Ljuskrona

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ljuskrona i empirestil
Prismahåv, tidigt 1900-tal, användes vid rengöring av takkronor. Hallwylska museet.

En ljuskrona är en större, vackert utarbetad takkrona för belysning.

De äldsta ljuskronorna förekommer i kyrkorna, och från medeltiden härstammar takkronor som efterbildar det himmelska Jerusalems murar och torn i en krans, som löper runt. Hildesheims domkyrka äger en sådan av brons, liksom Aachens domkyrka. Vissa ljuskronor har utklippta löv och liknade i järnplåt för att reflektera ljuset.[1]

Under gotiken fick ljuskronorna ett rikt accentuerat mittstycke, från vilket sidarmar stack ut i djärva kombinationer. Materialet var brons, järn eller mässing.[1]Renässansens och barockens ljuskronor har mittstycket som ofta är koncentrerade i rundade former, de typiska mässingstakkronorna.[1]Under 1600-talet förekommer ljuskronor i glas, under 1700-talet blir ljuskronor behängda med glasprismor moderna.[1]

Bästa ljusbrytande verkan har åstadkommits med glassorter med starkt ljusbrytande verkan, till exempel blyglas. Nu finns andra sätt att skapa klar kristall. Prismor av hög kvalitet har slipat glas. De bästa kvaliteerna brukar benämnas böhmisk kristall, men det är egentligen bara en ursprungsbeteckning och säger inget om kvaliten på prismorna. Prismor av dålig kvalitet kan vara gjutna i glassort med svag ljusbrytning.

Belysta av solljus skapar ljusprismorna spektra på de ytor där ljuset faller, sedan det passerat ett prisma.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 499 

Se även[redigera | redigera wikitext]