Berta Wilhelmson
Albertina "Berta" Wilhelmson, född Kerfstedt 2 juli 1869 i Hudiksvall, död 14 oktober 1965 i Stockholm,[1] var en svensk konstnär. Hon var gift med Carl Wilhelmson.
Berta Wilhelmson var dotter till Johannes och Charlotte Kerfstedt. Hon examinerades som teckningslärarinna vid Tekniska skolan i Stockholm 1892 och antogs på Konstnärsförbundets målarskola i Stockholm 1894. Under åren 1896–1897 studerade hon miniatyrmålning i Paris. 1898 antogs hon på Valands konstskola i Göteborg och fick då Carl Wilhelmson som lärare. Under åren 1896–1910 var Carl Wilhelmson föreståndare för Valands målarskola. Läraren och eleven fattade tycke för varandra och de gifte sig 1901. Det var när Carl Wilhelmson med familj slagit sig ned i Stockholm 1910 som han öppnade sin egen egen målarskola i Stockholm 1912 och Berta Wilhelmson tjänstgjorde då som teckningslärare vid Åhlinska skolan i Stockholm under åren 1910–1915. 1925 blev Carl Wilhelmson professor vid Konstakademien i Stockholm och Berta kallade sig då gärna "professorskan".[2][3]
Berta och Carl Wilhelmson fick två döttrar, Inger, gift Nordenfelt samt Ana Wilhelmson-Lagerman. Under åren 1923–1928 var dottern Ana elev vid sin fars målarskola i Stockholm.
Av hennes konst har små miniatyrporträtt målade på elfenben och pergament blivit uppmärksammade. Berta, som var specialiserad på miniatyrer, fick sluta måla när hon gifte sig, men tog upp måleriet efter att maken gått bort 1928. Hon överlevde sin make med 37 år och avled 1965 vid 96 års ålder.
Wilhelmson är representerad vid Nationalmuseum[4], Waldemarsudde och Göteborgs konstmuseum[källa behövs].
Bibliografi
- Mitt liv i miniatyr[5], 1944.
Noter
Tryckta källor
- Svenska konstnärer, Biografisk handbok, Väbo förlag, 1987, sid 575, ISBN 91-87504-00-6