Omberg
| Omberg | |
| Berg | |
 Karta från 1928 av trakten runt Omberg och Tåkern.
|
|
| Läge | Östergötland, Sverige |
|---|---|
| - höjdläge | 262,8 m ö.h. |
| Koordinater | Koordinater: |
Omberg är ett berg i västra Östergötland utmed Vätterns östra strand. Det delas av Dals och Ödeshögs församlingar samt Vadstena och Ödeshögs kommuner.
Berget, som har en längd av 10 km och vars största bredd är 3 km, har på mitten en höjd av omkring 240 meter över havet. Den längre söderut belägna toppen Hjässan når emellertid 262,8 meter över havet och 174,7 m över Vättern.
På Omberg finns den 1700 hektar stora ekoparken Ekopark Omberg. Vid Stocklycke på berget finns ett naturum. Omberg är en av Östergötlands mest besökta platser. Nära Omberg bor och verkar många konstnärer. Ombergsbygdens kulturarbetarförening, Omkultur, består av musiker, bildkonstnärer, konsthantverkare, fotografer, illustratörer, tonsättare och formgivare. Under Kristi himmelsfärdshelgen ordnar Omkultur den mycket välbesökta konstrunda med konstnärer som öppnar sina ateljéer, gallerier och verkstäder. Vintertid finns en skidbacke vid Ombergsliden.
Innehåll |
[redigera] Geografi
Omgivet på ena sidan av vatten, på den andra av slättland, syns Omberg vida omkring samt erbjuder själv vidsträckta utsikter över hela Vättern och delar av de omgivande landskapen. Mera framstående delar av bergets sluttningar har särskilda namn, ex. Alvastra branter längst i söder samt vidare mot norr åt landsidan: Klintebergen, Makersbergen och Blanksbergen. Åt sjösidan stupar Omberg brant i form av förkastningsbranter. Här finns också 15 grottor, bildade genom vattenerosion. På denna sida finns, från norr räknat: Måkbergen, Västra väggar, Mullskråerna, Grytsbergen, Oxbåsebergen och Rödgavel.
|
Foto: Carl Curman. |
Foto: Carl Curman. |
[redigera] Natur och geologi
Omberg är i allmänhet beväxt med skog, mest barrträd. Det finns dock även lövskog, bl.a. med inslag av bok. Både Ombergs vegetationstyper och dess djurliv är rikt och varierande, liksom dess högst märkvärdiga geologiska förhållanden. Själva berget utgörs till största delen av grovkornig granit; vid sydvästra delen finns dock även något gnejs. Den sida av berget som ligger mot Vättern har inslag av sandsten och skiffer. Dessa båda bergarter tillhör den geologiska formation, som efter Visingsö blivit benämnd Visingsöserien. Norr om Ombergs granitmassa, vid Borghamn, finns silurisk kalk (ortocerkalk) i nästan horisontella lager. Kalksten har länge brutits där, och gör det fortfarande i dag av Borghamns Stenförädling AB.
[redigera] Historik och sägner
Namnet (1278-91? Ammobiærh) är sammansatt med det fornnordiska "ama"; dimma, rök, och betyder sålunda "dimberget", "berget med dis, dimma" eller dylikt.
Trakten kring Omberg har varit bebodd under en lång tid, vilket Pålbyggnaden i Alvastra nedanför berget vittnar om. Uppe på bergets högsta topp, Hjässan, finns en fornborg med måtten 500 x 200 meter.[1]
Ett flertal legender i bygden berättar om drottning Omma som ska ha bott på berget för länge sedan.[2] Bl.a. berättas att kyrkporten på den närbelägna Rogslösa kyrka ska ha kommit från Ommas svinstia på berget. En av bergets fornborgar bär än idag hennes namn. Verner von Heidenstam sammanfattade historierna kring drottning Omma i en novell som publicerades 1914.
I Rödgavels grotta bodde förr en rödskäggig jätte.[3]
Ellen Key lät bygga sig ett hem vid Strand på bergets södra sluttning 1910.
[redigera] referenser
- ^ http://wadbring.com/historia/undersidor/omberg.htm#hjassaborgen
- ^ http://www.ostgotaleden.se/?MenuItemID=5558&CategoryID=5638&ArticleID=201803
- ^ http://www.koby.nu/web/odeskult/internet.nsf/0/99CC60E79E29B569C12571D900350D73/$file/0.pdf
