Nordiska museet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°19′45″N 18°05′37″Ö / 59.32917°N 18.09361°Ö / 59.32917; 18.09361

Nordiska museet
Djurgarden.jpg
Information
Etablerat 1873
Plats Djurgårdsvägen 6-16 på Djurgården i Stockholm, Sverige
Typ Kulturhistoriskt museum
Besökare 220 665 (2013)[1]
Museichef Christina Mattsson
Webbplats http://www.nordiskamuseet.se/

Nordiska museet ligger på LejonslättenDjurgården i Stockholm och är ett museum för kulturhistoria i Sverige. Byggnaden uppfördes mellan åren 1889 och 1907 efter ritningar av arkitekt Isak Gustaf Clason. Museets uppgift är att bevara och levandegöra minnet av liv och arbete från 1500-talet fram till våra dagar. Idag är museet Sveriges största kulturhistoriska museum. I samlingarna finns över 1,5 miljoner föremål.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Grundare till museet var Artur Hazelius, som även grundade Skansen. Hazelius gjorde sin första insamlingsresa sommaren 1872 för att han ville rädda en folkkultur som han trodde skulle gå förlorad. Redan från början samlade han både föremål, folkminnen och litteratur. Samlingarna visades på Drottninggatan 71 (i Davidsons paviljonger) i Stockholm, då under namnet "Skandinavisk-Etnografiska samlingen". Samlingarna växte snabbt och Hazelius erbjud svenska staten samlingarna som gåva, innan han 1880 grundade den stiftelse som fick namnet"Nordiska museet".

Redan 1876 hade en byggnadsfond för uppförandet av ett nu museibyggnad för att ersätta de trånga lokalerna på Drottninggatan inrättats. Enligt beslut 1882 uppläts en tomt på Lejonslätten av kungen mot årlig tomtöresavgift från 1884.[2]

Nordiska museet och Skansen var en och samma institution fram till 1 juli 1963, då Skansen blev en egen stiftelse. Mer än 30 000 föremål på Skansen tillhör egentligen Nordiska museet men är placerade som en evighetslång deposition på Skansen.


"Känn dig själv" var Hazelius motto för Nordiska museet och är än idag den logotyp som museet använder.

Artur Hazelius och skaffarna[redigera | redigera wikitext]

Skaffare var den benämning som Artur Hazelius använde för de frivilliga och oavlönade medhjälpare som hjälpte honom att samla föremål till museet. Skaffarna verkade som ombud för museet i sina hemtrakter. Deras insatser kom att bli ovärderliga för Hazelius och museet. Tusentals föremål kom genom deras försorg att föras till museets samlingar. Man vet inte med säkerhet varifrån Hazelius fick idén till att bygga upp detta nätverk av medhjälpare, kanske inspirerades han av Riksantikvarieämbetet som sedan 1830-talet hade en organisation av ombud runt om i landet.

För att styra insamlingsarbetet och för att underlätta skaffarnas arbete publicerade Hazelius hösten 1872 en vägledning med titeln:"Några anvisningar vid samlandet af folkdrägter och bohag .m.m". Han stod också i tät brevkontakt med skaffarna. Breven ger idag en uppfattning om vilka föremål han ansåg skulle samlas till museet, hur insamlingen skulle gå till och vilka uppgifter om föremålen som han ville att skaffarna skulle notera. Sådana uppgifter var föremålens ursprung, ålder och användning liksom uppgifter om föremålens dialektala benämningar.

Samlandet skulle genomföras med noggrannhet och skaffarna uppmanades att skriva till Artur Hazelius för att avrapportera det pågående arbetet. "Skrif flitigt, samla mycket, packa väl och märk sakerna noga" skrev han 1877 i ett brev till den norske skaffaren Torjus Leifsson Bolkesjö. Till Emma Johansson i Småland riktade han 1883 följande uppmaning: "Skaffa gärna kristningskläder, de äro af ej ringa intresse. Några sängkläder må ock tagas, hälst naturligtvis väl bevarade." Ibland uppmanade han skaffarna att iaktta sparsamhet: "Försök naturligtvis att få så mycket som möjligt såsom gåvor, och där du måste betala, pruta så mycket du kan" skrev han 1876 till Lång Karin Persdotter , en av skaffarna i Dalarna. Ansåg Hazelius att insamlingsverksamheten gick långsamt eller trögt kunde han formulera sig drastiskt. I ett brev daterat 1888 till Bälter Anders Hansson i Dalarna skrev han: "Laga att du får gamla klädesplagg till skänks. Orsaborna borde vara litet mer offervilliga. Be dem tänka på fosterlandet!".

Brevväxlingen mellan Artur Hazelius och skaffarna förvaras i Nordiska museets arkiv.

Planritning[redigera | redigera wikitext]

Nordiska museet, planritning, bottenvåning.
Nordiska museet, planritning, bottenvåning.


Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Nordiska museet år 1897
"Förslag till ordnande af terrängen omkring Nordiska Museet" 1896
Museets torn.
Huvudportalen.
Fasad mot väst.
Nordiska museets arkiv på Linnégatan 89 C (Garnisonen).

År 1883 utlystes en internationell arkitekttävling för ett nytt museum på Djurgården, men inget förslag antogs och först 1891 godkändes ritningarna utförda av arkitekt Isak Gustaf Clason. År 1888 började byggnadsarbeten med det nya huset och till 1897 års stora Allmänna konst- och industriutställningen på Djurgården var norra delen färdig. Efter ytterligare tio års arbeten, den 2 juni 1907, invigdes hela museibyggnaden. Den var tänkt som ett nordiskt renässansslott och man kan på formspråket se att arkitekten Isak Gustaf Clason inspirerats av nordeuropeisk 1600-talsrenässans, som Frederiksborgs slott i Danmark och Gripsholm i Sverige. Byggnadsmaterialet i fasaderna är sandsten från Roslagen och kalksten från Öland och Gotland. Stommen är utfört i tegel och granit medan bjälklagen i gallerierna är i för tiden modern betongteknik.

Den stora, genomgående hallen är 126,5 meter lång och har 24 meter till taket, museets stora hall är därmed det största icke kyrkliga rummet i Sverige efter Globen. Museet var ursprungligen planerat att bli fyra gånger större, men brist på pengar och tid gjorde att hela projektet blev betydlig mindre. Även dekoreringen av hallen i sprakande färger efter ett förslag av Olle Hjortzberg blev aldrig av.

Runt den stora huvudentrén finns skulpturer och reliefer gjorda av Carl Eldh. I portens gavelformade överstycke sitter Moder Svea och tar emot gåvor från folket. Inne i hallen möts man av en staty av Gustav Vasa i kolossalformat. Statyn är gjord av Carl Milles, först i gips till invigningen 1907 och slutligen i trä år 1925. Den är skulpterad i ek, och polykrom, målad i olika färger, och förgylld.

Verksamheten[redigera | redigera wikitext]

Nordiska museet har cirka 1,5 miljoner föremål i sina samlingar, varav ett urval visas i museets utställningar med traditioner, mode, dukade bord, folkkonst, möblerade rum och svensk bostad. I samlingen ingår även två sällsynta orglar, ett orgelpositiv från Medåkers kyrka, Västmanland från 1600-talet och ett orgelpositiv från Sabbatsbergs ålderdomshem, Stockholm från 1804. Museet visar 10-20 nya utställningar varje år och har årligen cirka 200 000 besökare.

I Nordiska museets arkiv på Linnégatan 89 C finns unika samlingar av uppteckningar, självbiografier, dagböcker, gårdsarkiv, familjearkiv, arkiv från personer, företag och föreningar. Arkivsamlingen omfattar drygt 4 000 hyllmeter arkivalier. Här ingår också Sveriges största kulturhistoriska fotosamling med cirka 7 miljoner bilder, den äldsta från 1844, den yngsta från idag. I Nordiska museets folkminnessamling finns folkloristiskt material om till exempel folktro och folkmedicin.

Nordiska museets bibliotek är sedan 1890 ett vetenskapligt specialbibliotek för svensk kulturhistoria under hela nyare tiden från 1500-talet till idag. I samlingarna finns närmare 4000 hyllmeter av böcker, tidskrifter, kataloger, broschyrer och varukataloger.

Biblioteket förvärvar svensk litteratur inom ämnet svensk kulturhistoria efter år 1500 samt internationell litteratur som möjliggör jämförelser mellan svensk och utländsk kulturhistoria. I boksamlingarna avspeglas museets arbete, utställningar och forskning genom åren. Böcker och tidningar inkommer ofta genom skriftutbyte med museer och forskningsinstitutioner över hela världen, totalt 158 institutioner år 2011.

Samlingarna nås till största delen via webbkatalogen SAGA och i den nationella biblioteksdatabasen LIBRIS samt via Google Scholar. Det äldsta materialet är sökbart i den inskannade kortkatalogen. Även bibliotekets ämneskatalog, som förtecknar ett urval titlar och tidskriftsartiklar i bibliotekets samlingar under olika ämnesområden, är inskannad.

Stora litteraturgrupper i samlingarna är etnologi, dräkthistoria, bland annat en stor samling modejournaler, konsthantverk, kulturhistoria, mat och dryck, memoarer, svensk topografi och arkitektur

Bibliotekets samlingar speglar museets verksamhetsinriktning under olika tider. Vid tiden för museets grundande dominerades de framväxande humanistiska vetenskaperna av komparativa perspektiv och för att jämförelser alls skulle bli möjliga krävdes ett omfattande bibliotek med bl.a. tryckta kataloger från andra samlingar. En av museets första fasta medarbetare blev därför bibliotekarien P.G. Wistrand som 1890 anslöt biblioteket till forskningsbibliotekens gemensamma Accessionskatalog som idag utvecklats till Libris som i sin tur nu står inför en ytterligare stor omvandling för att kunna hantera de digitala publiceringsformer som det vetenskapliga publicerandet antagit. På P G Wistrands tid var bibliotek heller inte i första hand förvaringsplatser för böcker utan i lika hög grad vetenskapliga kommunikationscentra. Bl.a. tog sig detta uttryck i uppbyggandet av omfattande bytesförbindelser med andra forskningsinstitutioners bibliotek och detta blev också en av de första stora uppgifterna och vid slutet av 1890-talet hade biblioteket etablerat skriftutbyten med 185 andra institutioner, f a i Tyskland och Norden.

Biblioteket och Arkivet var från början integrerade delar av museibyggnaden och kunde nås via entreer på ömse sidor om Gustav Vasastatyn i Stora Hallens mitt, en ABM-tanke från en tid innan termen var uppfunnen. Idag återuppstår ordningen en trappa ner med biblioteket under den norra delen av Stora hallen och en planerad flytt av arkivet 2014 till motsvarande lokaler under södra delen av Stora hallen med gemensam läsesal, föreläsningssal, garderober och toaletter i mitten av markplanet.

Nordiska museets äger och förvaltar vid sidan av museibyggnaden och Villa Lusthusporten på Djurgården även flera värdefulla anläggningar på skilda håll i landet, Svindersvik i Nacka, Tyresö slott, Julita gård i Södermanland och Härkeberga kaplansgård utanför Enköping.

Stiftelsen Nordiska museet har ett årligt statligt anslag och ingår i kretsen av Centralmuseer. Staten utövar tillsyn via Nordiska museets nämnd, vars ledamöter är tillsatta av regeringen, men har att följa stiftelsens stadgar och stiftelselagen. Stiftelsen får i princip inga statliga anslag för att förvalta de kulturhistoriska miljöerna utanför Stockholm.

Nordiska museets samling av samiska föremål[redigera | redigera wikitext]

Med samiska föremål avses här föremål vilka tillverkats, ägts och/eller brukats av samer, men även föremål som på annat sätt har anknytning till samisk historia.

Nordiska museets samling av samiska föremål omfattar drygt 8440 objekt. Det första samiska föremål som infördes i museets samlingar var ett sydsamiskt tennbroderat kvinnobälte. Det skänktes till museet under dess första verksamhetsår 1872. En väska tillverkad 2007 av den samiska kontshantverkaren och konstnären Anna-Stina Svakko är ett av de senaste förvärven.

Drygt 40% av de samiska föremålen förvärvades före år 1900, cirka 45% under perioden 1900-1950. Cirka 15% är förvärvade efter 1950. De mest omfattande föremålsgrupperna är bohag, dräkt och personlig utrustning. Uppgifter om och fotografier av stora delar av Nordiska museets samiska föremålssamling finns tillgängliga via Digitalt museum ( www.digitaltmuseum.se). Närmare 200 föremål finns utställda i utställningen Sápmi - om att vara same i Sverige, som öppnade år 2007.

I Nordiska museets arkiv finns ett omfattande material som skildrar samisk historia. Bland annat uppteckningar och fotografier från museets dokumentationer och undersökningar samt svar på museets frågelistor. I arkivet finns även samiskt originalmaterial som till exempel den samiske författaren Johan Turis anteckningsböcker.

Fasaddetaljer[redigera | redigera wikitext]

Interiörbilder[redigera | redigera wikitext]

Orglar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nordiska museets orglar

I Nordiska museet finns två orglar.

  • Orgelpositiv från Medåkers kyrka, Västmanland. Positivet är byggt under 1600-talet av en okänd mästare. Troligen var det ursprungligen avsett för Maria Magdalena kyrka på Södermalm i Stockholm. För närvarande är instrumentet ospelbart.
  • Orgelpositiv från Sabbatsbergs ålderdomshem, Stockholm. Positivet är byggt 1804 av instrument- & spelurmakare Pehr Strand (1756–1826), Stockholm.

Styresmän genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Riksförbundet Sveriges museer (7 januari 2014). ”Landets museer behöll sin starka roll under 2013”. Pressmeddelande. Läst 15 juni 2014.
  2. ^ Nordiska museet - arkitekttävlingen och museibygget, Erik Andrén i Fataburen 1967

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]