Eric Clapton

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Eric Clapton
Eclapton cardiff.jpg
Eric Clapton spelar på "Tsunami Relief Concert" 2005
Födelsenamn Eric Patrick Clapton
Född 30 mars 1945 (69 år)
Ripley, Surrey, England
Bakgrund Storbritannien Storbritannien
Genre(r) Blues, rock
Instrument Sång, gitarr
År som aktiv 1963 -
Artistsamarbeten The Yardbirds, Cream, Derek and the Dominos, Blind Faith, John Mayall & the Bluesbreakers
Webbplats Officiell webbplats
Eric Clapton 1974
Eric Clapton tillsammans med Tina Turner på Wembley Stadion 18 juni 1987.

Eric Patrick Clapton, född 30 mars 1945 i Ripley, Surrey, är en brittisk gitarrist och sångare.

Clapton ses av många som en av de allra största gitarristerna, bland annat rankades han som nummer två på tidningen Rolling Stones lista över de hundra största gitarristerna genom tiderna. Han är den enda musikern som valts in tre gånger i Rock and Roll Hall of Fame, dels med grupperna The Yardbirds 1992, Cream 1993 och dels som soloartist 2000.[1] Till Claptons största hits hör "Layla", "Tears in Heaven", "Wonderful Tonight", en cover av Bob Marleys "I Shot the Sheriff", "Cocaine" och "Change the World".

Claptons musik har alltid varit bluesinfluerad trots att han under 1970- och 1980-talet mest spelade popmusik. Under 2000-talet har han allt mer återvänt till bluesen och bland annat gjort en skiva med Robert Johnson-covers[2] och samarbetat med B.B. King.[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Clapton började sin karriär som gitarrist i bluesgruppen The Yardbirds1960-talet. Han lämnade Yardbirds 1965 för att spela med John Mayall's Bluesbreakers. Under åren 1966-1968 var han medlem i supergruppen Cream tillsammans med Jack Bruce och Ginger Baker. 1968 tillfrågades Eric Clapton av George Harrison om han med sitt virtuosa gitarrspel kunde medverka vid Beatles inspelning av While My Guitar Gently Weeps, vilket han också gjorde.[4] 1969 var han med och bildade den mycket kortvariga gruppen Blind Faith. Han turnerade sedan med Delaney, Bonnie & Friends vilket resulterade i livealbumet On Tour with Eric Clapton.

1970 släppte Clapton sin kanske mest hyllade skiva, dubbelalbumet Layla and Other Assorted Love Songs med bandet Derek and the Dominos. Denna skiva har av många ansetts som ett av Claptons bästa album.[5]} År 1974 fick Clapton en stor hit med sin inspelning av Bob Marley-låten "I Shot the Sheriff". Det var under 1970-talet som Clapton var som mest populär, men han gjorde även en hel del material under 1980-talet. 1984 medverkade Clapton på Roger Waters soloalbum The Pros and Cons of Hitch Hiking, samt på den turné som följde. Clapton komponerade även filmmusik till en rad filmer, bland andra Dödligt vapen-filmerna (Tillsammans med Michael Kamen & David Sanborn).

Den 20 mars 1991 omkom Claptons fyraårige son Conor när han föll från fönstret i sin mammas väns lägenhet i New York på 53:e våningen, något som Clapton bearbetade genom att tillsammans med Will Jennings skriva den numera klassiska låten "Tears in Heaven". Låten fanns ursprungligen med i filmen Rush från 1991.

1992 spelade Clapton in albumet Unplugged i samarbete med MTV Unplugged som samtidigt spelade in en konsertfilm av sessionen.

År 1997 medverkade Clapton under pseudonymen "X-sample" i ett för honom udda projekt. Tillsammans med Simon Climie spelade dom in skivan Retail Therapy under namnet T.D.F[6] som är en akrynom för Totally Dysfunctional Family. Albumet som är instrumentalt består av en blandning av rock, techno och världsmusik och är, enligt Claptons självbiografi, musik ursprungligen komponerad för en av Giorgio Armanis modeshower.[7] Climie har efter detta i egenskap av producent, musiker och kompositör kommit att jobba med Clapton på flertalet album.[8]

2004 arrangerade Clapton en gitarrfestival, Crossroads Guitar Festival i Dallas, Texas, USA. 2007 arrangerade han för andra gången Crossroads Guitar Festival, den här gången i Chicago, Illinois.

2005 återförenades Cream, och gav en serie konserter på Royal Albert Hall.

Clapton har fortsatt med turnéer över i stort sett hela världen, och även medverkat vid ett antal hyllningskoncerter för avlidna och framstående musiker.

Eric Claptons självbiografi, med titeln Clapton - Självbiografin, publicerades på svenska år 2008, i översättning av Elisabet Fredholm.

Diskografi, solo[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Livealbum[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rock and Roll Hall of Fame – Eric Clapton
  2. ^ Fricke, David (24 mars 2004). ”Eric Clapton Me and Mr. Johnson”. rollingstone.com. http://www.rollingstone.com/music/albumreviews/me-and-mr-johnson-20040324. Läst 29 april 2014. 
  3. ^ ”Eric Clapton – Riding with the king”. discogs.com. http://www.discogs.com/BB-King--Eric-Clapton-Riding-With-The-King/master/85205. Läst 29 april 2014. 
  4. ^ Hill, Tim (2007). ”Clapton takes session man role on George's song” (på Engelska). Daily Mail – Then there was music – The Beatles. Trans Atlantic Press. Sid. 330. ISBN 978-0-9545267-7-1 
  5. ^ ”Readers' Poll: Eric Clapton's Top 10 Guitar Albums”. guitarworld.com. http://www.guitarworld.com/readers-poll-eric-claptons-top-10-guitar-albums#slide-9. Läst 29 april 2014. 
  6. ^ Erlewine, Thomas. ”T.D.F – Retail Therapy”. allmusic.com. http://www.allmusic.com/album/retail-therapy-mw0000092409. Läst 29 april 2014. 
  7. ^ Clapton, Eric (2008) (på Engelska). The Autobiography. Arrow Books Ltd. Sid. 294-295. ISBN 9780099505495 
  8. ^ ”Simon Climie”. allmusic.com. http://www.allmusic.com/artist/simon-climie-mn0000040214. Läst 29 april 2014. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Eric Clapton: Clapton: självbiografin, 2008

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]