Bly(II)sulfid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bly(II)sulfid
Sulfid olovnatý.PNG
Systematiskt namn Bly(II)sulfid
Övriga namn Blysulfid, Blyglans
Kemisk formel PbS
Molmassa 239,26 g/mol
Utseende Skiffergrå kristaller eller pulver
CAS-nummer 1314-87-0
SMILES [Pb+2].[S-2]
Egenskaper
Densitet 7,5 g/cm³
Löslighet (vatten) olösligt
Smältpunkt 1114 °C
Kokpunkt 1281 °C
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
2
0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Bly(II)sulfid är en förening av bly och svavel med formeln PbS. Den förekommer naturligt i mineralet blyglans.

Reaktioner[redigera | redigera wikitext]

Blysulfid bildas när svavelväte eller sulfidjoner reagerar med blyjoner i en lösning.

\rm Pb^{2+}(aq) + H_2S(g) \rightarrow PbS(s) + 2\ H^+(ag)

Reaktionen fäller ut blysulfid i fast form vilket ofta ger lösningen en dramatisk färgskiftning från färglöst till svart. Detta gör att blyacetat kan användas som indikator på svavelväte och svaveljoner.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Blysulfid i form av mineralet blyglans används för att utvinna bly i två steg, oxidation och reduktion.

  1. \rm 2\ PbS + 3\ O_2 \rightarrow 2\ PbO + 2\ SO_2
  2. \rm PbO + CO \rightarrow Pb + CO_2

Blysulfid är ett av de första materialen som användes som halvledare och är fortfarande vanligt i infraröda detektorer. Vid rumstemperatur är PbS bara känsligt för korta våglängder mellan 1 och 2,5 μm, endast mycket varma föremål strålar med de våglängderna. Om sensorelementet kyls ner till -200 °C förskjuts spektrumet till mellan 2 och 4 μm. Blysulfid var vanligt i tidiga robotvapen med infraröd målsökare, men det har efter hand fasats ut till förmån för indium-antimon (InSb) och andra effektivare halvledare.

Blysulfid har tidigare använts som svart pigment, men de hälsovådliga effekterna av bly har gjort att bruket har minskat.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lead(II) sulfide