Enrico Dante

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Enrico Dante
Kardinal i Katolska kyrkan
Född 5 juli 1884
Död 24 april 1967
Biskopsstol Titulärärkebiskop av Carpasia
Kardinalstitel Kardinalpräst av Sant'Agata dei Goti
(pro illa vice)
Utnämnd 22 februari 1965
Se även: Kardinal ⋅ Titulus ⋅ Konsistorium

Enrico Dante, född 5 juli 1884 i Rom, Italien, död 24 april 1967 i Rom, var en italiensk romersk-katolsk prelat. Han tjänade som påvlig ceremonimästare från 1947 fram till sin död. 1965 utsågs han till kardinal.

Studier och prästvigning[redigera | redigera wikitext]

Enrico Dante var son till Achille Dante och Zenaide Ingegni; modern dog när Enrico var åtta år gammal. Han hade två systrar och en bror, vilken blev missionär i Brasilien. Han studerade i Paris, och från 1901 vid Collegio Capranica i Rom. Vid Gregoriana doktorerade (?) han i filosofi, teologi, kanonisk rätt och juridik.

Dante prästvigdes den 3 juli 1910 i kyrkan Sant'Apollinare av den latinske patriarken av Konstantinopel, Giuseppe Ceppetelli.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Redan 1914 knöts den unge fader Dante till Kollegiet för påvliga ceremonier. Han arbetade även för den påvlige penitentiarien och doktorerade. Han skulle i 37 år komma att undervisa först i filosofi, senare i teologi såväl vid Athenaeum Regina Apostolorum, stiftet Roms eget påvliga universitet, som vid missionskongregationens Urbaniana.

Enrico Dante var känd för sin atletism och var förtjust i bergsklättring. Han var en samvetsgrann präst som i över 40 år varje vecka hörde bikt i kyrkan Sacro Cuore del Suffragio. Den blivande kardinal Dante tjänstgjorde också som präst i Lateranbasilikan och var härutöver kanik i Santa Maria in Montesanto vid Piazza del Popolo.

Från och med 1923 och fram till sin död var Enrico Dante verksam vid den romerska ritkongregationen (Sacra Congregatio Rituum). I maj 1943 mottog han prelatvärdigheten av Pius XII. I juni samma år blev han prefekt för de påvliga ceremonierna. Monsignore Dante knöts samtidigt allt närmare till ritkongregationen, vars sekreterare han blev 1960.

Den 28 augusti 1962 utnämndes Dante till titulärärkebiskop av Carpasia. Biskopsvigningen mottog han av Johannes XXIII i Lateranbasilikan den 21 september samma år. Den 22 februari 1965, efter lång tjänst som påvlig ceremonimästare, utsågs Dante till kardinalpräst (pro illa vice) med Sant'Agata dei Goti som titelkyrka. (Kyrkan är belägen i närheten av Angelicum.)

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Kardinal Dante avled den 24 april 1967, 82 år gammal. Han var då alltjämt verksam vid den romerska ritkongregationen. Han ligger begravd i Sant'Agatas krypta. Kardinal Dante hann tjäna under fem påvar, Benedictus XV, Pius XI, Pius XII, Johannes XXIII och Paulus VI, och närvara vid fem konklaver: 1914, 1922, 1939, 1958 samt 1963. Han förknippas särskilt med den sorts storslagna, enligt kritikerna (till exempel den kände dominikanen Yves Congar) triumfalistiska, liturgier och ceremonier mot vilka Paulus VI:s reformer till del riktades. [1]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Se Gunnel Vallquist, Dagbok från Rom, Artos & Norma bokförlag, 1999.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]