Christian Arvid Linning

Från Wikipedia
Kanna av Christian Arvid Linning, ca. 1820-tal - Hallwylska museet

Christian Arvid Linning, född 12 september 1781 i Stockholm, död 1843 i Stockholm, var en svensk ornamentbildhuggare och keramiker, verksam i Stockholm. Christian Arvid Linning arrenderade 1813-22 Ulfsunda keramiska fabrik, Ulfsunda Fabrique, och blev dess konstnärlige ledare.

Linning var son till den berömde möbelsnickaren och hovschatullmästaren[1] Johan Christian Linning (1749-1801), mästare i Stockholms snickarämbete 1779-1801, och sonson till den likaledes berömde möbelsnickaren Johan Christian Linning (1706-1779), mästare i Stockholms snickarämbete 1744-1779.

Utbildning vid Konstakademien[redigera | redigera wikitext]

Christian Arvid Linning blev elev vid Konstakademien, där han skrevs in 1791 och studerade och deltog från år 1800 i akademiens utställningar. År 1808 deltog han i sin första utställning med en grupp terrakottafiguriner. 1811 kallades han till agrée[2] vid Konstakademien, men han tycks inte ha haft någon vidare framgång på den rent konstnärliga banan, utan blev modellör vid Rörstrands Porslinsfabrik. Vid Rörstrand sökte han, omkring 1815, att efterbilda de små medaljonger m. m. i svart "biskuit" som Josiah Wedgwood gjort så populära i England. Hans verksamhet för övrigt vid denna fabrik är ännu insvept i dunkel.[3] Han utförde bl.a. klockfoder. Han utförde en del smärre grupper, basreliefer och porträtt i gips, vax och terracotta. Han har också modellerat några porträttbyster, en byst av Karl XIV Johan, reliefer och små, antika motiv. Han har gjort en betydande insats som keramiker.

Verkmästare vid Ulfsunda Fabrique[redigera | redigera wikitext]

Senare återfinner vi Christian Arvid Linning i Stockholmstrakten; han blev nämligen verkmästare vid den stenkärls- och kakelfabrik, Ulfsunda Fabrique, som och brukspatron Johan Henrik Wegelin (1768-1856)[4] anlade på lägenheten Margretelund under Ulfsunda gård i Bromma.

Ulfsunda säteri utannonserades till salu i juni 1798. Klart är dock att Ulfsunda ägdes av grosshandlare Johan Henrik Wegelin i slutet av år 1798. År 1813 arrenderade bildhuggaren Christian Arvid Linning Ulfsunda Fabrique av brukspatron Johan Henrik Wegelin. Nu började en ny tid för fabriken. Borta var med ens alla deglar och sockerformar. I deras ställe började vackert formade kakelugnar och fint utsirade hushållsföremål. Kakelugnsmakarna i Stockholm blev förargade på Linning. De menade, att en bildhuggare inte kunde begripa sig på deras svåra yrke. Christian Arvid Linning svarade med att skaffa Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd att få tillverka kakelugnar. 1815 lämnade Linning in en ansökan till regeringen om tillstånd att få anlägga en keramikfabrik i Ulfsunda. Tillståndet beviljades och samma år arrenderade han Eric Ruuths gamla porslinsfabrik av dåvarande fastighetsägare Johan Henrik Wegelin (1768-1856).[5]

När Linning med hjälp av två bröder Hartwig tog över tillverkningen höjdes kvalitén markant. En del av produktionen var inspirerad av det engelska wedgewood-porslinet, men det tillverkades även kakelugnar, krus, kannor, vaser, serviser, pendyler och småskulpturer i keramik, gips och terrakotta.

Linning utförde, ett antal vackra prydnads- och nyttopjäser, som påminde om wedgwoodporslin några decennier runt sekelskiftet 1800 vid Ulfsunda Fabrique (Ulfsunda Fajans och Porcelain Fabrique) vid Margretelund, som han grundade. Tillverkningen av konstporslin efterföljdes av kakelugnar och sockertoppsformar. Fabriken lades ned 10 år senare.

Den keramiska fabriken Ulfsunda Fabrique låg utanför Stockholm och den existerade i ca 30 år, 1791-1822 och låg vid Ulvsunda slott i Bromma, på mark där Margretelund ligger idag. År 1822 lades fabriken ned. En kakelugnsmakare, Anders Westman, köpte den, men hämtade då bara lera därifrån till sin fabrik i Stockholm.

Fabriken hade en mycket skiftande keramikverksamhet, där man experimenterade med olika leror. Där tillverkades deglar, fajanser, saltglaserat gods och senare bl.a. en industriell tillverkning av toppsockerformar. Christian Arvid Linnings unika konst- och brukskonst, i svart basal ware, red ware och kakelugnar, blev berömd. Linning betraktades som Sveriges förste konstkeramiker. Inte minst intressant är Linnings svarta keramik. Vid Ulfsunda Fabrique utfördes bland annat tillbringare av ett slags oglaserad fajans, ornerade i antik stil, men även, sägs det, en byst av Carl XIV Johan, serviser m. m. Efter omkring tio år nedlades tillverkningen, som ej bar sig. Christian Arvid Linning förtjänar emellertid ihågkommas såsom den förste svensk vilken under 1800-talet gjort försök att lyfta fajansindustrien till någon konstnärlighet. Tyvärr hade Linning inte någon större ekonomisk framgång med sin tillverkning, vilket ledde till att han lade ner fabriken 1823. Det finns uppgifter om att han några år senare någon tid ska ha vistats i Helsingfors, där han arbetade med byster. Linning avled i Stockholm 1843. Hans föremål signerades "C.A.L.".

Representerad[redigera | redigera wikitext]

Christian Arvid Linning finns representerad på Hallwylska museet i Stockholm. På Nationalmuseum[6] i Stockholm och Nordiska museet i Stockholm finns en del av Linnings vackra kannor och askar bevarade. De flesta är gjorda av svart lera, medan några är av ljus eller röd lera. Bland det trevligaste i samlingarna är ett skämtkrus av svart lera. Om någon försöker dricka ur det, rinner drycken ut genom hål i sidorna. S.k. Ulfsundaporslin finns också i samlingarna på Hallwylska palatset och Kulturen i Lund, liksom på Ulvsunda slott.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Schatullmakare var från ca 1740 till 1800-talets början en benämning på möbelsnickare, ibland även på ebenist. Schatull är ett litet skrin, ofta i elegant utförande, som till exempel kan användas för att förvara bestick i.
  2. ^ Agré, agrée, eller agreerad, är en titel, som Konstakademien före 1887 tilldelade yngre konstidkare, som inte ansågs mogna att upptas som ledamöter, men som verkade i akademiens anda.
  3. ^ Europas konstnärer (1887) Christian Arvid Linning, sidan 325.
  4. ^ Bruksägare Johan Henrik Wegelin (1768-1856) var född den 21 april 1768 i Stockholm och död den 28 februari 1856 på Uttersberg. Han var son till bruksägaren Johan Wegelin (1711-1788). Se även Johan Wegelin, tabell 54 och tabell 71. Se även Släkten Wegelin. Arkiverad 25 juli 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ I början på 1830-talet var sonen, Johan Fredrik Wegelin (född 1799) arrendator på Ulvsunda gård.
  6. ^ Nationalmuseum

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]