Birgit Nilsson-priset

Från Wikipedia
Version från den 1 januari 2018 kl. 12.32 av 89.253.99.9 (Diskussion) (Rättade grammatik)

Birgit Nilsson-priset, The Birgit Nilsson Prize, är ett internationellt musikpris i klassisk musik instiftat av Birgit Nilsson. Prissumman är på en miljon amerikanska dollar och det delas ut vartannat eller vart tredje år sedan 2009 till en sångare, dirigent, institution eller produktion.[1]

I december 2008, tre år efter hennes död, avslöjades att det på hennes egen önskan instiftats ett pris som ska gå till en sångare, dirigent eller en specifik produktion som uppnått enastående framgångar inom den klassiska musiken. Prissumman är på en miljon dollar vilket gör det till världens största pris inom klassisk musik.

Förutom penningpriset får pristagaren en statyett i keramik, vilken föreställer Birgit Nilsson och är utförd av Ulla Kraitz och Gustav Kraitz.

Den första pristagaren utsågs av Birgit Nilsson själv, som skrev ned namnet och lade det ett förseglat kuvert före sin bortgång på juldagen 2005. Hon ville själv att priset skulle avslöjas först tre år efter hennes död. I februari 2009 öppnades därför kuvertet och den första pristagaren avslöjades, den spanske sångaren och dirigenten Plácido Domingo.[2] Kuvertet innehöll dock inte något namn, enligt Rutbert Reisch, ordförande för priset. Birgit Nilsson hade dock flera gånger framfört att Plácido Domingo borde bli den första pristagaren.[3]

I mars 2011 meddelades att den italienska dirigenten Riccardo Muti fått priset.[4]

Prisutdelningen

Utdelningen av priset skedde på Kungliga operan i Stockholm

Utdelningen av det första priset ägde rum på Kungliga operan i Stockholm den 13 oktober 2009. Kung Carl XVI Gustaf överräckte prisstatyetten och ett diplom till Plácido Domingo. Den svenska sopranen Nina Stemme och Kungliga hovkapellet under ledning av den tyske dirigenten Gregor Bühl medverkade också i ceremonin.

Pristagare

Prisjury

I juryn ingick 2014 operadirektören Eva Wagner-Pasquier, Bengt HallMalmö Opera, tidigare chefen för Seattles opera Speight Jenkins, operakritikern Rupert Christiansen och Clemens Hellsberg på Wienerfilharmonikerna.[5][6]

Referenser

Externa länkar