Bly(II)sulfid

Bly(II)sulfid
Systematiskt namn	Bly(II)sulfid
Övriga namn	Blysulfid, Blyglans
Kemisk formel	PbS
Molmassa	239,26 g/mol
Utseende	Skiffergrå kristaller eller pulver
CAS-nummer	1314-87-0
SMILES	[Pb+2].[S-2]
Egenskaper
Densitet	7,5 g/cm³
Löslighet (vatten)	olösligt
Smältpunkt	1114 °C
Kokpunkt	1281 °C
Faror
Huvudfara	Hälsovådlig
NFPA 704	0 2 0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Bly(II)sulfid är en förening av bly och svavel med formeln PbS. Den förekommer naturligt i mineralet blyglans.

Reaktioner

Blysulfid bildas när svavelväte eller sulfidjoner reagerar med blyjoner i en lösning.

$\rm Pb^{2+}(aq) + H_2S(g) \rightarrow PbS(s) + 2\ H^+(ag)$

Reaktionen fäller ut blysulfid i fast form vilket ofta ger lösningen en dramatisk färgskiftning från färglöst till svart. Detta gör att blyacetat kan användas som indikator på svavelväte och svaveljoner.

Användning

Blysulfid i form av mineralet blyglans används för att utvinna bly i två steg, oxidation och reduktion.

1. $\rm 2\ PbS + 3\ O_2 \rightarrow 2\ PbO + 2\ SO_2$
2. $\rm PbO + CO \rightarrow Pb + CO_2$

Blysulfid är ett av de första materialen som användes som halvledare och är fortfarande vanligt i infraröda detektorer. Vid rumstemperatur är PbS bara känsligt för korta våglängder mellan 1 och 2,5 μm, endast mycket varma föremål strålar med de våglängderna. Om sensorelementet kyls ner till -200 °C förskjuts spektrumet till mellan 2 och 4 μm. Blysulfid var vanligt i tidiga robotvapen med infraröd målsökare, men det har efter hand fasats ut till förmån för indium-antimon (InSb) och andra effektivare halvledare.

Blysulfid har tidigare använts som svart pigment, men de hälsovådliga effekterna av bly har gjort att bruket har minskat.

Källor

• Material Safety Data Sheet Fisher Scientific

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lead(II) sulfide