Den Höges sång

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
"Främlingen vid dörren" (1908) av W.G. Collingwood.

Hávamál, ’den höges (Odens) sång’, är en eddadikt, vari flera dikter och diktfragment, som innehållit tänkespråk, blivit sammanfattade. Müllenhoff (”Deutsche altertumskunde”, 5, s. 250 ff.) urskiljer sex delar.

Första delen innehåller praktiskt kloka levnadsregler, i vilka mod, försiktighet och mannavett är de egenskaper, som i främsta rummet prisas och åtskilliga betraktelser om umgänget med främmande människor meddelas. Slutligen följer några strofer, som syftar på myten om bortrövandet av skaldemjödet. Den kanske mest kända strofen, nummer 77, lyder så här i Björn Collinders svenska översättning:

Fänaden dör,
fränder dö,
själv dör du likaledes;
ett vet jag
som aldrig dör:
domen som fälls om den döde.

I den senare delen av Hávamál (som man också har kallat Loddfafnes mål), vartill ansluter sig stycket om Odens runor, uppträder Oden visserligen också som en god rådgivare, men framför allt som den som med sin magiska runkunskap kan avvärja allehanda sorger och olyckor samt förvärva sig en varaktig sällhet i livet.

Hávamál är troligen diktad i Norge omkring 900. Det enda överlevande källmaterialet är Codex Regius från cirka 1270. Det är osäkert hur mycket av dikten som ändrats i efterhand, tagits bort eller lagts till. Dock så omnämns Hávamál av Eyvindr Skáldaspillir i Hákonarmál cirka 960 och där citeras de kända stroferna 76 och 77 vilket betyder att de i alla fall är delar av den ursprungliga dikten.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.