Camille Corot
Jean-Baptiste-Camille Corot, född 26 juli 1796 i Paris, Frankrike, död 22 februari 1875 i Paris, var en fransk landskaps- och porträttmålare.
Camille Corot studerade en tid hos Achille Etna Michallon, därefter hos Jean-Victor Bertin. Han skolades i den klassiska landskapstraditionen, vilken till stor del byggde på Poussin. Under friluftsstudier började Corot att hitta sin personliga stil, och kom även under vandringar till Barbizon, där han gjorde bekantskap med den där befintliga kolonin av landskapsmålare och fick tillfälle att ytterligare utveckla sin teknik. Han begav sig 1825 till Rom, dit han senare återkom 1834 och 1843.[1]
Det finns tre skilda stilar i Corots måleri. De tidiga klassiska landskapen, målade i en rikt varierad färgskala, ofta i det starka ljuset från en italiensk måne, påverkade Cézanne och de andra impressionisterna att bygga upp sina målningar med hjälp av tonala kontraster i stället för med en noggrann teckning. Till den andra stilfasen hör de beslöjade, "försilvrade" skogslandskap som han målade med början 1850, till exempel Ville d'Avray. Slutligen utförde han några porträtt och studier av kvinnor, till exempel Flickan med pärlan (1842). Corot är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[2].
Noter
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
- ^ Göteborgs konstmuseum
Externa länkar
- The Athenaeum: 346 verk av Corot
- Camille Corot i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)