Ericus Benedicti Schroderus

Ericus Benedicti Schroderus, född sannolikt på 1570-talet i Nyköping, död där 1647, var en svensk skriftställare och boktryckare. Han var bror till Johan Skytte.

Schroderus blev 1604 skolrektor i Nyköping, förordnades 1612 att vara korrektor på kungens och kronans tryck i Stockholm samt att översätta vid behov. Han var slottssekreterare, då han 1619 tillika blev husgerådsskrivare i Stockholms slott, fick 1630 privilegium på eget tryckeri och mot eftertryck samt förordnades samtidigt att vara inspektor (censor) över allt Stockholmstryck. Schroderus författade själv åtskilliga skrifter i allehanda ämnen, men är märkligast som översättare av en mängd utländska arbeten, genom vilkas offentliggörande han utövade betydande inflytande på den samtida bildningen i Sverige. Bland dessa märks bland annat Johannes Magnus svenska historia (1620), Titi Livii historia (1626), Lucas Osianders kyrkohistoria (1635), Johann Arndts Paradis lustgård (1646, två upplagor) och Chronicon Carionis (1649).

Källor

• Schroderus, 2. Ericus i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)