Ljuskrona

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ljuskrona i empirestil

En ljuskrona är en större, vackert utarbetad takkrona för ljus.

De äldsta ljuskronorna förekommer i kyrkorna, och från medeltiden härstammar takkronor som efterbildar det himmelska Jerusalems murar och torn i en krans, som löper runt. Hildesheims domkyrka äger en sådan av brons, liksom Aachens domkyrka. Vissa ljuskronor hade utklippta löv och liknade i järnplåt för att reflektera ljuset.[1]

Under gotiken fick ljuskronorna ett rikt accentuerat mittstycke, från vilket sidarmar stack ut i djärva kombinationer. Materialet var brons, järn eller mässing.[1]

Under renässansen och barock förekom liknande ljuskronor, där mittstycket ofta är koncentrerat till rundade former, de typiska mässingstakkronorna.[1]

Under 1600-talet förekommer ljuskronor i glas, under 1700-talet blir ljuskronor behängda med glasprismor moderna.[1]

Bästa ljusbrytande verkan fås med glassorter med starkt ljusbrytande verkan, till exempel blyglas. Blyglas är dock något som börjar försvinna då tekniken gått så pass mycket framåt att man har hittat andra sätt att skapa klar kristall. Prismor av hög kvalitet har slipat glas; Många tror att de bästa kvaliteterna brukar benämnas böhmisk kristall. Men det är egentligen bara en ursprungsbeteckning och säger inget om kvaliteten på prismorna. Prismor av dålig kvalitet kan vara gjutna i glassort med svag ljusbrytning.

Belysta av solljus skapar ljusprismorna spektra på de ytor där ljuset faller, sedan det passerat ett prisma.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 499 

Se även[redigera | redigera wikitext]