Civil olydnad

Vid civil olydnad är det vanligt att stödja fotfolket på motståndarsidan. Här poliser som fått blommor av demonstranter.

Denna artikel behandlar en form av aktivism. För punkgruppen, se Civil Olydnad (musikgrupp)

Civil olydnad är en metod för samhällsförändring. Det är en form av aktivism som går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag eller vägra att följa vissa myndighetsbeslut samt att vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen. Den amerikanska förebilden för begreppet civil olydnad, civil disobedience, anses ha myntats av den amerikanske författaren och skattevägraren Henry David Thoreau.

Syftet med civil olydnad är, förutom den direkta effekten av aktivismen eller vägran, att utmana den lydnad som möjliggör det förtryck, den orättvisa eller det missförhållande som olydnaden vänder sig mot. Genom att aktivisterna tar konsekvenserna av sina handlingar undergrävs i vissa fall den kollektiva rädslan för straff som övermakten vill upprätthålla, och som normalt leder till lydnad.

Kända företrädare för variationer av civil olydnad är bl.a. Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Barbara Deming, Philip Berrigan och Anne Montgomery. Gemensamt för dessa personer är att ickevåld är en del av civil olydnad.

Enligt Mahatma Gandhi och Martin Luther King är den civila olydnadens fyra grundprinciper :

1. inget våld

2. ingen skadegörelse

3. öppenhet och

4. ansvarstagande.

För och emot civil olydnad

Statens Offentliga Utredningar, SOU 1999:101 Olydiga medborgare, utreder civil olydnad. Utredningen kommer fram till att civil olydnad "kan bidra till att stärka såväl välfärdsstaten som demokratin". I Ickevåld! Handbok i fredlig samhällsförändring av Klaus Engell-Nielsen, Annika Spalde, Pelle Strindlund hävdar författarna att civil olydnad har använts av svenska folkrörelser för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, till exempel när den tidiga arbetarrörelsen skapade strejkrätten genom att gå ut i strejk trots att det var i strid med gällande svensk lag. I Stenen i handen på den starke av Fredrik Reinfeldt med flera (1995) hävdas att civil olydnad är skadligt för demokratin.^{[källa behövs]}

Kravet på öppenhet

Att öppet ge fristad till flyktingar som gömmer sig omnämns som exempel i boken Handbok i Civil Olydnad av Per Herngren (Bonnier, 1990) samt av Grön Ungdoms dåvarande ena språkrör Gustav Fridolin i maj 2000. Detta diskuteras av flera som ett intressant gränsfall eftersom adressen där flyktingen gömmer sig är hemlig vilket strider mot öppenheten i civil olydnad. Men en grupp talar offentligt om att den har gett fristad till flyktingen vilket stämmer med öppenhetskravet i civil olydnad.

Civil olydnad idag

En sittaktion är ett exempel på civil olydnad, här i syfte att stoppa en nynazistisk demonstration.

Den vanligaste orsaken till civil olydnad i Sverige idag är omstridda samhällsprojekt eller detaljer inom samhällsordningen. Svenska olydnadsaktivister har alltså inte numera grundläggande samhällsomstörtning (alltså revolution - oftast under diktatur) som målsättning vilket varit fallet i åtskilliga lyckade större olydnadskampanjer världen runt sedan 80-talet.

Exempel på civil olydnad

• Tebjudningen i Boston
• Ofog
• Almstriden
• Gömma flyktingar
• Husockupation
• Plogbillsrörelsen
• Tritnaha
• Vin & Fikonträdsplanterarna
• Greenpeace aktioner

Se även

• PADRIGU
• Direkt aktion
• Satyagraha
• Samvetsvägran

Referenser

Tryckta källor

• Johansen, Jörgen (1990). Socialt försvar: en ickevåldsrevolution. ISBN 9789188000019