Nyköping

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Nyköping (olika betydelser).
Koordinater: 58°45′10″N 17°0′31″Ö / 58.75278°N 17.00861°Ö / 58.75278; 17.00861
Nyköping
Tätort
Centralort
Residensstad
Nyköping i bilder
Nyköping i bilder
Land  Sverige
Landskap Södermanland
Län Södermanlands län
Kommun Nyköpings kommun
Församling Nyköpings församling
Koordinater 58°45′10″N 17°0′31″Ö / 58.75278°N 17.00861°Ö / 58.75278; 17.00861
Area 1 343,30 hektar
Folkmängd 29 891 (2010)[1]
Befolkningstäthet 22,25 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Nyköping
Postnummer 611 XX
Riktnummer 0155
Tätortskod 0812
Nyköpings läge i Södermanlands län
Red pog.svg
Nyköpings läge i Södermanlands län
Map-icon.svg Se kartdata överlagrat på...
Google Maps Bing Maps
Kartdata


Nyköping är en tätort i Södermanland samt centralort i Nyköpings kommun och residensstad i Södermanlands län.

Nyköping ligger vid den sörmländska kusten där Nyköpingsån rinner ut i Stadsfjärden och Östersjön.

Svenska kyrkan har två kyrkor i stadens centrum, Sankt Nicolai kyrka och Alla Helgona kyrka. Båda har funnits sedan 1200-talet.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Under stenåldern ingick de högre belägna partierna omkring Nyköping i ett skärgårdslandskap. Vid Nyköpingsån har man funnit kvarlämningar som har daterats till cirka år 2000 f.Kr. Platsen, vid mynningen av tre vattendrag – Nyköpingsån, Kilaån och Svärtaån – var särskilt betydelsefullt på den tid när längre transporter gjordes med båt. Mer än hälften av de sörmländska vattenvägarna mynnade ut just i staden.[2]

Medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Under 1100-talet uppfördes två kastaler, en vid åmynningen och en vid Stora Kungsladugården (Kilakastalen) väster om Nyköping. Namnet Nyköping nämns tidigast på ett mynt från 1230, NVCOPIE, varför man antar att Nyköping redan då var en ort av viss betydelse. Myntet påträffades 1961 vid en arkeologisk undersökning i Skänninge All Helgona kloster. Det har präglats under Knut Långes regenttid 1229-34. Myntprägling ägde rum i Nyköping så tidigt som under första hälften av 1200-talet. Myntningen vittnar om Nyköpings betydelse för handeln. Myntningen visar också på att Nyköping redan under 1200-talets första hälft haft en administrativ funktion. Orten torde ha existerat som handelsplats redan under 1100-talet.[3] Det är också den tid den äldsta systematiska bebyggelsen härstammar ifrån. [4] Ett flertal vikingatida fynd, bland annat två båthus, [5], gravfynd, en båt samt en silverskatt på platsen för den medeltida staden antyder dock att den haft betydelse som plats innan etableringen av en stadsbebyggelse.[6]

Nyköpings äldsta bevarade privilegiebrev härstammar från 1444 (som gäller tillgång till öar i skärgården). Obestyrkta uppgifter pekar ut 1260 som tidpunkten då Nyköping fick sina första stadsprivilegier. Då fanns i staden en kunglig borg, mynthus, kyrka (åtminstone från 1280 två) och franciskanerkloster (sedan 1280). Detta innebar att stadsbefolkningen alltså var starkt differentierad.[7]

Nyköping bestod under medeltiden nästan uteslutande av träbebyggelse. Gatunätet var annorlunda; endast Vattugränd kan idag sättas i samband med det medeltida gatunätet. Stadsbebyggelsen var koncentrerad till den västra sidan av ån, med bebyggelse i området kring Allhelgonakyrkan. Då betraktades den mer som en by, ej som stadsdel.

Nyköping var en av de få platser där importhandel bedrevs, bland annat med Lübeck. Bosatta tyskar utgjorde emellertid endast ett obetydligt inslag. Det är möjligen också förklaringen till att träbebyggelsen så länge kom att dominera Nyköping. Åmynningen var under medeltiden en av de viktigaste svenska Östersjöhamnarna över vilken exporterades en del av Bergslagens produkter. På grund av landhöjningen har hamnen och infartsleden grundats upp allt mer och mer, och sedan Oxelösund-Flen-Västmanlands järnväg blev färdigt 1877 har Oxelösund till stor del övertagit den roll av hamn och malmexportort som Nyköping förut spelade. Nyköpingshus skyddade hamn och stad.[8]

Bjärköarätten anses ha varit i bruk i Nyköping. Vid mitten av 1300-talet infördes Magnus Erikssons stadslag.[9]

Under 1200-talets slut och 1300-talet kom Nyköping att spela en viss rikspolitisk roll. Under medeltiden inträffade flera riksmöten och krigshändelser i staden. Nyköpingshus öden kom i politiskt-administrativt hänseende att i viss mån bli stadens.[9] Det är okänt när slottet Nyköpingshus uppfördes, men hertig Magnus Ladulås förde där de förhandlingar som innebar att svenska kronan fick kontroll över Visby. På slottet satt även Valdemar Birgersson fången och dog år 1302. År 1317 inträffade det så kallade Nyköpings gästabud där hertigarna Erik Magnusson och Valdemar Magnusson fängslades av sin bror kung Birger och senare avled. Under Albrekt av Mecklenburgs tid innehades slottet av den tyske riddaren Raven van Barnekow och senare Bo Jonsson (Grip). Bo Jonssons närvaro bidrog till att göra Nyköping till en av de viktigaste orterna i riket. Över huvud taget var det betydelsefullt för inrikespolitiken vem som innehade slottet och Nyköpings län, varför de styrande i riket hela tiden stämde efter att som länsherrar i Nyköping endast ha betrodda män ur sin egen krets.[10]

På Nyköpingshus undertecknades den 20 september 1396 Nyköpings recess vilket är en av de viktigaste historiska händelserna under medeltiden i Norden och var en förutsättning för bildandet av Kalmarunionen året efter. I början av 1400-talet var danskarna Niklis Jönsson Svarte Skåning, Arendt Styke, väpnaren Björn Pedersson och Albert Styke fogdar på slottet fram till Engelbrektsupproret. 1466 blev Erik Axelsson Tott vald till riksföreståndare och 1516 stormades det av Sten Sture den yngre och den 24 december 1521 intogs det av Gustav Vasa.

Vasatiden[redigera | redigera wikitext]

Byst av Karl IX utanför Sörmlands museum. Utförd av Anna Laaksonen.

Under den äldre vasatiden skedde inga större förändringar i Nyköping. Under Gustav Vasas tid satt det fogdar på Nyköpingshus. Gustav Vasa lät rusta upp slottet och lade också en flottstation i Nyköping.

År 1568 övertog hertig Karl skötseln av sitt hertigdöme. Hans förvaltning av hertigdömet följde den europeiska merkantilismens mönster. Han grundade nya städer och ivrade för deras blomstring. Särskilt gynnad var hans residensstad Nyköping. Han styrde ekonomin på sina slott och gårdar i detalj genom ett trettiotal fogdar, som hade att avlägga räkenskap inför kammaren i Nyköping. Kammaren var uppdelad som rikets kammare mellan räkne- och räntekammaren. Den viktigaste tjänstemannen under hertigen var Karls kamrer i Nyköping, som 1568-85 var Nils Nilsson. Kammaren skötte de lokala finanserna och fungerade som en samlad kassa för hertigdömet. Hertig Karl följde Gustav Vasas modell med personligt ingripande i lokalförvaltningen.[11]

Hertigen lät inrätta flera industrier, främst inom järnframställning, men även för tillverkning av vapen, mässing, glas och kläde. Han anlade också ett skeppsvarv. Storhusfallen byggdes ut, sågar, kvarnar och smedjor anlades efter ån.[9]

År 1573 fanns det 81 borgare i Nyköping; år 1584 168. Den totala befolkningen har beräknats till mellan 1 350 och 1 700 år 1582. Staden var störst i hertigdömet och administrativt centrum. Längst tid på året vistades hertig Karl i Nyköping fram till 1590, följt av Örebro och Gripsholms slott.[11]

Karl IX residerade på slottet som hertig och gifte sig med Kristina av Holstein-Gottorp där 1592. Under 1600-talet befästes slottet ytterligare. Söder om Allhelgonakyrkan låg slottets stora trädgårdar. År 1665 brann slottet, som reparerades nödtorftigt, men delar av murarna revs och användes vid bygget av Stockholms slott. Efter Karl IX:s död 1611 ärvdes hertigdömet av hans yngste son, den minderårige Karl Filip. Änkedrottningen Kristina kom att styra hertigdömet. Efter sonens och drottningens död återbördades hertigdömet och Nyköping till kronan 1625.

1600-talet[redigera | redigera wikitext]

Några stenhus uppfördes i Nyköping under 1600-talet, bland annat Joachim Danckwardts hus (på nuvarande stadshusets plats). I Suecia antiqua et hodierna framgår tydligt slottets, kyrkornas och de få stenhusens överväldigande dominans i stadsbilden. Träbebyggelsen drabbades av brand 1632 och den 1 juli 1665; under sistnämnda år förstördes stadens båda kyrkor samt alla broar. Hela Vasatidens pompa förstördes då i Södermanlands största eldkatastrof.[12]

Den äldre stadsplanen var mycket oregelbunden med krokiga gator och oregelmässiga torg. I det äldre gatusystemet ingick tre torgbildningar. Stadsplanen från 1665 är mycket regelbunden, dess enformighet bryts av den slingrande Nyköpingsån och den på sina ställen kuperade terrängen. Planen kännetecknas av en öst-västlig orientering genom Storgatan som skär rakt genom staden med Stora torget som centralpunkt.[13]

En jordebok finns från 1674 (original förvaras på Lantmäteriet i Gävle); däri finns en förteckning över stadens invånare.[14]

Den äldsta kartan över Nyköping är från 1665.[3]

Under 1600-1700-talen gick stadens ställning som sjöfartsstad förlorad medan hantverket kom att spela en större roll.

1700-talet[redigera | redigera wikitext]

Nyköping härjades av större eldsvådor 1390, 1665, 1719 och 1825. Efter anfallet av en rysk galärflotta den 24 juli 1719 brändes nästan hela staden ned. Det enda som stod kvar i västra stadsdelen var klockstapeln på Borgarberget, S:t Annae kvarn, Kungstornet vid Nyköpingshus samt en liten gård. På östra sidan om Nyköpingsån förstördes allt utom All helgona kyrka och några gårdar i dess närhet samt den stora slottsträdgården.

Återuppbyggnaden skedde med statens hjälp; 1665 års stadsplan ändrades ej nämnvärt. Stenhus uppfördes, varav Westlingska gården i kvarteret Polisen vid Stora torgets östra del, hörnhuset Borgaren 12 vid Stora torgets västra del, Hellmanska gården, Rostadiusgården, Sörmlandsbanken 1 och Gripen 1, hörnet av Västra storgatan och Trädgårdsgatan och fastigheten Gripen 20 ännu står kvar. Huvudparten av staden byggdes emellertid i trä.[15] Efter branden byggdes också ett länsresidens på gamla rester av slottsmurarna – Gamla Residenset. Det stod klart 1726 men användes bara som residens fram till 1760. Ett av husen som byggdes användes dock av landshövdingen fram till 1800-talet.

Nyköpings utveckling under 1700-talet kännetecknas av ett industriellt uppsving, allt medan handeln gick kräftgång. Pappersbruk, klädesmanufaktur, stoff- och silkesmanufaktur, tobaks- och snusfabriker och sockerbruk etablerades. Arbetskraften utgjordes av inflyttade tyskar. Vid 1760-talets mitt upplevde manufaktur en kraftig nedgång. Den dominerande gruppen bland Nyköpings borgerskap utgjordes av hantverkarna, särskilt under byggnadsperioderna efter rysshärjningarna. År 1749 hade staden 2 200 invånare.[16]

1800-talet[redigera | redigera wikitext]

Stora torget. Gravyr av Elias Martin (1840)
Karta över Nyköping, ur Nordisk familjebok 1914.

Under 1800-talets första decennier florerade industrin åter. På 1830-talet var Nyköping en av få städer i Sverige där fabriksarbetarnas antal översteg borgarnas. Textil- och pappersproduktionen samt stångjärnsbruken var ledande. År 1831 grundades en mekanisk verkstad i anslutning till bruket. Nyköpings Bruks- och Faktoribolag utvecklade sig till en storindustri. År 1860 var invånarantalet uppe i 4 784 personer. Men 1866 lades bruket ner, varefter även invånarantalet minskade. Verksamheten vid bruket och den tillfälliga folkökningen hann aldrig påverka bebyggelsen nämnvärt, såsom nybyggnation. På 1880-talet börjar Nyköping expandera igen. Wedholms AB grundades 1879 med tillverkning av mjölkkannor. 1897 startade Skandinaviska Glödlampsfabriken.

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Industrialiseringen och hamnens utbyggnad under 1800-talets slut kom Nyköping att expandera, men inte förrän på 1950-talet kom bebyggelsen att överskrida den ram som 1665 års stadsplan utgjort. Stora bostadsområden tillkom i stadens ytterkanter.[9]

År 1910 hade staden 9810 invånare. Detta ledde till bostadsbehov; i nordvästra delen av Nyköping började man byggnation. I början av 1910-talet byggdes Järna-Norrköpings järnväg med station i Nyköping,[17] idag en del av södra stambanan. Vid 1900-talets början anlades det första egnahemsområdet.[18]

År 1920 levde 53,7 procent av Nyköpings befolkning av industri och hantverk, 20,8 procent av handel och samfärdsel, 7,9 procent av allmän tjänst och fria yrken, 5,4 procent av husligt arbete, 3,5 procent av jordbruk och binäringar. I Nyköping återfanns NK:s verkstäder (1904), AB Fors ullspinneri (1886), AB Periodens bomullsspinneri (1872), AB Skandinaviska Glödlampsfabriken (1898). År 1937 tillkom Aktiebolaget Nyköpings Automobilfabrik.[19] Wedholms flyttade 1948 från Kungsgatan till sina nuvarande industrilokaler på Blommenhovsvägen norr om järnvägen.

Nyköpings Stadshus ligger vid Stora Torget mitt i stadsdelen Centrum Väster och uppfördes 1962-1969. Byggnaden ritades av Jean-Jacques Baruël och Paul Niepoort.

Flottiljstaden[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1941 och 1980 fanns F 11, Kungliga Södermanlands flygflottilj förlagd till Nyköping, vilken var Sveriges enda renodlade spaningsflottilj. Den var grupperad på Skavsta. Dessutom fanns från 1963 Artilleriflygskolan (senare Arméflygskolan) lokaliserad till Brandholmens flygplats, tills man 1984 vid flygplatsens nedläggning flyttade till Skavsta. Efter bara ett år där flyttade armén vidare till Malmens flygplats och fick det nya namnet Östgöta arméflygbataljon (AF 2).

Militär verksamhet

Förbandskod Förbandsnamn Aktivt Kommentar
ArtflygS Artilleriflygskolan 1963-1980 Omorganiseras 1980 till Arméflygskolan.
ArméflygS Arméflygskolan 1980–1985 Verksamheten överfördes 1985 till Malmens flygplats.
F 11 Kungliga Södermanlands flygflottilj 1941-1980 Avvecklad i samband med försvarsbeslutet 1977
FV UndS Flygvapnets underrättelseskola 1973-1981 Omlokaliseras 1981 till F 13 Norrköping

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Arkeologiska utgrävningar i kvarteret Åkroken, 2010

Under 2010 och 2011 utfördes arkeologiska utgrävningar i kvarteret Åkroken med anledning av att kommunen planerar för ny bebyggelse inom området. Tidigare undersökningar har visat att platsen innehåller omfattande lämningar från Medeltiden. Bearbetningen och analysen av materialet skall pågå till 2013.[uppdatering behövs] Undersökningarna har koncentrerats på perioden från den stora stadsbranden 1665 och bakåt i tiden.[20]

Nyköpingshus vid Nyköpingsån med Fiskbron (Återbärsbron) till höger

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Nyköpings stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Bebyggelsen kom att också sträcka sig in i den angränsande socknen Sankt Nicolai socken. 1950 delades denna socken och landskommun där delar sedan 1952 uppgick i stadskommunen. 1969 införlivades också Svärta socken/landskommun. 1971 uppgick stadskommunen i Nyköpings kommun med Nyköping som centralort.[21]

I kyrkligt hänseende har Nyköping historisk hört till Nyköpings östra församling, Nyköpings västra församling och Nikolai församling där de två senare 1953 bildade Nyköpings Sankt Nicolai församling. Nyköpings östra församling uppgick 1989 i Nyköpings Alla Helgona församling.[22] Församlingarna sammanlades 2014 i Nyköpings församling.[23]

Orten ingick till 1971 i domkretsen för Nyköpings rådhusrätt. Sedan 1971 ingår Nyköping i Nyköpings tingsrätts domsaga.[24]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Nyköping 1950–2010[25][26]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
18 310
1960
  
19 947
1965
  
24 315
1970
  
30 943
1975
  
30 352
1980
  
28 046
1990
  
26 384 1 215
1995
  
26 869 1 226
2000
  
27 164 1 230
2005
  
27 720 1 231
2010
  
29 891 1 343
Anm.: från 1970 inkl Oppeby tätort



Stadsdelar[redigera | redigera wikitext]

Arnö
Huvudartikel: Arnö, Nyköpings kommun
Arnö är den till ytan största stadsdelen, belägen cirka fyra kilometer sydost om centrum på andra sidan Stadsfjärden. Blandad bebyggelse med strövområden och nära till vattnet. Arnö ingår inte i tätorten Nyköping, utan räknas som en fristående tätort.
Brandholmen
Stadsdel vid Stadsfjärden cirka tre kilometer öster om centrum. Blandad bebyggelse med parhus och flerfamiljshus och småbåtshamn. På Brandholmen låg tidigare Nyge flygfält med bland annat Arméflygskolan (ArméflygS) som 1984 flyttade till Skavsta flygplats (tidigare F 11 Nyköping) och 1985 till Malmens flygplats i Linköping. Rosvalla Eventcenter är också beläget på Brandholmen.
Brandkärr
Huvudartikel: Brandkärr
Ett bostadsområde i tätortens norra del, vid E4. Tidstypisk byggelse från 60-talet nära strövområden och affärscentra.
Bryngelstorp
Villaområde i huvudsak byggt på 60-talet. Gränsar mot naturreservatet Labro ängar.
Dammgruvan
En ny stadsdel som planeras väster om centrum.
Ekensberg
Villaområde och friluftsområde drygt två kilometer nordost om centrum.
Fågelbo
Bebyggelsen är en blandning av villor, radhus och lägenheter från 30-talet till nyproduktion. Området är centralt i närheten av Rosvalla, hamnen och centrum. Här finns även gymnasieskolan Tessinskolan och kanotstadion med den 1,5 kilometer långa bryggan.
Högbrunn/Gumsbacken/Idbäcken/Hemgården
Högbrunn domineras av 40-tals hus i tre våningar. I området finns också radhus och villor från 40-talet . I Gumsbacken finns ett köpcentrum nära västra utfarten vid E4.
Harg
Huvudartikel: Harg, Nyköpings kommun
Villaområde, nära Nyköpingsån, cirka tre kilometer nordväst om Nyköpings centrum. Bebyggt från 30-talet.
Hållet/Nöthagen/Blommenhov/Anderslund
Stadsdelar, belägna strax norr om centrum. Här ligger Nyköpings Lasarett. Inom stadsdelen finns även naturreservatet Hållet. Rakt genom naturreservatet rinner Nyköpingsån. Här finns också torpstugorna Fåfängan – två små stugor uppförda 1798 för arbetare vid Periodens pappersbruk.[27]
Isaksdal
Blandad bebyggelse med villor och hyresrätter.
Krikonbacken/Hagalund
Villaområden från 30-talet och framåt cirka tre kilometer nordväst om centrum, nära Nyköpingsån.
Spelhagen
Stadsdel en kilometer söder om centrum, med en del av hamnen och småbåtshamn.
Malmbryggshagen
Ett av Nyköpings senaste villaområden cirka tre kilometer väster om centrum.
Oppeby/Oppeby gård
Oppeby är bebyggt med radhus och flerfamiljshus, från 40-talet och framåt. Oppeby gård byggdes på 60-talet med loftgångshus. Nyköpingsån flyter förbi Oppeby och det var här Nyköping en gång började. Vid ån finns två runstenar resta och där finns hällristningar från bronsåldern. Oppeby är indelat i två delar; gamla Oppeby och Oppeby gård, uppkallat efter herrgården som ligger i området.
Påljungshage
Nyköpings nordligaste stadsdel belägen vid Europaväg (E4). Stadsdelen utgörs mest av äldre villor och Pål Jungs Hage handelscenter. De första butikerna öppnade hösten 2008. Uppförandet av handelscentrat föregicks av arkeologiska undersökningar (Wikborg & Wikell 2010) då bland annat en stenåldersboplats[28] och ett gravfält från bronsåldern [29] undersöktes på platsen.
Rosenkälla
Bebyggelse med villor, radhus flerbostadshus som byggdes under 60-talet. I stadsdelen ligger Rosvalla Sport och Eventcentrum, med ishall, multisporthall, bowlingbana, tennishall och gräsplaner. Vid platsen för gamla Rosenkälla gård, ligger idag Franciscuskapellet, invigt 1972. Rosenkälla gård hade anor från 1600-talet och namnet kommer från den springkälla omgärdad av rosenbuskar som då var en av Nyköping vattentäkter och varifrån vattnet rann ett par kilometer genom urborrade trästammar. I Rosenkälla finns Rosenkällaskolan, som invigdes 1965, och Rosvalla Sport och Eventcentrum med bland annat ishallar, multisporthall, bowlingbana och gräsplaner finns även i detta område.
Stenkulla
Bebyggelse med flerbostadshus och enfamiljshus, radhus och friliggande villor från tidigt 60-tal cirka två kilometer öster om centrum.
Oxbacken
Villaområden tre kilometer nordväst om centrum, byggt från 30-talet och framåt. Det sägs att namnet Oxbacken kommer sig av att landsvägen hade en så brant backe att hästar inte orkade dra vagnarna, utan man fick spänna för oxar i stället.
Väster
Väster är en av centrumstadsdelarna i Nyköping. Här finns gångstråket Storgatan med gallerior, hotell, restauranger och krogar. Bebyggelsen domineras av stenhus från sent 1800-tal och framåt. Här ligger också Stora Torget med Stadshuset, Nicolaikyrkan, Nicolaiskolan och gamla rådhuset. Teaterparken med gamla teatern och busstationen är också belägen i stadsdelen Väster. Nyköpingsån utgör gränsen mellan stadsdelarna Väster och Öster.
Öster
Stadsdelen Öster domineras av flerfamiljshus från sekelskiftet (det förra) och framåt. Här ligger också det spektakulära Sparbankshuset från 1898 precis vid Nyköpingsån. I stadsdelen ligger Östra villastaden – en villastad med likartade hus byggda runt 1920, där variationen främst består i skillnader i färg och mindre skillnader i utformning. Området bebyggdes till stor del av anställda på Nordiska Kompaniets verkstäder. Den internationellt kände arkitekten Erik Gunnar Asplund har ritat Villa Sturegården som uppfördes här 1913.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Vid Nyköping passerar motorvägenE4:an. Ett karaktäristiskt inslag på denna motorväg utgörs av rastplatsen Nyköpingsbro som ligger strax väster om Nyköping och som består av en broliknande byggnad som är byggd över själva motorvägen.

En viktig väg till/från Nyköping är Riksväg 53 mellan Oxelösund och Eskilstuna. Den består av motorväg mellan Nyköping och Oxelösund, men håller lägre standard mellan Nyköping och Eskilstuna. Riksväg 52 går från Nyköping till Örebro via Katrineholm. Det är cirka 15 mil mellan Nyköping och Örebro.

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Nyköpings järnvägsstation

År 1877 anknöts Nyköping till järnvägslinjen EskilstunaFlenOxelösund. 19131915 drogs statsbanelinjen Nyköpingsbanan via Nyköping.

Ostlänken är en snabbjärnväg planerad att byggas från Järna, förbi Nyköping, till Linköping. Detta skulle minska restiden för Nyköpings pendlare till Stockholm till cirka 35 minuter.

Järnvägsstationen är belägen i stadens nordvästra hörn. Arkitekten Per-Olof Hallman upprättade ett stadsplaneförslag för stadsdelen, vilken bearbetades av Ragnar Östberg. En gata skulle löpa diagonalt från järnvägsstationen till Stora torget. Men planen genomfördes aldrig till fullo; nuvarande Borgargatan som stannar vid Gamla tingshuset (ritad av Carl Westman) är allt som kom till stånd av diagonalgatan. Huvudparten av området bebyggdes på 1930-talet.[30]

Flygplats[redigera | redigera wikitext]

Stockholm Skavsta Flygplats är belägen cirka 7 km från Nyköpings centrum och cirka 10 mil från Stockholm. Före detta F 11 Nyköpings flygflottiljsområde är idag nordisk bas för flygbolaget Ryanair.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Förteckningen gäller kommunala skolor och friskolor

Grundskolor årskurser 0-6[redigera | redigera wikitext]

Västra skolan
  • Brandkärrsskolan
  • Bryngelstorpsskolan
  • Herrhagsskolan
  • Långsättersskolan
  • Rosenkällaskolan
  • Släbroskolan
  • Stenkullaskolan
  • Västra skolan
  • Resursskolan nätet
  • Östra skolan

Grundskolor årskurser 0-9[redigera | redigera wikitext]

Östra skolan invigdes 1909
  • Långbergsskolan
  • Kungshagens skola (friskola)
  • Mikaeliskolan (friskola)
  • Fokusskolan (friskola)
  • Nyköpings friskola (friskola)

Grundskolor årskurser 7-9[redigera | redigera wikitext]

  • Borgmästarhagsskolan
  • Nicolaiskolan
  • Oppebyskolan
  • Kunskapsskolan (friskola)
  • Resursskolan Högbrunn
  • Långbergsskolan

Gymnasier[redigera | redigera wikitext]

  • Nyköpings Gymnasium (Tessinskolan, Gripenskolan, fordon på Skavsta)
  • Kanotgymnasiet
  • Nyköpings simgymnasium
  • Flygteknik Technical training
  • Nyköpings hotell och restaurangskola (friskola)
  • Realgymnasiet (friskola)
  • Nyköpings enskilda gymnasium (friskola)
  • Framtidsgymnasiet (friskola)
  • ETG – Elteknikbranschens gymnasium (friskola)
  • LBS – Ljud och Bildskolan (friskola)

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Nyköpings teater
Culturum med konsertsal och stadsbibliotek
  • Anna-Stina Åberg Design – silversmide
  • Bryggeriet – kulturcentrum med konsthantverkare och konstnärer
  • Culturum – konsertsal och stadsbibliotek
  • Galleri Fiskhuset – konstutställningar
  • Galleri Saxen – utställningar och frisersalong
  • Galleri Sjöhästen – konstutställningar
  • Gripes modellteatermuseum
  • Handmade – konstutställningar
  • Hantverksgruppen Sörmland
  • Kulturstråket längs Nyköpingsån
  • Lusthuset – Café med uteservering, handelsbodsmuseum
  • NK-villan – konstutställningar och evenemang
  • Nyköpings Teater
  • Slakthuset – Ungdomshus
  • Sörmlands museum – utställningar i Kungstornet

Sport och fritid[redigera | redigera wikitext]

Rosvalla Eventcenter

Sportklubbar[redigera | redigera wikitext]

Kända Nyköpingsprofiler[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Ivar Schnell, Vägvisare genom Södermanland. En studiehandbok i hembygdskunskap. Sörmlands museum. Nyköping 1981, s. 79
  3. ^ [a b] Nyköping. Medeltidsstaden 13, sid. 10
  4. ^ [1]
  5. ^ [2]
  6. ^ Det medeltida Sörmland, Johan Anund & Linda Qviström, s 137.
  7. ^ Nyköping. Kulturhistorisk byggnadsinventering, sid. 11
  8. ^ Svensk uppslagsbok, 20. Malmö 1935
  9. ^ [a b c d] Nyköping. Medeltidsstaden 13, sid. 8
  10. ^ Nyköping. Kulturhistorisk byggnadsinventering, sid. 12
  11. ^ [a b] Erik Petersson, Den skoningslöse. En biografi över Karl IX. Natur och kultur: Stockholm 2009, s. 46ff
  12. ^ Ivar Schnell, Vägvisare genom Södermanland. En studiehandbok i hembygdskunskap. Sörmlands museum. Nyköping 1981, s. 69
  13. ^ Nyköping. Medeltidsstaden 13, sid. 10, 15
  14. ^ Nyköping. Medeltidsstaden 13, sid. 12
  15. ^ Nyköping. Kulturhistorisk byggnadsinventering, sid. 17
  16. ^ Nyköping. Kulturhistorisk byggnadsinventering, sid. 18
  17. ^ Järna-Norrköpings järnväg i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  18. ^ Nyköping. Kulturhistorisk byggnadsinventering, sid. 20
  19. ^ Svensk uppslagsbok, 20. Malmö 1935
  20. ^ Sörmlands Museum, 500 år och 580 kubik
  21. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  22. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  23. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Regional-statistik-och-kartor/Regionala-indelningar/Forsamlingar. Läst 17 december 2013. 
  24. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Nyköpings tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  25. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  26. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_3.pdf. Läst 1 februari 2014. 
  27. ^ Informationstavla vid Fåfängan.
  28. ^ http://www.sau.se/paljungshage__nykoping__stenalder_s149.html
  29. ^ http://www.sau.se/paljungshage__nykoping__gravfalt_s150.html
  30. ^ Nyköping. Kulturhistorisk byggnadsinventering, sid. 24

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nyköpings stads historia (2 delar, 1973), delarna omfattar 1. medeltiden-1622 och 2. 1700-1915
  • Nyköping. Medeltidsstaden 13 (1979), Riksantikvarieämbetet & Statens historiska museer
  • Nyköping. Kulturhistorisk byggnadsinventering (1979), Södermanlands museum. Rapport 3
  • Håkan Norén (med flera), Nyköpings historia (del 1, 2004), Nyköpings hembygdsförening, ISBN 91-631-6238-5
  • Wikborg, J & Wikell, R. 2010. Skynda att fynda! Arkeologiska undersökningar vid Påljungshage. Sörmlandsbygden 2010.
  • Riksantikvarieämbetets webbplats


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]