Erik Grafström (ämbetsman)

Erik Olof Hjalmar Grafström, född 23 juni 1914 i Umeå, död 20 maj 1991 i Danderyd, var en svensk ämbetsman. Han var statssekreterare vid kommunikationsdepartementet 1955-1957, generaldirektör för Statens Vattenfallsverk under åren 1958-1970 och ordförande där 1970-1979.

Biografi

Grafström tog studentexamen 1933 i Umeå högre allmänna läroverk med högsta betygen i nästan alla ämnen. 1939 tog han sin pol. mag. examen på Stockholms högskola. Under studentåren i Stockholm var Grafström ordförande i Sveriges Förenade Studentkårer.

Efter examen arbetade han 1939 till 1942 på Stockholms Enskilda Bank. Från 1942 arbetade Grafström, vid sidan av en rad av dåtidens banbrytande statliga utredningar, för regeringskansliet och med uppdrag inom den statliga sektorn. Han började i industrikommissionen, sedan handelskommissionen för att 1955 bli statssekreterare vid kommunikationsdepartementet och 1958 generaldirektör för Statens Vattenfallsverk.

År 1962 genomförde han en stor omorganisation och verket flyttade in i nya kontorshuset i Råcksta. Han genomförde ytterligare rationaliseringar i slutet av 1960-talet, varpå antalet anställda nästan halverades – från 14 000 till 8 000.

Han var styrelseordförande i bland annat AB Atomenergi 1958-60, SIGAB 1964-1969. Efter att lämnat chefsposten i vattenfall 1970, var han styrelseordförande för bland annat detta till 1979, i Sveriges Investeringsbank till 1978, Statsföretag AB (1971-1977), Svenska Handelsbanken, Forsmark AB (1972-1978), NJA (1975-1978) och LKAB (1975-1978).

Grafström var under perioden 1941 till 1984 delaktig i ett flertal statliga utredningar med tyngdpunkt på de som handlade om energi och kärnkraft.

Grafström kom med tiden att bli alltmer tveksam till kärnkraftens roll och betraktade kärnkraften mera som en parentes i energisystemet.

1970 blev han ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA

Erik Grafström var son till översten Hjalmar Grafström och Elsa, född von Nolting. Grafstöm gifte sig 1942 i Seglora kyrka med Brita Dahlberg (1919-1996). De har tre söner, Tomas, Per (1946-1949) och Jan. Erik Grafström avled 20 maj 1991 och är gravsatt i Djursholms skogskyrkogård i Danderyds församling.

Utmärkelser

• Kommendör av Kungliga Nordstjärneorden; Hans Maj:t Konungen, 1958
• Kommendör av Kungliga Nordstjärneorden, första klassen; Hans Maj:t Konungen, 1961
• Kommendör av Kungliga Nordstjärneorden, Storkorset; Hans Maj:t Konungen, 1970
• Minnesmedaljen för humanitär verksamhet till förmån för Finlands krig 1941-1944; Gustaf Mannerheim, Republiken Finlands President, februari 1946
• Orde van Oranje-Nassau; Drottning Juliana av Nederländerna, 11 januari 1954

Bibliografi

Under åren 1986 till Grafströms bortgång 1991 skrev han ett antal självbiografiska texter om skeenden under Grafströms yrkeskarriär. Dessa manuskript, som är opublicerade, har följande titlar:

• Kärnenergin och jag
• Stekenjokk
• Vattenfall – omorganisation, ekonomisystem, bättre konkurrenskraft
• Jag blev socialdemokrat
• Statssekreterare med fem statsråd
• Att utreda – en passion
• Storflygplats
• Till Vattenfall – en ”politisk regim”
• Vattenkraften och naturskyddet

Källor

• http://historia.vattenfall.se/sv/node/299
• Svensk biografisk handbok ”vem är det” 1989
• Sveriges statskalender
• http://www.svensktidskrift.se/gu-namn-att-minnas-erik-grafstrom/?s=erik%20grafstr%C3%B6m

Noter

Företrädare: Åke Rusck

GD för Vattenfall 1958-1970

Efterträdare: Jonas Norrby