Bo Huldt
Bo Huldt, född 24 april 1941, död 26 maj 2015, var en svensk historiker och expert inom utrikespolitik.[1]
Biografi
Bo Huldt tillhörde den så kallade stockholmssläkten Huldt och en gren adlades med namnet Hultenheim; hans egen släktgren kom till Västerbotten.
Huldt disputerade i historia 1974 vid Lunds universitet på en avhandling om Sveriges delaktighet i FN med särskilt hänseende på dekolonialisationen. Därefter blev han docent vid Sekretariatet för framtidsstudier och året därpå ingick han i Statsrådsberedningen, där han stannade till 1979. Samma år började han som forskare vid Utrikespolitiska institutet och blev dess chef 1988. Därutöver var han chef vid Internationella institutet för strategiska studier i London (IISS) 1992-1993. Åren 1994-2001 var han anställd vid Försvarshögskolan, där han vid 1996 fick en professur i säkerhetspolitik med strategi. 1997–1998 var han Försvarshögskolans chef för Institutet för högre totalförsvarsutbildning.
Huldt var ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien sedan 1985,[2] och var sedan 2006 akademins styresman.
Bo Huldt är utbildad till reservofficer i armén och har tillhört Norra Skånska regementet, P6. Avlade officersexamen 1 september 1962 och befordrades till kapten 1 juli 1972.
I januari 2008 tilldelades han H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i serafimerordens band.[3]
Huldt var släkt med industrimannen Kristoffer Huldt och arkitekten Åke H. Huldt.
Källor (urval)
- Försvarshögskolan : Bo Huldt
- Nationalencyklopedin
- Libris
- Jan-Ivar Askelin, "Beslutsfattare på kurs ställs inför ny hotbild", Tidningen Framsyn (FOI), 2005:4
- Newsdesk: Kungl Krigsvetenskapsakademiens högtidssammankomst 2006-11-09
- Svenska män och kvinnor del 3, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1946
- Svenska försvarsväsendets rulla 1987, sid 371
- Dödsnotis - Svenska Dagbladet den 17 juni 2015, s.31
Noter
