Erik Bye

	Erik Bye
Födelsenamn	Erik Erikssøn Bye
Född	1 mars 1926; Brooklyn, New York, USA
Död	13 oktober 2004 (78 år); Hvalstad, Norge
Bakgrund	Norge
Genre	Visor
Roll	Sångare, låtskrivare, journalist, programledare i radio och TV, skådespelare
År som aktiv	1958 – 2004
Skivbolag	Fontana, Philips, CBS, Kirkelig Kulturverksted, Sonet Records
Artistsamarbeten	Otto Nielsen, Finn Ludt, Willy Andresen, Josephine Baker, Nora Brockstedt
	Utmärkelser Lytterprisen (1964); Spellemannpris för årets manliga artist (1972); Årets Peer Gynt (1974); Spellemannpriset, juryns hederspris (1978); Akershus fylkes kulturpris (1982); Fritt Ord-priset (1989); Cappelenpriset (1993); Norsk kulturråds ærespris (1993); Kardemommestipendiet (1995); Tekstforfatterfondets hederspris (1996); Solprisen (1996); Hans Christian Ostrøs minnespris (1997); Gullrutens hederspris (1998); Skjæraasenpriset (2000); Spellemannpriset för vissång (2003); Riddare av första klass av Sankt Olavs orden

Erik Erikssøn Bye född 1 mars 1926 i Brooklyn, New York, USA, död 13 oktober 2004, var en norsk tevepersonlighet, sångare och journalist. Han var bosatt i Asker.

Bakgrund

Erik Bye var son till operasångaren Erik Ole Bye och Rønnaug Dahl.

Han studerade engelska, journalistik och dramaturgi vid University of Wisconsin (1953). Han var journalist vid Associated Press (1953-1955), BBCs norska avdelning (1955-1958), och sedan vid NRK.^[2]

TV-karriär

Erik Bye var involverad i flera av de tidiga teveprogrammen i NRK. I samarbete med Willy Andresen skrev han en lång rad melodier. Erik Bye väckte bland annat uppståndelse då han lät en grupp psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar uppträda med «Folk og røvere i Kardemomme by» på norsk teve, något som aldrig hade gjorts tidigare.

Andra intressen

Han arbetade för Redningsselskapet under stora delar av sitt liv, och fick något år före sin död ett räddningsfartyg uppkallat efter sig.^[2]

1994 engagerade Bye sig som motståndare till ett norskt medlemskap i EU.^[2]

Film om Erik Bye

Dokumentärfilmen Giganten (2005) skildrar Byes tre sista levnadsår och hans sista offentliga uppträdanden.

Övrigt

Bye kom 17 december 2005 på tredje plats, i en direktsänd omröstning om århundradets norrman på NRK, efter kung Olav V och Einar Gerhardsen.^[3]

Diskografi (urval)

Album

Vi går ombord (1960)
Erik Bye synger Skjæraasen (1966)
Jeg vet en vind (1972)
Gammel er min fjord (1974)
Norske folketoner (1978)
Askøyarven vil vi verja: Erik Bye gjester Askøy (1978)
Vandring på Vår Herres klinkekule (1985)
Langt nord i livet (1994)
Idur og brott (2003) (med Kongelige Norske Marines Musikkorps)
Støv og stjerner (2003)

Bibliografi (utgivet på svenska)

Munspel under bar himmel 1967

Priser och utmärkelser

Referenser

^ läs online, sceneweb.no .^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c] Norsk biografisk leksikon: Erik Bye
^ NRK: Olav 5 er århundrets nordmann Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
^ Store norske leksikon: Narvesenprisen
^ Vinner av Rolf Gammleng-prisen
^ Store norske leksikon: Cappelenprisen
^ Kulturrådet: Kulturrådets ærespris – liste over vinnere

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Erik Bye.
Bilder & media
Norsk biografisk leksikon

[2ee52b68ccea45f4f0621a92b42dbc754b718ded-1] äs online, sceneweb.no .^{[källa från Wikidata]}

[nbl-2] [a b c] Norsk biografisk leksikon: Erik Bye

[3] NRK: Olav 5 er århundrets nordmann Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.

[4] Store norske leksikon: Narvesenprisen

[5] Vinner av Rolf Gammleng-prisen

[6] Store norske leksikon: Cappelenprisen

[7] Kulturrådet: Kulturrådets ærespris – liste over vinnere

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]