Baskervilles hund

Från Wikipedia
Baskervilles Hund
Roman
Omslagsbild till den första svenska utgåvan av Baskervilles hund, ritad av Carl-Axel Krawe.
Omslagsbild till den första svenska utgåvan av Baskervilles hund, ritad av Carl-Axel Krawe.
FörfattareArthur Conan Doyle
OriginaltitelThe Hound of the Baskervilles
OriginalspråkEngelska
LandFörenade kungariket Storbritannien och Irland Storbritannien
GenreDeckare
Utgivningsår1902
UtmärkelserÅrhundradets 100 böcker enligt Le Monde
Ingår i serieSherlock Holmes-romanerna och Sherlock Holmes kanon

Baskervilles Hund (originaltitel: The Hound of the Baskervilles[1]) är den tredje av de fyra kriminalromanerna av den brittiske författaren Arthur Conan Doyle med detektiven Sherlock Holmes i huvudrollen. Romanen gick ursprungligen som följetong i The Strand Magazine i Storbritannien 1901 till 1902.

Handling[redigera | redigera wikitext]

En gammal legend berättar om en förbannelse som förföljer familjen Baskerville sedan tiden för det engelska inbördeskriget, när Sir Hugo Baskerville dödades av en demonisk hund, som har härjat på Dartmoors myrar i Devon i Englands West Country ända sedan dess, och orsakat många Baskervilles förtida död. En dag hittas Sir Charles Baskerville, som tar legenden på allvar, död i idegransallén på sitt gods, Baskerville Hall, mitt i Dartmoor. Dödsfallet tillskrivs en hjärtattack, men hans ansikte behåller ett uttryck av skräck, och inte långt från hans kropp finns fotspåren från en gigantisk hund.

Dr James Mortimer, en vän till Sir Charles, fruktar för nästa i raden, Sir Henry Baskerville, som har kommit från Kanada, för att bosätta sig i egendomen han just har ärvt - Baskerville Hall. I London ber Mortimer att få hjälp av Sherlock Holmes. Denne avfärdar förbannelsen som nonsens. Han går dock med på att träffa Sir Henry, som kommer från Kanada, där han har bott. Sir Henry är skeptisk till legenden och ivrig att ta Baskerville Hall i besittning, trots att han fått ett anonymt meddelande som varnar honom att hålla sig borta från heden. Senare skuggar någon honom medan han går på en gata. Sherlock Holmes ber Dr Watson att följa med Sir Henry och Mortimer till Dartmoor, för att skydda arvtagaren och undersöka vem som följer efter honom.

Detta var det första framträdandet av Holmes sedan hans uppenbara död i Det sista problemet , och framgången med ledde till karaktärens slutliga återupplivande.[2]

Berömmelse[redigera | redigera wikitext]

Baskervilles Hund är en av de mest kända berättelserna som någonsin skrivits.[2] 2003, Boken listades som nummer 128 av 200 på BBC:s The Big Read-undersökning om Storbritanniens "mest älskade roman".[3] 1999 rankade en undersökning av "Sherlockians" den som den bästa av de fyra Holmes-romanerna.[4]

Filmatiseringar i urval[redigera | redigera wikitext]

Romanen har filmatiserats över tjugo gånger, Sherlock Holmes har bland annat gestaltats av Basil Rathbone (1939), Vasilij Livanov (1981), Jeremy Brett (1988), Richard Roxburgh (2002) och Benedict Cumberbatch (2012). Rollen som doktor Watson har bland annat spelats av Nigel Bruce (1939) och Ian Hart (2002).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, The Hound of the Baskervilles, 14 juli 2023.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Baskervilles hund i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 6 september 2017.
  2. ^ [a b] Rendell, Ruth (12 september 2008). ”A most serious and extraordinary problem” (på engelska). The Guardian. https://www.theguardian.com/books/2008/sep/13/arthurconandoyle.crime. Läst 3 augusti 2023. 
  3. ^ ”The Big Read - Top 200 Books (2003)” (på engelska). BBC. 2 september 2014. https://www.bbc.co.uk/arts/bigread/top200.shtml. Läst 3 augusti 2023. 
  4. ^ ”The Best Sherlock Holmes Stories” (på engelska). Bestofsherlock.com. http://www.bestofsherlock.com/story/storyhm.htm. Läst 3 augusti 2023.