Devil Facial Tumour Disease

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tasmansk djävul med utvecklade tumörer.

Devil Facial Tumour Disease (DFTD) är en smittsam cancer hos tasmansk djävul.

Hos Tasmanska djävulen är DFTD malign och ger upphov till ansiktstumörer som snabbt växer till i storlek, och cancern leder till döden inom sex månader [1][2][1]. Mer än 95 % av djävulspopulationen har försvunnit från den östra delen av Tasmanien under de senaste 15-20 åren på grund av DFTD [3]. Den snabba spridningen och den höga dödligheten innebär att det vilda beståndet av Tasmanska djävlar beräknas vara utdött inom 20-30 år [3][4]. En orsak till spridningen av cancern tros bero på att den Tasmanska djävulen har en begränsad genetisk diversitet till följd av tidigare variationer i populationsstorlek och inavel. Inte minst är diversiteten låg för immunförsvarsgener, exempelvis gener som kodar för Major Histocompatibility Complex (MHC), en viktig del av immunförsvaret som skiljer på egna och främmande celler [2][5].

Historia[redigera | redigera wikitext]

DFTD upptäcktes så sent som 1996 i Mount William Nationalpark på den nordöstra delen av Tasmanien. Upptäckten gjordes av en fotograf som tog kort på en djävul med en ovanlig tumör i ansiktet. Tumörer hos pungdjur är vanligt förekommande i fångenskap och iakttagelsen väckte från början ingen större uppmärksamhet [4]. Under de följande åren påträffades fler individer med liknande tumörer och cancern verkade spridas snabbt inom populationen [6]. Först 2003 påbörjades kraftiga ansträngningar för att lokalisera ursprung och spridningsvägar genom olika genetiska analyser [6]. Genom att studera arvsmassan hos cancerceller från många olika individer tyder allt på att cancern uppstod vid ett tillfälle hos en individ och att all spridning härstammar från denna ursprungscancer. I senare skede har mutationer uppkommit hos andra smittande individer och cancern har divergerats genetiskt under sin spridning över Tasmanien [4][7][8].

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

En av orsakerna till den snabba spridningen av DFTD i populationen av djävlar tros vara en begränsad variation i genomet, vilket visats i studier av mikrosatelliter, enbaspolymorfi (SNP) och MHC gener [3]. Den låga genetiska diversiteten anses bero på att populationen har genom gått en så kallad ”flaskhalseffekt” där en stor mängd av populationen slagits ut och att stammen idag är baserad på en liten ursprungspopulation [3]. Immungenerna MHC antas spela en särskild roll eftersom de har en nyckelfunktion i immunförsvarets respons mot infektioner, kontroll av immunförsvaret samt igenkänning av egna och främmande celler [2][3]. Låg diversitet i MHC kan vara orsaken till att immunförsvaret inte aktiveras hos de smittade individerna[2][4].

Patologi[redigera | redigera wikitext]

Cancer definieras som en okontrollerad celldelning som leder till tumörer. DFTD sprids genom direkt överföring av levande cancerceller via bett [4]. Cancercellerna förs över i bitsår orsakade av djävulens hörntänder som penetrerar den mjuka vävnaden hos det bitna djuret, om det angripande djurets tänder är stora nog att tränga in tillräckligt djupt för överföring [6].

DFTD är ovanlig i och med att den kan spridas mellan individer. Det finns bara två kända cancersorter som är smittsamma hos däggdjur, DFTD och Canine Transmissible Venereal Tumor (CTVT)[3][4].

Vid infektion ses de första symptomen av DTFD vanligtvis vid huvud och hals, i form av synliga tumörer. Tumörcellerna bildar stora knölar som under sjukdomsförloppet spricker upp och bildar variga sår. Som konsekvens av detta blir de infekterade cellerna mer rörliga och kan spridas i blod och lymfa. Denna förflyttning av cancerceller kan leda till metastaser i andra organ [4][9]. Från de första symptomen beräknas individen vara död inom sex månader [1][4][9]. Dödsorsaken kan bero på problem vid födosök och att äta, och sekundära infektioner och bildandet av metastaser [4] leder ofta till organsvikt [2]. Metastaser hittas hos ungefär 65 % av de infekterade individerna [2][3].

DFTD sprids som en transplantation av cancerceller via bitskador [10]. Studier av den genetiska sammansättningen av cancercellerna har visat att tumörerna är kloner, vilket betyder att tumörcellerna uppstod en gång och är till största del genetiskt identiska till ursprungscellen [8]. Föregångs celler till cancercellerna uppstod mest troligt i anslutning till nervsystemet, med ursprung från en Schwanncell, vilket är en typ av gliacell [2][3][10].

Fyra olika stammar av cancerceller har identifierats. Stam 1 och 2 är de minst komplexa och representerar tillsammans ursprunget till övriga cellinjer. Stam 3 är begränsad till en mindre del av Tasmanien, Forestier Peninsula. Stam 4 är den mest virulenta och är associerad med en mer aggressiv cancer. Stam 4 har en högre mutationshastighet än övriga stammar [9].

Epidemiologi/Utbredning[redigera | redigera wikitext]

DTFD sprids via bett. En ökad aggressivitet och ökad benägenhet att bitas uppkommer under Tasmanska djävulens parningsperiod samt vid konkurrens om föda. Spridningen sker i huvudsak vid dessa interaktioner [10][9]. Från ursprunget på den nord-östra delen av ön [4] sker spridningen mot sydväst [7]. Cancern är vanligast hos könsmogna individer över två år och den sprids med lika proportioner hos honor och hanar [4].

Åtgärder/bevarande[redigera | redigera wikitext]

Idag förutspår forskarna tre olika framtidscenarier för DFTD hos djävlarna, baserade på de fyra olika stammarna av cancerceller. Första tänkbara scenariet är att cancern stabiliseras och blir mindre dödlig. Denna hypotes baseras på att stam 2 visar en ökad utbredning, vilket skulle ge en lägre tillväxthastighet av cancerceller. Om detta sker så bör dödligheten för djävlarna att minska och beståndet skulle då kunna återhämta sig. Andra scenariet är att cancercellerna fortsätter att mutera och ge upphov till nya stammar, av vilka några kan bli mer virulenta vilket kan leda till att stammen av dessa celler dör ut tillsammans med de individer som är bärare. Detta skulle ge att lokala bestånd av djävlar dör ut, men att spridningen av de mest aggressiva cellstammarna försvinner. Tredje scenariet är att cancercellerna selekteras för att helt kunna undvika immunförsvaret, och bli oberoende av hur sammansättningen av MHC är hos individerna. Utgången av detta skulle vara slutet för djävlarna. MHC har samma funktion hos andra däggdjursarter och utvecklar cancercellerna ett totalt undvikande av dessa skulle spridning också kunna ske hos andra arter [9].

Att rädda den Tasmanska djävulen är av stort intresse på lokal nivå för bevarandet av en nationalsymbol men även på nationell [11] och internationell nivå i syfte att bevara biologisk mångfald [12]. I framtiden finns behovet av att utveckla forskningen inom området dels för bevarande av arten samt för ökad kunskap om sjukdomen [6].


Olika bevarandestrategier har föreslagits och några är under utveckling [4]:

  • Isolering av friska individer för ett senare återinföra en frisk stam
  • Uppsökande av sjuka individer för avlivning och på så sätt utrota sjukdomen
  • Försök till utveckling av ett vaccin
  • Identifiera och selektera för resistenta individer för återinsläpp i det vilda


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Deakin JE, Belov K. "A Comparative Genomics Approach to Understanding Transmissible Cancer in Tasmanian Devils." Annual Review of Genomics and Human Genetics, Vol 13. 2012;13:207-22.
  2. ^ [a b c d e f g] Belov K., "The role of the Major Histocompatibility Complex in the spread of contagious cancers." Mamm Genome, 2011;22(1-2):83-90.
  3. ^ [a b c d e f g h] Belov K. "Contagious cancer: Lessons from the devil and the dog." Bioessays. 2012;34(4):285-92.
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l] McCallum H. "Tasmanian devil facial tumour disease: lessons for conservation biology." Trends in Ecology & Evolution. 2008;23(11):631-7.
  5. ^ Lane A, Cheng Y, Wright B, Hamede R, Levan L, Jones M, et al. "New Insights into the Role of MHC Diversity in Devil Facial Tumour Disease." PLoS One. 2012;7(6):e36955.
  6. ^ [a b c d] Obendorf DL, McGlashan ND. "Research priorities in the Tasmanian devil facial tumour debate." European Journal of Oncology. 2008;13(4):229-38.
  7. ^ [a b] Murchison EP, Schulz-Trieglaff OB, Ning ZM, Alexandrov LB, Bauer MJ, Fu BY, et al. "Genome Sequencing and Analysis of the Tasmanian Devil and Its Transmissible Cancer." Cell. 2012;148(4):780-91.
  8. ^ [a b] Ujvari B, Pearse AM, Peck S, Harmsen C, Taylor R, Pyecroft S, et al. "Evolution of a contagious cancer: epigenetic variation in Devil Facial Tumour Disease." Proc Biol Sci. 2013;280(1750):20121720.
  9. ^ [a b c d e] Pearse AM, Swift K, Hodson P, Hua B, McCallum H, Pyecroft S, et al. "Evolution in a transmissible cancer: a study of the chromosomal changes in devil facial tumor (DFT) as it spreads through the wild Tasmanian devil population." Cancer Genetics. 2012;205(3):101-12.
  10. ^ [a b c] O'Neill ID. "Concise Review: Transmissible Animal Tumors as Models of the Cancer Stem-Cell Process." Stem Cells. 2011;29(12):1909-14.
  11. ^ Save the Tasmanian Devil. 2008. Available at: http://www.tassiedevil.com.au. Accessed 19 February 2013
  12. ^ Convention on Biological Diversity. 1992. Available at: http://www.cbd.int/ Accessed 19 February 2013