Bergkristall

Bergkristall
Kategori	Mineral
Grupp	Kvarts
Kemi	Kiseldioxid SiO2
Färg	Färglös
Streckfärg	Vit
Kristallsystem	Trigonala
Brott	mussligt, mycket sprött
Mohs	7
Ljusbrytning	1,544 – 1,553
Dubbelbrytning	+0,009
Spaltning	ingen
Densitet	2,65
Dispersion	0,013

För kortromanen av Adalbert Stifter, se Bergkristall (roman).

Bergkristall är en färglös, helt genomskinlig och klar variant av mineralet kvarts.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet kommer från grekiskans krystallos som betyder is. Detta för att man trodde att bergkristall var is då man fann dem i Alperna på hög höjd.^{[källa behövs]}

Redan på 1400-talet började lokalbefolkningen i Schweiz organisera sig som professionella kristall-letare, så kallade "strahlers", efter "strahlen", dvs. stråla, då kristallerna de samlade in ur sprickor och klyftor reflekterade ljuset vackert.^{[källa behövs]}

Användning[redigera | redigera wikitext]

Bergkristall används i billigare smycken, då det liknar diamant och har tidigare även använts i ljuskronor men har det senaste seklet där istället ersatts av slipade glasbitar alternativt plastbitar.^{[källa behövs]}

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Mineralet återfinns i hela jorden och är ett av jordens vanligast förekommande mineraler.

Alperna var fram till 1800-talet den främsta fyndområdet för bergkristall. Senare hämtades bergkristall främst från Madagaskar, under 1900-talet blev det Brasilien,^[1] där de vackraste kristallerna förekommer^[2] den främsta leverantören.^{[förtydliga]}^[1] Bergkristall bryts i många gruvor i Arkansas i USA. Flera av dessa tillåter samlare att besöka gruvan och för en mindre summa plocka kristaller eller betala per kilo material man tar med.

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

Bergkristall fyller sprickor i berggrunden på många platser i Sverige och kläder väggarna i hålrum i kvartsit, i pegmatiter, i järnmalmsförekomster m.m.

I Sverige finns bergkristall främst i de norra delarna av landet, men inga fyndigheter av betydelse.^[2] En av de gamla klassiska svenska fyndplatserna var i Oldenfjällen i Offerdal i Jämtland.^[1]. En annan klassisk fyndighet är vid Rutströmsselet norr om Vassijaure, nära Riksgränsen i nordvästligaste Lappland. Nära norska gränsen har norska samlare grävt ur upp till 14 meter långa hålrum med kristaller på upp till en halvmeter.^{[förtydliga]}

Den största bergkristallen som hittats och tagits till vara i Sverige var ur en alpin klyfta fylld med klorit vid motorvägsbygget av E6 strax öster om Stenungsund. Här i den största vägskärningen vid Norum kyrka togs en 65 cm lång och 53 kg tung kristall tillvara innan den sprängdes sönder av mineralsamlare från Göteborg.^{[källa behövs]}

Det finns hundratals fyndplatser för bergkristall i Sverige. Om man tittar på en karta och studerar någon av Sveriges 100 000 sjöar ser man att de ofta är långsträckta, dvs. fyller en större sprickzon i berggrunden. Chansen är stor att sprickan under sjön (och andra runt omkring) är fyllda med bergkristaller och ofta kan man hitta dem i lösblock eller titta på dem där de sitter inne i sprickor eller i sprickor/hålrum i vita kvartsådror i berget.^{[källa behövs]}

Form[redigera | redigera wikitext]

Ibland har bergkristallen inneslutningar av olika slag. Fantomkristall är när kristallen ser ut att ha en extra spets i spetsen. Rutilkvarts är en bergkristall med rutilinneslutningar. Man kan även finna turmalin innesluten i bergkristall, så kallad turmalinkvarts. När det är extra många sprickor i kristallen så kan den kallas för iskristall.