Albanska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
albanska
Gjuha shqipe
Region Balkanhalvön
Antal talare Omkring 7.6 miljoner
Klassificering Indoeuropeiska
  albanska
Officiell status
Officiellt språk i  Albanien
Flag of Kosovo.svg Kosovo
 Makedonien
och minoritetsspråk i:
 Grekland
 Italien
 Montenegro
 Serbien
 Rumänien
Språkkoder
ISO 639-1 sq
ISO 639-2 sqi
SIL ALS, ALN, AAE, AAT

Albanska är ett indoeuropeiskt språk som är majoritetsspråk i Albanien och Kosovo, samt minoritetsspråk i delar av Serbien, i Makedonien, samt även i Montenegro, Grekland, Turkiet och Italien. Det finns även mindre minoriteter i många andra länder, särskilt i Västeuropa och Nordamerika. Antalet talare har uppskattats till omkring 6 miljoner, men uppgifterna varierar från 5 miljoner[1] och uppåt.

Klassificering[redigera | redigera wikitext]

Albanskan utgör en egen språkfamilj av de indoeuropeiska språken och är inte nära besläktat med något nu levande språk. Albanskans ursprung är dock omstritt inom språkvetenskapen och dess koppling till de övriga indoeuropeiska språken är långt ifrån klarlagd. Olika lingvister har klassat det som utvecklat av olika forna språk: de vanligaste teorierna rör antingen illyriska eller thrakiska, men även dakiska har föreslagits (de dakiska orden i albanskan förklaras dock ofta som lånord från den rumänska valakiskan).

Trots att albanskan länge varit påverkad av andra språk (romanska språk, grekiska, turkiska och slaviska språk) har det gentemot andra indoeuropeiska språk ett särpräglat ordförråd, och, på många punkter, egen morfologi och fonetik.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredning

Antalet talare av albanska var år 2000 omkring 6 000 000. Enligt Language Materials Project vid UCLA (Kaliforniens delstatsuniversitet i Los Angeles) talas det av 5 miljoner människor,[1] medan Andreas Opitz vid universitet i Leipzig anger 6 miljoner,[2] liksom Ethnologue.[3]

Albanska är officiellt språk och talas av en majoritet i Albanien samt Kosovo. Det är också officiellt språk i Makedonien (tillsammans med makedonska). Det talas även i Montenegro, Grekland, Turkiet och Italien, samt av mindre betydande minoriteter i Ukraina, Egypten och USA. Det är mycket osäkert hur många albansktalande det finns i Grekland men i Italien uppskattas antalet vara cirka 300 000. Albanskan som talas i Grekland kallas arberoriska och den som talas i Italien kallas arberesjiska. Dessa är båda varianter av den toskiska dialekten.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det albanska folket anser sig vara de nu levande ättlingarna till illyrerna. Om albanskan härstammar direkt från illyriskan är svårt att veta eftersom så lite är känt om det illyriska språket.[4] Albanerna omnämns för första gången i bysantinska källor år 1081. Den första kända källan som påvisar det albanska språkets existens är från det italienska Ragusa (dagens Dubrovnik) år 1285. Det första kända skrivna dokumentet på albanska är från 1462. Den äldsta tryckta albanska boken (Meshari, av den katolske prästen Gjon Buzuku) är från 1555. Den första albanska skolan tros ha öppnats av franciskanermunkar år 1683 i Pdhanë. Albanskan skrevs omväxlande med det grekiska, det kyrilliska och det osmanska arabiska alfabetet fram till 1908 då en modifierad version av det latinska alfabetet infördes.

Inom de europeiska akademierna är albanskan ett av de mest eftersatta språken, vilket skapar möjligheter att göra pionjärverk.

Alfabet[redigera | redigera wikitext]

Albanskan använder en modifierad version av det latinska alfabetet med 29 konsonanter och 7 vokaler. Speciella bokstäver för albanskan är ë och ç samt en rad konsonantkombinationer.

Vokaler[redigera | redigera wikitext]

fonem grafem ung. uttal
/i/ i som i is
/ɛ/ e som i älg
/a/ a som i ask
/ə/ ë som i hellre (schwa)
/ɔ/ o som i åska
/y/ y som i yla
/u/ u som i ko

Konsonanter[redigera | redigera wikitext]

fonem grafem ung. uttal
/p/ p som i penna
/b/ b som i bil
/t/ t som i tal
/d/ d som i dal
/c/ q nästan som i attjo
/ɟ/ gj nästan som i riddjuret
/k/ k som i sak
/ɡ/ g som i gå
/ʦ/ c som i tsar
/ʣ/ x som i engelskans goods
/ʧ/ ç nästan som i klatschig
/ʤ/ xh som i engelskans John
/θ/ th som i engelskans thanks
/ð/ dh som i engelskans this
/f/ f som i far
/v/ v som i van
/s/ s som i son
/z/ z som i engelskans zip
/ʃ/ sh nästan som i affischera
/ʒ/ zh som i franskans je
/h/ h som i hatt
/m/ m som i man
/n/ n som i nej
/ɲ/ nj som spanskans ñ
/l/ l som i lag
/j/ j som i ja
/ɫ/ ll som i engelskans mill (mörkt l)
/r/ rr som i ros (tremulant)
/ɾ/ r som i spanskans aro (flapp)

A B C Ç D DH E Ë F G GJ H I J K L LL M N NJ O P Q R RR S SH T TH U V X XH Y Z ZH a b c ç d dh e ë f g gj h i j k l ll m n nj o p q r rr s sh t th u v x xh y z zh

a b ʦ ʧ d ð ɛ ə f g ɟ h i j k l ɫ m n ɲ ɔ p c ɾ r s ʃ t θ u v ʣ ʤ y z

Grammatik[redigera | redigera wikitext]

Albanskan har tre genus (maskulinum, femininum och neutrum) och två numerus. Substantiven, som indelas i fem deklinationer, har sex kasus (nominativ, genitiv, ackusativ, dativ, ablativ och vokativ) och böjs för bestämdhet med suffix. Verben, med två konjugationer, böjs i sex modus och åtta tempus. Liksom i andra språk på Balkan saknas infinitiv.

Ordförråd[redigera | redigera wikitext]

Forskare tror att de flesta av albanskans vanligaste ord härstammar från urindoeuropeiskan, däremot finns det nästan inga lämningar eller skrifter som helt kan styrka det. Grekiskan och framför allt latin hade tidigt ett stort inflytande på språket vilket förde med sig många tidiga lånord. Från och med 500-talet kom slaverna att föra med sig åtskilliga lånord från de slaviska språken, främst bulgariskan och serbiskan, men även från det slaviska språk som talades i Grekland under denna tid. Under det osmanska rikets styre över området importerades även många turkiska ord.

Dialekter[redigera | redigera wikitext]

Albanskan är uppdelad i två huvuddialekter: toskiska i söder och gegiska i norr. Skillnaderna mellan dessa två är ganska stora, men de som talar respektive dialekt har ingen större svårighet att förstå varandra. Gegiska visar på ett inflytande från de romanska språken medan toskiskan visar spår av det gamla grekiska språket. Gegiskan har ett ordförråd med många romanska lånord medan toskiskan har betydligt fler grekiska. Varianterna arberoriska och arberesjiska talas i Grekland respektive Italien och är av toskisk art. Den albanska dialekten som en gång existerade i Istrien i norra Kroatien är numera utdöd.

Albanologi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Albanologi

Johann Georg von Hahn gav år 1854 ut Albanesische Studien ("Albanska studier") i Jena, som visade att albanska med all sannolikhet var ett indoeuropeiskt språk.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Language Materials Project, UCLA.
  2. ^ Opitz A (2006), A Reanalysis of Definiteness-Markers in Albanian Noun Inflection, In: Müller G och Trommer J., eds., Subanalysis of Argument Encoding in Distributed Morphology, vol. 84 of Linguistische Arbeitsberichte, Universität Leipzig, pp. 103-114.
  3. ^ www.ethnologue.com gegiska och toskiska, läst 2008-10-17
  4. ^ Elsie, Robert. ”The Albanian Language” (på engelska). http://www.albanianlanguage.net/. Läst 2010-08-19. ”Whether or not Albanian is a direct successor of the language of the ancient Illyrians, as is broadly assumed nowadays, is difficult to determine since very few records of the Illyrian language have been preserved.” 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikipedia
Wikipedia har en upplaga på Albanska.