albanien 1936, där han försörjde sig som språklärare. Sedan landet ockuperats av Italien indrogs hans tillstånd då Hoxha vägrat gå med i fascistpartiet, och han öppnade en tobaksaffär i Tirana. Butiken stängdes snart, men blev en samlingspunkt för ett flertal socialistiska grupperingar.

I november 1941 grundades Albaniens kommunistiska parti, och som ledande bland landets marxister utsågs Hoxha som en av sju medlemmar i dess första centralkommitté. I en konferens i Pezë hösten 1942 lyckades han ena ett flertal socialistiska och borgerliga fraktioner i kampen mot ockupationen och utsågs i mars 1943 till provisorisk förstesekreterare i kommunistpartiet. Sedan den italienska regeringen kollapsat under sommaren inleddes en regelrätt befrielsekamp mot de tyska styrkor som försökte bemäktiga sig landet, vilket slutade med de tyska truppernas uttåg ur landet i november 1944. Redan en månad tidigare hade de kommunistiska partisanledarna samlats i Berat för att utse en provisorisk regering under Hoxhas ledning.

1946 inträffade en diplomatisk kris när två brittiska jagare sprängdes av albanska minor på internationellt vatten. Internationella domstolen i Haag dömde till Storbritanniens förmån. Aktionen var en bidragande orsak till att Storbritannien, Italien, Jugoslavien och Grekland 1949-1952 landsatte exilalbaner från luften syfte att störta Hoxhas regim och därmed neutralisera Sovjetunionens flottbas i Vlore (Project Valuable/Operation FIEND), vilket misslyckades. 1951 genomfördes en första större utrensning, i vilken 22 albanska intellektuella avrättades anklagade för att ha bombat Sovjetunionens ambassad i Tirana. Senare skulle påstådda kopplingar till Hoxhas tidigare allierade Jugoslavien, Sovjetunionen och Kina användas som "bevis" i rättegångar mot regimens fiender.

Tiden vid makten[redigera | redigera wikitext]

Hoxha var som person starkt influerad av Josef Stalin och såg till att anamma dennes personkult samtidigt som han, liksom Nordkoreas ledare Kim Il Sung, under hela sin regim bibehöll en regim av klassiskt stalinistiskt snitt. Tvister om gränsområdet i Kosovo var nära att orsaka en konflikt med grannlandet Jugoslavien, vars ledare Tito tidigare biståtts av Hoxha med trupper i kampen att befria landet från tyskarna. Sedan Tito gett stöd åt Chrusjtjovs avstaliniseringsprocess vidgades konflikten, och Albanien isolerades rigoröst från västerländskt, sovjetiskt och jugoslaviskt inflytande genom en omfattande gränskontroll. 1959 lämnade Albanien Warszawapakten och inledde istället förhandlingar om samarbete med Kina, med löften om 125 miljoner dollar i kinesiskt bistånd[källa behövs]. Efter Mao Zedongs död 1976 och Deng Xiaopings reformer mot marknadsekonomi och ökad politisk frihet bröts även dessa kontakter och Albanien isolerades från omvärlden till 1990-talet.

Inrikespolitiskt var Hoxhas mål att genomföra en snabb industrialisering av det fattiga bondesamhället. 1945 genomdrevs en agrarlag, som nationaliserade två tredjedelar av det jordbruk som tidigare varit inom privat ägo. En snabb alfabetiseringskampanj inleddes, som 1950 lyckats pressa ned analfabetismen till 30 % från det tredubbla vid krigsslutet. 1957 grundades den första allmänna högskolan inom landet, som fick bära Enver Hoxhas namn. Hoxha bibehöll en fullständigt totalitär ledarkontroll genom sin ovillkorligt lojala och fruktade säkerhetspolis, Sigurimi. Liksom Rumäniens ledare Nicolae Ceaușescu var han en övertygad nativist och underkastade möjligheter till abort, preventivmedel och skilsmässa till statens behov; som en konsekvens tredubblades Albaniens befolkning under Hoxha. Industriellt kom en stor del av dess begränsade kapacitet att upptas vid byggandet av över 750 000 bunkrar i syfte att försvara landet mot ett befarat jugoslaviskt, sovjetiskt eller västligt angrepp.

Hoxha införde också statsateism och förbjöd all religion.

Enver Hoxhas grav sedan 1992.

Slutet[redigera | redigera wikitext]

Under de sista åren av sitt liv led Hoxha svårt av diabetes och hjärninfarkt, och var efter 1980 rullstolsbunden. För att säkerställa den isolerade regimens överlevnad överförde Hoxha 1981 delar av sina maktbefogenheter till sin utsedde efterträdare, Ramiz Alia, samtidigt som han i en sista av ett flertal utrensningar lät fängsla och avrätta ett större antal partifunktionärer och byråkrater. Bland offren fanns hans mångårige vän och regeringschef sedan nästan 30 år, Mehmet Shehu. Hoxha avled 1985 och begravdes i ett luxuöst mausoleum, sedan Alia tvingats uppge makten till den folkvalde läkaren och exkommunisten Sali Berisha.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ National Geographic, februari 2000
  2. ^ en.wikipedia.org/wiki/Enver_Hoxha

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Viktor Emanuel III till 1943

Tysk ockupation 1943-44
Albaniens ledare
1944-1985
Efterträdare:
Ramiz Alia
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Förste sekreterare i Albanska Arbetets Parti
Till 1948 Albaniens kommunistiska parti

1943-1985
Efterträdare:
Ramiz Alia
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Demokratiska frontens ordförande
Till 1948 Albaniens nationella befrielsefront

1942-1985
Efterträdare:
Nexhmije Hoxha
Företrädare:
Fiqri Dine
Premiärminister
Ordförande i Albaniens ministerråd
1944-1954
Efterträdare:
Mehmet Shehu
Företrädare:
Omer Nishani
Albaniens utrikesminister
1946-1953
Efterträdare:
'
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Albaniens försvarsminister
1944-1953
Efterträdare:
'