Bernhard Indrenius

Från Wikipedia
Bernhard Indrenius
Född16 januari 1812
Fredrikshamn, Finland
Död11 oktober 1884 (g.s.) (72 år)
Sankt Petersburg
Medborgare iStorfurstendömet Finland
Utbildad vidFinska kadettkåren
SysselsättningPolitiker, officer
BarnJohannes Indrenius (f. 1859)
Bernhard Anton Harald Indrenius (f. 1865)
Utmärkelser
Georgsorden, fjärde klass
Sankt Stanislausorden, första klassen
Sankt Annas orden, första klass
Sankt Vladimirs orden, tredje klass
Redigera Wikidata

Bernhard Indrenius, född 16 januari 1812 i Fredrikshamn, död 23 oktober 1884 i Sankt Petersburg, var en finländsk friherre, militär och ämbetsman samt general i infanteriet (1878).

Indrenius utexaminerades 1829 från kadettskolan i Fredrikshamn och tjänstgjorde sedan i Ryssland, där han framgångsrikt deltog i fälttågen i Kaukasien 1837–1853 och i turkiska kriget 1853–1854. Han utnämndes 1856 till guvernör i S:t Michels län och Viborgs län och var 1866–1882 ledamot av senatens ekonomiedepartement. Som vicekansler för Kejserliga Alexanders Universitetet 1866–1869 gjorde Indrenius en av de högsta makthavarna uppskattad insats när det gällde att begränsa studenternas kontakter med studentkorporationer i Sverige. Han var 1869–1882 medlem av kommittén för finska ärenden i Petersburg och tjänstgjorde i flera repriser som tillförordnad generalguvernör. Han adlades 1854 och upphöjdes i friherrligt stånd 1871.

Källor[redigera | redigera wikitext]