Nicolas Poussin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nicolas Poussin – ”Självporträtt” (1650). Louvren, Paris

Nicolas Poussin, född i juni 1594 i Les Andelys, Frankrike, död 19 november 1665 i Rom, var en fransk målare.

1612 begav sig Poussin till Paris, där han hos Georges Lallement och Ferdinand Elle fortsatte sin utbildning som förmodligen hade inletts i Rouen. Efter en vistelse i Venedig reste Poussin 1624 till Rom under diktaren Cavaliere Marinos beskydd. Där gynnades han av bland andra kardinalen Francesco Barberini. Bortsett från en resa till Paris 1640-1642 stannade han kvar i Rom till sin död.

Poussin anses vara grundaren av den franska klassicismen. Han hävdade, att färgen endast hade ett dekorativt värde i en målning och var av mindre betydelse än de mer formella beståndsdelarna teckning och komposition, vilka tillfredsställer intellektet istället för känslan. Denna hållning kom senare att kallas för poussinism. Utifrån den antika konsten och den italienska renässansen utförde Poussin religiösa och mytologiska historiebilder, porträtt och landskap som alltid fogas in i en sträng ordningsprincip som strävar efter högsta fulländning.

Nicolas Poussin – ”Et in Arcadia Ego” (1637-1639). Louvren, Paris

Et in Arcadia Ego[redigera | redigera wikitext]

Herdarna i klassisk hållning står vid en sarkofag och tyder inskriften Et in Arcadia Ego (”Även jag är i Arkadien”), d.v.s. även döden är närvarande i denna stilla och harmoniska herdeidyll. Dessa lapidariska ords klassiska koncentration och behärskning framhäver liknande egenskaper hos målningen och ger ett fulländat uttryck för hans melankoli över glädjens flyktighet.

Det i milt morgonljus dränkta landskapet, vars horisont markeras av en massiv bergskedja som symboliserar beständighet, motsvarar Poussins klassicistiska ideal. Som ett av konstnärens främsta mästerverk har denna berömda ”förgänglighetens elegi” haft ett stort inflytande över landskapsmåleriet därefter.

Konstverk (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Germanicus död (1627)
  • Den helige Erasmus martyrium (1628)
  • Midas och Bacchus (1629-1630)
  • Pesten i Ashdod (1630)
  • Sabinskornas bortrövande (1634-1635)
  • Et in Arcadia Ego (1637-1639)
  • Israeliterna samlar manna i öknen (1637-1639)
  • En dans till tidens musik (1638)
  • Gossen Moses upphittas (1638)
  • Gossen Moses trampar på Faraos krona (1645)
  • Landskap med Polyfemos (1648)
  • Självporträtt (1650)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]