Bly

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bly
Pb-TableImage.png
Tecken
Pb
Atomnr.
82
Grupp
14
Period
6
Block
p
Allmänt
Ämnesklass övriga metaller
Densitet 11340 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 1,5
Utseende blåaktigt vit
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 207,2 u
Atomradie (beräknad) 180 (154) pm
Kovalent radie 147 pm
van der Waalsradie 202 pm
Elektronkonfiguration [Xe]4f145d106s26p2
e per skal 2, 8, 18, 32, 18, 4
Oxidationstillstånd (O) 4, 2 (amfoterisk)
Kristallstruktur kubisk (ccp)
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Smältpunkt 600,61 K (328 °C)
Kokpunkt 2022 K (1740 °C)
Molvolym 18,26 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 177,7 kJ/mol
Smältvärme 4,799 kJ/mol
Ångtryck 4,21×10-7 Pa vid 600 K
Ljudhastighet 1260 m/s m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 2,33 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 129 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 4,81×106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 35,3 W/(m·K) W/(m·K)
1a jonisationspotential 715,6 kJ/mol
2a jonisationspotential 1450,5 kJ/mol
3e jonisationspotential 3081,5 kJ/mol
4e jonisationspotential 4083 kJ/mol
5e jonisationspotential 6640 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
202Pb syntetisk 52500 år α
ε
2,598
0,050
198Hg
202Tl
204Pb 1,4 % >1,4×1017 år α 2,186 200Hg
205Pb syntetisk 1,53×107 år ε 0,051 205Tl
206Pb 24,1 % 206Pb, stabil isotop med 124 neutroner
207Pb 22,1 % 207Pb, stabil isotop med 125 neutroner
208Pb 52,4 % 208Pb, stabil isotop med 126 neutroner
210Pb syntetisk 22,3 år α
β-
3,792
0,064
206Hg
210Bi
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Bly är ett metalliskt grundämne, som är beständigt mot luft och syror. Bly och alla dess föreningar har en tendens att lagras i människokroppen och kan genom blyförgiftning orsaka fosterskador, njurskador och bestående skador på det centrala nervsystemet. Metalliskt bly förångas vid 593 °C vilket ger upphov till mycket giftig blyånga. Bly skyddar effektivt mot joniserande strålning och röntgenstrålning. Därför är väggar och tak i röntgenrum klädda med bly. På latin heter bly plumbum därav den kemiska beteckningen "Pb".

Historik[redigera | redigera wikitext]

Världsproduktion av bly

Bly har använts i tusentals år eftersom den är allmänt förekommande, lätt att utvinna och lätt att arbeta med. Bly förekommer i traditionella färgpigment som blyvitt och blymönja. Blymönja har främst använts som rostskyddspigment sedan mitten på 1800-talet.[1]


Bly är en av de äldsta kända metallerna och har framställts metallurgiskt sedan tidig bronsålder i Egypten. Tidigt producerades bly i anslutning till de grekiska silvergruvorna där avfallet från silverframställningen - blyoxid (PbO), även kallat litharge, blyglete eller silvervitt - användes för framställning av metalliskt bly.

Gruvdrift för brytning av blymalm och blyframställning i stor skala kännetecknar den romerska perioden, där fyndigheter i provinserna Britannien och Spanien utnyttjades.

Blymetall var mycket lätt att reducera direkt från blymalmen, vanligen en sulfidmalm, eller från avfallet från silverframställningen. Reduktionen gjordes antingen i öppna härdar eller i låga schaktugnar. I England övergick man med tiden till att använda flamugnar för blyreduktionen. I resten av Europa använde man fortfarande schaktugnar.

Den tidiga användningen omfattade sannolikt byggnadskonst i första hand eftersom bly användes för att fästa styrjärn i kolonnskaft och andra fogningar i stenbyggandet. Bly användes även i vattenledningar i hushållen i Grekland och i Rom. Under tidig europeisk medeltid började bly användas för taktäckningsändamål.

I Sverige har blymalm brutits sedan medeltiden, men enbart för silverframställning. Avfallet från silverframställningen togs inte tillvara förrän på 1800-talet då Sala silvergruva inriktade produktionen på bly istället för på silver.

Blyanvändningen i svensk byggnadskonst har varit relativt begränsad. Frånsett taken på vissa kyrkobyggnader (de flesta av danskt ursprung) har blymetall främst använts för att gjuta fast järn i stenkonstruktioner, som mellanlägg i kallmurade murverk av natursten och för infattning av fönsterglas och avtäckning på skorstenar.

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

  • Elektriska kablar. Legerat bly appliceras på kablar som förläggs i mark eller vatten då det utgör en utmärkt fuktspärr som varar i många år. Blyet appliceras med hjälp av en extruder som kontinuerligt applicerar ett sömlöst rör på kabeln.
  • Rörledningar.
  • Skyddsutrustning, till exempel i form av förkläden vid arbete med radioaktiva ämnen och vid röntgendiagnostik.
  • Bly och blyoxid är väsentliga komponenter i bly/syra-batterier, som har vidsträckt användning i motorfordon och reservkraftsanläggningar av allehanda slag.
  • Blyplåt används som bordsbeläggning vid laddningsstationer för blybatterier, eftersom det är motståndskraftigt mot batterisyran (svavelsyra). En annan tillämpning av blyplåt är som täckning av tegelskorstenars krön i stället för förzinkad järnplåt, som inte står emot rökgaser.
  • Om kopparlinor för åskledare skulle anslutas direkt till förzinkad takplåt eller stålmaster, skulle förbandet snabbt förstöras på grund av galvanisk korrosion. För att motverka det används mellanlägg av blyplåt och förblyade kabelskor med mera, som reducerar sprången i kontaktpotentialen.
  • Blyhagel används i hagelammunition vid jakt.
  • Bly används i vapenammunition som kärna på grund av sin densitet eller i pistol och luftvapenammunition som kula.
  • Bly används i kölar på segelbåtar då bly har en hög densitet. Massan i en blyköl utövar ett rätande moment så att en segelbåt inte kapsejsar.
  • Bly används i fiskesänken. På senare år har dock diskussioner uppkommit om att förbjuda detta på grund av giftigheten.[2]
  • Bly kan även användas i bilar men görs ej längre på grund av det faktum att bilen släpper ut blyoxid i atmosfären, samt så minskar Palladiums och rodiums katalytiska förmåga i motorn i närvaro av Bly.
  • Bly har använts vid stenarbeten antingen som att förankra och fästa dubbjärn eller räcken i hål, eller som mellanlägg av blyplåt som ska täta och ta upp rörelser som skulle kunna skada stenen.
  • Blymetall används vid restaurering av äldre gjutjärnsskulpturer, som drev, för ilödning eller spackling av gjutfel, enligt traditionell metod.

Alkemi[redigera | redigera wikitext]

I alkemilitteratur förekommer flera benämningar på bly och dess föreningar:

  • Aabam
  • Saturnus
  • Plumbum nigrum (men ibland har man därmed menat antimon)
  • Med plumbum candidum avses tenn.
  • Plumbum ustum är blysulfid.

Toxicitet[redigera | redigera wikitext]

Bly är särskilt giftigt för barn. Förgiftning ger diffusa symtom som trötthet och dålig aptit. Skadar de röda blodkropparna vilket kan ge blodbrist. Skadar nervsystemet. Gränsvärdet för bly i dricksvatten är 0,010 milligram per liter.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.raa.se/cms/materialguiden/material/bly/inledning.html
  2. ^ www.fiskefeber.se - "Blyförbud?", 2007-04-27
  3. ^ slv.se - Livsmedelsverket Bly