Bly(II)sulfid
| Bly(II)sulfid | |
| Systematiskt namn | Bly(II)sulfid |
|---|---|
| Övriga namn | Blysulfid, Blyglans |
| Kemisk formel | PbS |
| Molmassa | 239,26 g/mol |
| Utseende | Skiffergrå kristaller eller pulver |
| CAS-nummer | 1314-87-0 |
| SMILES | [Pb+2].[S-2] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 7,5 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | olösligt |
| Smältpunkt | 1114 °C |
| Kokpunkt | 1281 °C |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| NFPA 704 | |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Bly(II)sulfid är en förening av bly och svavel med formeln PbS. Den förekommer naturligt i mineralet blyglans.
Reaktioner [redigera]
Blysulfid bildas när svavelväte eller sulfidjoner reagerar med blyjoner i en lösning.
Reaktionen fäller ut blysulfid i fast form vilket ofta ger lösningen en dramatisk färgskiftning från färglöst till svart. Detta gör att blyacetat kan användas som indikator på svavelväte och svaveljoner.
Användning [redigera]
Blysulfid i form av mineralet blyglans används för att utvinna bly i två steg, oxidation och reduktion.
Blysulfid är ett av de första materialen som användes som halvledare och är fortfarande vanligt i infraröda detektorer. Vid rumstemperatur är PbS bara känsligt för korta våglängder mellan 1 och 2,5 μm, endast mycket varma föremål strålar med de våglängderna. Om sensorelementet kyls ner till -200 °C förskjuts spektrumet till mellan 2 och 4 μm. Blysulfid var vanligt i tidiga robotvapen med infraröd målsökare, men det har efter hand fasats ut till förmån för indium-antimon (InSb) och andra effektivare halvledare.
Blysulfid har tidigare använts som svart pigment, men de hälsovådliga effekterna av bly har gjort att bruket har minskat.
Källor [redigera]
- Material Safety Data Sheet Fisher Scientific
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lead(II) sulfide


