Almstriden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Almstriden
Almstriden 40 år 2011d.jpg
Almarna och Erik Glemmes tehus på 40-årsdagen för Almstriden, 11 maj 2011.
Plats Stockholm, Sverige
Datum 12 maj 1971
Karaktär Kravaller
Parter1 Demonstranter
Parter2 Svenska polisen
Syfte Undvika fällandet av almarna
Resultat Almarna kvar

Almstriden var en batalj[1] som utspelade sig natten till den 12 maj 1971 i Kungsträdgården i Stockholm, på initiativ av organisationen Alternativ stad, och gällde den planerade fällningen av tretton skogsalmar (ulmus glabra) för att lämna plats för en tunnelbaneuppgång för stationen Kungsträdgården, efter ett beslut av Stockholms stadsfullmäktige som fastställts av regeringen.

Almstriden utvecklades till en principfråga om medborgarnas roll i den kommunala demokratin och fick stor uppmärksamhet i nationella medier.[2]

Innehåll

Bakgrund [redigera]

Tunnelbanans konstruktörer hade funnit en sprickzon i området för almarna. Man ansåg att sprickzonen var svårt att täta, därför ville man ha den planerade tunnelbaneuppgången just där almgruppen växte kring Erik Glemme tehus från 1952. Därtill kom att den högste ansvarige tjänsteman på parksidan, Holger Blom hade dömt ut träden på grund av deras dåliga livskraft.[3] Stadens politiker och tekniker sökte med artiklar och annonser i dagspressen övertyga allmänheten att almarna måste tas bort.[4] När beslutet togs i kommunfullmäktige röstade 63 för fällningen av almarna och 34 mot. Socialdemokraterna var enhälligt för och Moderaterna enhälligt emot.[5] Den 23 april 1971 fastställde Regeringen Palme I planeringen för tunnelbanan i Kungsträdgården.[5]

Till bakgrunden hör även att den framstegsoptimism som präglat rekordåren började ge vika för miljörörelsen och 68-vänsterns samhällskritik. Almstriden blev till en symbolstrid mot vad man såg som städernas förfulning i samband med tidens stora stadssaneringsprojekt som Norrmalmsregleringen och Miljonprogrammets nya bostadsområden.[6][7]

Förlopp [redigera]

Märken efter motorsågen syns än idag 40 år efter händelsen, foto: 11 maj 2011.

Det rörde sig om 13 hundraåriga skogsalmar som skulle tas bort för att ge plats åt en ny tunnelbaneuppgång. Tusentals stockholmare protesterade och under en veckas tid ockuperades platsen med hängmattor och tältläger.[8]

Protesterna i sig var välorganiserade och aktivisterna upprättade bland annat en telefonlista som skulle användas ifall polisen skulle gå på en offensiv eller genomföra fällningen i smyg på nattetid. Aktivisterna klättrade bland annat upp i almarna för att förhindra fällningen. Situationen eskalerade när byggarbetare började såga med motorsåg i några av träden under skydd av polis. Särskild kritiserades polisbrutaliteten när polis försökte hålla tillbaka aktivisterna med batonger, hästar och schäferhundar. Resultatet blev sårade på båda sidor.[9]

Protesten fick stor uppmärksamhet i dåtidens medier, och artister som Cornelis Vreeswijk var närvarande och spelade visor för aktivisterna. Musikgruppen Envoys spelade in låten "Almarna åt folket", en svenskspråkig cover på John Lennons "Power to the People" från samma år. "Jag minns hur operakören i en mellanakt plötsligt står på balkongen till Operan och sjunger Låt Almarna leva… det var så vackert, så otroligt magiskt" säger en av aktivisterna.[10]

Följder [redigera]

Aktivisternas civila olydnad kritiserades från många håll som odemokratisk och i strid med den representativa demokratins fattade beslut. Landshövdingen och tidigare borgarrådet Hjalmar Mehr var den mest framträdande (s)-politikern som stod bakom beslutet att fälla almarna.

Resultatet blev så småningom att uppgången istället förlades en bit österut till en privatfastighet vid Arsenalsgatan 10 och öppnades i oktober 1977. Utsmyckningen av tunnelbanestationen har flera referenser till rivningen av stora delar av Stockholms innerstad, bland annat utgörs stora delar av dekoren av delar från hus som revs och det finns också en stubbe som symbol för almstriden. Flera av almarna står ännu kvar.

Almstriden har även kommit att betraktas som en vändpunkt i den vid tiden pågående Norrmalmsregleringen.[11] Fortfarande efter 40 år engagerar Almstriden. Till minnet samlades den 11 maj 2011 ett antal före detta almaktivister som höll tal och framförde uppträdanden medan Alternativ stad sålde korv.

Bilder 40 år efter almstriden [redigera]

Se även [redigera]

Referenser [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ Term enligt Nationalencyklopedin
  2. ^ Helldén (2005)
  3. ^ Andersson (2000), s. 94
  4. ^ Edlund (2007), s. 45
  5. ^ [a b] SVT (13 juni 1971). ”Almarna och demokratin”. SVTplay.se. http://svtplay.se/v/1393245/oppet_arkiv/almarna_och_demokratin?sb,k103107,1,f,103108. Läst 23 oktober 2009. 
  6. ^ SVT (13 maj 1971). ”Almprotestens symbolvärde”. SVTplay.se. http://svtplay.se/v/1371826/oppet_arkiv/almprotestens_symbolvarde?sb,k103107,1,f,103108. Läst 7 december 2009. 
  7. ^ Ralph Fiedler, Göran Folin från Alternativ Stad (17 juni 1978). ”Almarna i Korsnäsgården”. SVTplay.se. http://svtplay.se/v/1371833/oppet_arkiv/almarna_i_korsnasgarden?cb,a1364145,1,f,103108/pb,a1364142,1,f,103108/pl,v,,1371826/sb,k103107,1,f,103108. Läst 7 december 2009. 
  8. ^ Visit Stockholm om Almstriden
  9. ^ P3 Dokumentär om Almstriden
  10. ^ [1]
  11. ^ Hall (1999), s. 172

Tryckta källor [redigera]

Webbkällor [redigera]

Externa länkar [redigera]