Elektroencefalografi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En patient med 32 elektroder

Elektroencefalografi (EEG) är en metod för att registrera hjärnbarkens spontana elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som vanligtvis klistras fast på skalpen[1]. Elektroderna klistras i ett rutmönster som täcker skalpen enligt ett internationellt system, det så kallade 10-20-systemet, med referenspunkter i näsroten och nackbenets förgreningspunkt. Den grafiska representationen av undersökningsresultatet är ett elektroencefalogram.

Idag görs signalbearbetningen digitalt, vilket ger möjlighet att använda brusreduktion, byte av referenser, fouriertransformering[2] och flera andra hjälpmedel. Granskningen behöver dock göras manuellt. I det svenska sjukvårdssystemet utför en BMA, Biomedicinsk analytiker, EEG-undersökningen. Denna tolkas av läkare som är specialister i klinisk neurofysiologi.

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

EEG används kliniskt framför allt för att diagnostisera epilepsi. Det ingår också som en del i utredningen vid narkolepsi och andra sömnstörningar, och kan ibland också vara till hjälp vid utredning av oklar medvetandesänkning, encefalit och demens. EEG används i vissa länder också för att undersöka om en patient är hjärndöd.

Indelning av normala hjärnrytmer[3][redigera | redigera wikitext]

Frekvensintervall Namn Associerad med: EEG
> 40 Hz Gammavågor Högre mentala förmågor som problemlösning, rädsla och vakenhet.
Eeg gamma.svg
13–39 Hz Betavågor Aktivt eller oroligt tänkande, aktiv koncentration, upprymdhet, lugnande läkemedel.
Eeg beta.svg
7–13 Hz Alfavågor Vaken avkoppling, förstadiet till sömn, yrvaket tillstånd, REM-sömn och drömmande.
Eeg alpha.svg
4–7 Hz Thetavågor Djup meditation, sömn.
Eeg theta.svg
< 4 Hz Deltavågor Djup, drömlös sömn.
Eeg delta.svg

(Generell indelning, de exakta gränserna varierar mellan olika källor, och det finns inga allmänt accepterade gränsdragningar).

Tolkning av EEG[redigera | redigera wikitext]

Spikes och waves hos en patient med barnepilepsi.

När man tolkar EEG tittar man på de olika typerna av hjärnvågor och försöker hitta patologiska vågformer. Exempel på dessa vågformer är spikes och sharp waves vilket ökar sannolikheten att patienten har epilepsi.[4][5] Det är viktigt att komma ihåg att ett helt normalt EEG inte utesluter epilepsi, och att även helt friska personer kan ha avvikelser på EEG.

Artefakter[redigera | redigera wikitext]

Artefakt, eller mätstörningar, kallas det när man får missvisande mätvärden. De mönster man med hjälp av instrumenten iakttar härstammar då inte från de fenomen man önskar undersöka.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Vårdguiden: EEG”. http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Undersokningar/EEG---Elektroencefalografi/. Läst 2015-01-22. 
  2. ^ Rampil, Ira Jay. ”Fast Fourier Transformation of EEG Data”. Fast Fourier Transformation of EEG Data. JAMA. http://jama.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=391249. Läst 4 september 2012. 
  3. ^ ”eMedicine: Normal EEG Waveforms”. http://emedicine.medscape.com/article/1139332-overview. Läst 2015-01-22. 
  4. ^ ”eMedicine: Focal EEG Waveform Abnormalities”. http://emedicine.medscape.com/article/1139025-overview. Läst 2015-01-22. 
  5. ^ ”Godartade barnepilepsier”. Godartade barnepilepsier. Svensk Neuropediatrisk Förening. http://www.blf.net/neuropediatrik/utbildn.dagar/nollsex/fyra.pdf. Läst 4 september 2012.