Désiré Nisard

Från Wikipedia
Désiré Nisard
FöddJean Marie Napoléon Désiré Nisard
20 mars 1806[1][2][3]
Châtillon-sur-Seine[4], Frankrike
Död27 mars 1888[2][4] (82 år)
Sanremo[4], Italien
BegravdMontparnassekyrkogården
Medborgare iFrankrike
SysselsättningPolitiker[5], professor[6], litteraturkritiker, översättare, författare[7], litteraturhistoriker, historiker, latinist
Befattning
Ledamot av julimonarkins deputeradekammare
Julimonarkins sjätte parlament, Côte-d’Or (1842–1846)
Ledamot av julimonarkins deputeradekammare
julimonarkins sjunde parlament, Côte-d’Or (1846–1848)
Stol nummer 39 i Franska akademien (1850–1888)
Direktör, École normale supérieure (1857–1867)
Senator i andra franska kejsardömet (1867–1870)[5]
ArbetsgivareCollège de France (1844–1852)[6]
BarnÉlisabeth Nisard (f. 1832)
FöräldrarHilaire François Alexandre Nisard
Utmärkelser
Kommendör av Hederslegionen
Riddare av Leopoldorden
Redigera Wikidata

Désiré Nisard, född 20 mars 1806, död 27 mars 1888, var en fransk litteraturhistoriker.

Nisard blev professor vid Sorbonne 1843 och var direktör för École normale 1857-67. Han var en stor beundrare av den klassiska franska diktningen, som enligt honom uppenbarade den äkta franska andan, företrädaren framför andra för det mänskliga förnuftet och vände sig bestämt mot den romantiska skolan i Frankrike. Nisards främsta arbeten är Études sur les poètes latins de la décadence (1834), Études d'histoire et de littérature (1859-64), Histoire de la littérature française (4 band, 1844-61) som var hans huvudarbete, helt bestämt av hans syn på det typiskt franska, samt Renaissance et réforme (1877).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1185-86 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, www.senat.fr .[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Désiré, Jean, Marie, Napoléon Nisard, 16205, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Jean Marie Napoléon Désiré Nisard, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läst: 5 mars 2022, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] senat.fr, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Lista över professorer vid Collège de France, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]