Kakelugn
En kakelugn är en av tegel, murad och kakelklädd eldstad för uppvärmning av bostäder. Kakelungnen har hög verkningsgrad och avger värmen under flera timmar, och kräver därför inte så många vedinlägg per dygn.
Innehåll |
[redigera] Historia
Kakelugnar har spårats från senare delen av medeltiden från Alperna och södra Tyskland där den utvecklades som en biläggarugn, det vill säga den eldades ofta från intilliggande rum till exempel köket eller husets hall. Den fanns i Tyskland under namnet kachelofen eller steinofen på 1500 och 1600-talet med "riktiga", glaserade, färgade kakelplattor.
[redigera] Funktion
Kakelugnen består av ett förbränningsrum, rökkanaler i en murstock samt skorsten. Den eldas företrädesvis med ved och är utformad för att ta tillvara värmen i rökgaserna innan de släpps ut. Detta åstadkoms genom att kakelugnsmuraren murar upp en labyrint av vertikala gångar som rökgaserna leds genom innan de släpps ut i skorstenen. Värmen magasineras i teglet, kaklet och bruket, och därigenom kan man få ut en relativt konstant uppvärmning under lång tid.
[redigera] Den svenska kakelugnen
Under 1700-talet uppstod i Sverige en energikris i form av vedbrist. Detta berodde då främst på järnverkens stora användning av träbränsle till sin framställning av stångjärn (vid denna tid rikets största exportvara). Därutöver åtgick stora mängder ved för att värma upp bostadshus med hjälp av de ineffektiva öppna spisarna som då var den vanligaste värmekällan. Dessa öppna spisar släppte ut uppemot 90 procent av värmen genom skorstenen.
Den 27 januari 1767 beslutade Rikets Råd, under ett sammanträde på Stockholms slott, om ett forskningsuppdrag för att ta fram en mer energisnål eldstadstyp åt hushållen. Ansvariga för uppdraget blev generalen Fabian Wrede och arkitekten Carl Johan Cronstedt. Redan på hösten samma år presenterade de sina förslag i skriften "Beskrifning på Ny Inrättning af Kakelugnar Til Weds Besparing. Jämte Bifogade Kopparstycken. Utgifwen af Praesidenten Grefwe C.J. Cronstedt.", där man beskriver olika typer av kakelugnar med slingrande rökgångar, vilka bättre skulle ta tillvara värmen från elden.
Kakelugnar blev i Sverige under 1800-talet och 1900-talets början den viktigaste värmekällan för bostäder och liknande utrymmen. Kakelugnar sattes upp av kakelugnsmakare, vilka ofta tillverkade kaklen lokalt. Under sekelskiftet 1800-1900 uppfördes flera fabriker med industriliknande tillverkning av kakelugnskakel, vilka sedan tillpassades på plats av kakelungsmakare. Kakelugnens stomme och rökgångar muras med tegel och bruk av lera och sand, en del lera samt 3 delar sand som blandas till ett smidigt bruk.
En ovanlig typ av kakelugnar tillverkades 1900-1914 av Höganäsbolaget. Dessa hade eldstad av gjutjärn, var avsedda att eldas med nordvästskånsk stenkol och hade fasader mot två rum.[1]
Kakelungnar är i behov att sättas om efter ett antal år, beroende på att verkningsgraden minskar och de kan läcka rökgaser till boningsrummet. En traditionell svensk kakelugn består av fem kanaler med en längd om cirka 10 meter, där rökgaserna först stiger upp i den mittre kanalen, vidare ner genom de båda främre sidokanalerna, vänder uppåt genom de båda bakre sidokanalerna, varefter rökgaserna passerar spjället i kakelugnens bakre övre del och fortsätter ut till skorstenen. Kakelugnspannan är en vidare utveckling av kakelugnen där man har ersatt den värmelagrande stenen med vatten som får ackumulera energin från de heta rökgaserna för att sedan transporteras ut värmen till hela huset via det vattenburna värmesystem.
Idag har kakelugnar fått en renässans till följd av ökade energipriser[källa behövs] och intresse för byggnadsvård och kultur. Nytillverkning av kakelugnar bedrivs av bland annat Lindholm Kakelugnar,Norrköpings kakelugnsmakeri, Cronspisen, Gabriel Keramik och Kakelugnspannan.
[redigera] Övrigt
En modern kakelugn kan vara vattenmantlad för att kunna förse radiatorer med värme. Kakelugnar kan vara tillverkade i prefabricerade delar i gjuten olivin och aluminatcement för att kunna monteras snabbt på plats, varefter man monterar kakelplattor.
Innanfönstren och den femkanaliga kakelugnen gjorde svenska hus till de varmaste i världen. Från början var det endast de högre stånden som fick njuta av denna värme, men under 1800-talet spred sig kakelugnen och innanfönstren även till de lägre klasserna.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- Kakelugn i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1910)
- ^ Ranby, H (2011) Kakelugnar från Höganäs
[redigera] Tryckta källor
- Claes Bernes, Lars J. Lundgren. 2009. Bruk och missbruk av naturens resurser : en svensk miljöhistoria. Kapitlet "Fossila och förnybara bränslen". Monitor 21. Naturvårdsverket.
- Beskrifning på ny inrättning af kakelugnar til weds besparning. Jämte bifogade kopparstycken, Libris 2419358. Bok utgiven 1767 av greve C.J. Cronstedt sökning på Kungliga biblioteket i Stockholm.
- Ranby, Henrik. Kakelugnar från Höganäs. Ingen vanlig katalogprodukt. Höganäs 2011.
