Fouriertransform

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om det matematiska begreppet. För det statligt ägda riskkapitalbolaget, se Fouriertransform AB.

Fouriertransformen, efter Jean Baptiste Joseph Fourier, är en transform som ofta används till att överföra en funktion från tidsplanet till frekvensplanet. Där uttrycks funktionen som summan av sina sinusoidala basfunktioner, eller deltoner. En förutsättning är att basfunktionerna är ortogonala. Det gör till exempel en transformering till eller från frekvensplanet relativt enkel.

Fouriertransformen är definierad för såväl tidskontinuerliga som tidsdiskreta signaler. När den används på tidsbegränsade eller periodiska signaler benämns resultatet normalt Fourierserier.

Efter den moderna tidens datorutveckling (från ca 1960) har ämnet aktualiserats då man först kunnat tillverka signalprocessorer dedikerade till diskret fouriertransform. Behovet av effektiv programkod ledde bland annat till utveckling av snabb fouriertransform. Tillämpat i behandling av ljudsignaler är det inte längre några svårigheter att utföra transformerna i realtid endast med mjukvaruimplementering. Det finns dock inga antaganden att varken metoder eller processorteknologi skulle begränsa framtida utveckling och applikationer.

Definitioner[redigera | redigera wikitext]

Tidskontinuerlig fouriertransform[redigera | redigera wikitext]

Fouriertransformen för en integrabel funktion f: \mathbb{R}\rightarrow\mathbb{C}, definieras som:

F(\omega) = \mathcal{F}(f(t)) = \int_{-\infty}^\infty f(t) e^{-i\omega t}\,dt

För lämpliga funktioner f, kan f återskapas från F genom motsvarande inverstransform:

f(t) = \mathcal{F}^{-1}(F(\omega)) = \frac{1}{2\pi} \int_{-\infty}^\infty F(\omega) e^{i\omega t}\,d\omega

Basfunktionerna är:

\Phi(t,\omega) = e^{i\omega t},\ \omega,t\in\mathbb{R}

De är ortogonala:

 \left\langle \Phi(t,\omega_1),\Phi(t,\omega_2) \right\rangle =
\lim_{T\rightarrow\infty} \frac{1}{2T}\int_{-T}^{T} \Phi(t,\omega_1) \Phi^*(t,\omega_2) \, dt
  = \lim_{T\rightarrow\infty} \frac{1}{2T}\int_{-T}^{T} e^{i\omega_1t} e^{-i\omega_2t} \, dt =
\begin{cases}
1, & \mbox{om } \omega_1 = \omega_2 \\
0,      & \mbox{annars}
\end{cases}

Den tidskontinuerliga fouriertransformen är en variant av Laplacetransformen, med parametern s=i\omega. Egenskaper för fouriertransformen är:

\mathcal{F}\left(af(t) + bg(t)\right) = a\mathcal{F}(f(t)) + b\mathcal{F}(g(t)) = aF(\omega) + bG(\omega)
\mathcal{F}\left(\frac{d^{(n)}f(t)}{dt^{(n)}}\right) = (i\omega)^{(n)}F(\omega)
\mathcal{F}((-it)^n f(t)) = \frac{d^{(n)}F(\omega)}{d\omega^{(n)}}
\mathcal{F}(f*g(t)) = F(\omega)G(\omega)
\mathcal{F}(f(t)g(t)) = \frac{1}{2\pi} F*G(\omega)
  • Tids- och frekvensförskjutning
\mathcal{F}(f(t-T)) = e^{-i\omega T}F(\omega)
\mathcal{F}(e^{i\Omega t}f(t)) = F(\omega-\Omega)

Tidsdiskret fouriertransform[redigera | redigera wikitext]

Fouriertransformen för en reell- eller komplexvärd funktion f(n), n\in\mathbb{Z}, definieras som:

F(\omega) = \mathcal{F}(f(n)) = \sum_{n=-\infty}^\infty f(n) e^{-i\omega n}

Motsvarande inverstransform:

f(n) = \mathcal{F}^{-1}(F(\omega)) = \frac{1}{2\pi} \int_{-\pi}^\pi F(\omega) e^{i\omega n}\,d\omega

Basfunktionerna är:

\Phi(n,\omega) = e^{i\omega n},\quad \omega\in\{\mathbb{R}:\,[-\pi,\pi]\}

De är ortogonala:

 \left\langle \Phi(n,\omega_1),\Phi(n,\omega_2) \right\rangle =
\lim_{N\rightarrow\infty} \frac{1}{2N+1}\sum_{n=-N}^{N} \Phi(n,\omega_1) \Phi^*(n,\omega_2)
  = \lim_{N\rightarrow\infty} \frac{1}{2N+1}\sum_{n=-N}^{N} e^{i\omega_1n} e^{-i\omega_2n} =
\begin{cases}
1, & \mbox{om } \omega_1 = \omega_2 \\
0,      & \mbox{annars}
\end{cases}

Den tidsdiskreta fouriertransformen är en variant av Z-transformen, med parametern z=e^{i\omega}. Egenskaper för fouriertransformen är:

  • Linearitet
\mathcal{F}\left(af(n) + bg(n)\right) = a\mathcal{F}(f(n)) + b\mathcal{F}(g(n)) = aF(\omega) + bG(\omega)
  • Derivering
\mathcal{F}((-in)^m f(t)) = \frac{d^m F(\omega)}{d\omega^m}
  • Faltning och multiplikation
\mathcal{F}(f*g(n)) = F(\omega)G(\omega)
\mathcal{F}(f(n)g(n)) = \frac{1}{2\pi} F*G(\omega) (cyklisk faltning över 2\pi)
  • Tids- och frekvensförskjutning
\mathcal{F}(f(n-m)) = e^{-i\omega m}F(\omega)
\mathcal{F}(e^{i\Omega n}f(n)) = F(\omega-\Omega)

\Phi(n,\omega) (och därmed F(\omega)) är en periodisk funktion med periodiciteten 2\pi.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Fouriertransformen har helt naturligt stor betydelse inom signalteorin där frekvensanalys är av central betydelse men även mer allmänt inom matematiken och i dess användning finner man direkt släktskap mellan astronomi och magnetkamera - ultraljud:

Inom matematiken[redigera | redigera wikitext]

Fouriertransformen är ett kraftfullt verktyg vid lösning av differentialekvationer samt inom statistiken. I form av snabb fouriertransform kommer den till användning även i talteori vid beräkning av produkten mellan tal med valfritt antal siffrors noggrannhet och är därmed av uppenbar betydelse även inom kryptologi.

Inom signalbehandling, radio, ljud, bild och data[redigera | redigera wikitext]

I form av FFT används den numera även rutinmässigt, "inbyggd" i signalprocessorer i samband med dataöverföring, filtrering mm men idag även vid modulation/demodulation, exempelvis vid Software-defined radio (SDR) som inneburit helt nya möjligheter till energieffektiv signalbehandling inom radiotekniken och då naturligtvis även inom astronomin. Samma teknik kommer till mer vardagligt bruk i samband med datalagring, för ljud- och bildbehandling, digital television, vid kryptering och vid komprimering till mp3 eller jpeg.

Inom interferometrin[redigera | redigera wikitext]

Det finns även exempel på att använda Fouriertransformen inom optiken, radartekniken, exempelvis vid dopplerradar som har viss likhet med astronomisk interferometri som möjliggjorts via FFT (Fast Fourier transform) där ett av de mer berömda exemplen är den topografiska kartering av planeten Mars som kunde göras med teleskop från jorden. Just denna teknik används även vid ekolodning med side scan sonar som används vid marinarkeologi för att i realtid visa bottentopografin, sjunkna föremål, idag översvämmade fornlämningar mm.

Inom medicinsk diagnostik[redigera | redigera wikitext]

Utan signalbehandling med signalprocessorer och FFT hade ultraljudsdiagnostik och magnetkameror inte funnits.

När EEG-data analyseras med hjälp av FFT transformeras EEG-datan till de olika komponenternas frekvenser, vilket gör det lätt upptäcka spektra av patologiska EEG-mönster som annars skulle kräva mycket träning och vara mycket tidsödande att manuellt hitta i den stora mängd data som framställs.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rampil, Ira Jay. ”Fast Fourier Transformation of EEG Data”. Fast Fourier Transformation of EEG Data. JAMA. http://jama.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=391249. Läst 4 september 2012.