Visingsö

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Visingsö (olika betydelser).

Koordinater: 58°3′N 14°21′Ö / 58.050°N 14.350°Ö / 58.050; 14.350

Visingsö
Ö
Visingsös läge i Vättern.
Visingsös läge i Vättern.
Land  Sverige
Län Jönköping
Kommun Jönköping
Karta över Visingsö från 1928.
Näs slottsruin på Visingsös sydspets.

Visingsö är Vätterns största (Sveriges 33:e största) ö med en area på 25 kvadratkilometer.[1] Den ligger i sjöns södra del, trettio kilometer norr om Jönköping och sex kilometer väster om Gränna vartill ön har sin färjeförbindelse. Ön ligger i Småland och är landskapets näst största ö (efter Bolmsö).

Ön är 14 km lång och dess största bredd är 3 km.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

På Visingsö bodde det 736 personer 2011[2].

Turism[redigera | redigera wikitext]

Idag är kanske ön mest känd för sina Remmalagsvagnar och som ett turistmål, men åtskilliga fornlämningar och ruiner, till exempel av Näs slott, minner om att ön, med sitt centrala och lättförsvarade läge, tidigare spelat en stor roll i Sveriges historia.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Enligt legenden skapades ön av jätten Vist när han kastade ut en tuva i sjön för att hans fru skulle ha något att kliva på när hon tog sig över Vättern. Vist, som själv bara behövde ett steg för att komma över sjön, står i dag staty med Visingsö i händerna vid E4:an i höjd med Huskvarna.

Gravar från stenåldern och bronsåldern har hittats på ön, och i en bronsåldersgrav hittades bland annat ett vackert miniatyrsvärd av brons som använts som lyckobringande hänge. Ett stort gravfält från bland annat förromersk järnålder har påträffats på ön, kallat Södra Gravfältet, med 188 runda högar, sex långhögar, nio treuddar samt 93 stensättningar. Gravfältet har dock inte gett mycket mer fynd än kol och brända ben från människor jämte obrända från djur, bland annat fåglar. Gravar från vikingatiden har hittats vid Arvidsgård, då bland annat mängder av ben, kol samt en bronsnyckel hittades.

Under 1100- och 1200-talen var Visingsö centrum för den svenska kungamakten. Näs slott anlades på öns södra udde och tjänade som bostad åt bland andra Magnus Ladulås. Under 1600-talet utövade den mäktiga Braheätten sin makt från borgen Visingsborg på öns östra sida. Idag återstår bara ruiner av båda anläggningarna.

För att säkra tillgången på bra timmer åt den svenska flottan efter att svenska Pommern och dess vidsträckta ekskogar gått förlorade i kölvattnet efter Napoleonkrigen lät kronan på 1830-talet anlägga en flera hundra hektar stor ekplantage på ön. Fram mot mitten av 1800-talet hade man planterat cirka 300 000 ekar varav många finns kvar än idag och upptar en areal på cirka 360 ha. Ekskogen förvaltas idag av Statens fastighetsverk. Ekarna är idag leveransklara för skeppsbyggnad, men teknikutvecklingen har sedan länge gjort dem mer värdefulla som ekfanér till golv, whiskytunnor, inredningsdetaljer till båtar och många andra ändamål där man eftersträvar det hårda och kompakta ekmaterialet.[3]

Det har även gjorts försök att odla mullbär på ön.

Under några decennier i början av 1900-talet blev Visingsö internationellt uppmärksammat genom Katherine Tingleys och det Teosofiska samfundets verksamhet på ön, främst världsfredskongressen 1913.[4]

Institutioner[redigera | redigera wikitext]

Här ligger Stigbyskolan och Braheskolan.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ scb.se
  2. ^ http://www.scb.se/Pages/ProductTables____25795.aspx
  3. ^ Statens fastighetsverk, ekskogen på Visingsö.[död länk]
  4. ^ Sievers, Martin: Purpurkvinnan. Historien om Katherine Tingley och teosoferna på Visingsö, 2013. ISBN 978-91-637-2038-3

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Panorama över Visingsö från Brahehus.
Panorama över Visingsö från Brahehus.