LKAB
| Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag | |
| Org.nr | 556001-5835 |
|---|---|
| Typ | Statligt aktiebolag |
| Huvudkontor |  Luleå, Sverige |
| Nyckelpersoner | Marcus Wallenberg Styrelseordförande Lars-Eric Aaro Vd Koncernchef |
| Bransch | Gruvdrift |
| Produkter | Järnmalm Mineraler |
| Antal anställda | 4 357 - december 2012 |
| Historia | |
| Grundat | 1890 |
| Ekonomi | |
| Omsättning | ▼ 26,971 miljarder SEK |
| Rörelseresultat | ▼ 10,595 miljarder SEK |
| Vinst efter skatt | ▼ 8,789 miljarder SEK |
| Tillgångar | ▲ 57,621 miljarder SEK |
| Eget kapital | ▲ 41,671 miljarder SEK |
| Struktur | |
| Ägare | Svenska staten (100%) |
| Moderbolag | Regeringskansliet |
| Dotterbolag | LKAB Berg & Betong AB LKAB Fastigheter AB LKAB Kimit AB LKAB Malmtrafik AB LKAB Mekaniska AB LKAB Wassara AB Minelco AB |
| Avdelningar | Market Division Mining Division Minerals Division Special Businesses |
| Övrigt | |
| Slogan | Performance in Ironmaking. |
| Webbplats | LKAB.com |
| Fotnoter | Siffror från 2012 års bokslut.[1] |
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) är en gruvdriftskoncern, ägd av svenska staten, grundad 1890 med järnmalmsbrytning i Kiruna och Malmberget som huvudsaklig verksamhet. LKAB levererar bland annat till SSAB:s stålverk i Luleå. LKAB raffinerar järnmalmen till kulsinter (pellets) samt fines innan den levereras. LKAB har sju dotterbolag: LKAB Berg & Betong AB, LKAB Fastigheter AB, LKAB Kimit AB, LKAB Malmtrafik AB, LKAB Mekaniska AB, Minelco AB och LKAB Wassara AB.
Innehåll |
Historik [redigera]
Det första kända malmprovet från Malmberget dateras så tidigt som på 1660-talet och 1696 nämns namnen Kiirunavaara och Luossavaara för första gången. Många anade nog att stora rikedomar dolde sig i bergen i Lappland men svårigheterna var många; dels att lyckas utvinna malmen, dels att transportera den till närmaste hamn. Flera kände sig manade att försöka, men under århundradena misslyckades de alla. Först på 1870-talet uppfanns en teknik som visade sig fungera; nu kunde man framställa stål ur den fosforrika malmen och man kunde äntligen utvinna den kommersiellt. Nu återstod endast transportproblemet, vilket löstes 1888 då Malmbanan öppnades för trafik. LKAB bildades 1890.
LKAB var till en början ett privat företag, något som ledde till en häftig riksdagsdebatt om huruvida gruvan borde förstatligas eller inte. Striden stod mellan konservativa och liberaler, där de förra ansåg att företaget borde förstatligas för "rikets bästa". Denna linje hade även stöd från militären, som främst var oroade över vad som skulle hända om utländska ägare lade beslag på svenska naturresurser. Liberalerna stod här emot under hela tiden. Efter att högern segrat i 1906 års val, beslöt riksdagen 1907 att förstatliga hälften av LKAB 1907 med option på att förstatliga resten av företaget efter femtio år: Så skedde även 1957 då Grängesbergsbolaget löstes ut från sitt ägande i LKAB och företaget blev helt förstatligat.
Högerregeringen Lindmans beslut att förstatliga LKAB 1907 har ingående studerats av statsvetaren Bo Jonsson i doktorsavhandlingen Staten och malmfälten 1969.
Före detta kabinettssekreteraren Arne S Lundberg blev VD vid LKAB 1956; tjänsten hade han kvar i tjugo år. 1969-1970 genomfördes en strejk vid LKAB:s gruvor i Malmfälten; denna händelse är känd som LKAB-konflikten.
Spårvägen i Kiruna [redigera]
På initiativ av Hjalmar Lundbohm startade LKAB år 1907 spårvägstrafik i gruvsamhället Kiruna. Till skillnad från andra svenska spårvägar hade stadsspårvägen spårvidden 1000 mm och kontaktledningsmaster av trä. Den år 1907 införda tioörestaxan (gratis för LKAB-anställda) höjdes inte heller någon gång under spårvägens livstid. När linjenätet var som störst fanns en linje mellan Luossavaara och Kirunavaara samt en sidolinje till Thule. Stadsspårvägen nedlades år 1958 och ersattes med bussar.
.png)
Utöver stadspårvägen fanns även normalspårig gruvspårvägstrafik, vilken bedrevs inom brytningsområdet vid Kirunavaara och endast var avsedd för LKAB-personal. Denna trafik inleddes 1943 och från 1953 fanns även underjordisk gruvspårväg, kallad Kiruna under jord (Kuj). Gruvspårvägen ovan jord ersattes med bussar år 1958, medan Kuj fanns kvar till 1961. Detta Kuj skall dock inte förväxlas med LKAB:s interna benämning av "gruvområdet" under jord i Kiruna som även det benämns som KUJ (Kiruna Under Jord).
Under 1960-talet satsade LKAB på byggandet av ett järnvägsspår från Svappavaara till Kiruna. Detta spår används även i dagsläget.
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
- ^ ”LKAB:s års- och hållbarhetsredovisning 2012”. LKAB.com. http://issuu.com/lkab/docs/lkab_ars_och_hallbarhetsredovisning_2012?mode=window&viewMode=doublePage.
Litteratur [redigera]
- Hedman, Raymond, och Rickheden, Per, (1982), På meterspår under midnattssol: Till 75-årsminnet av Kirunas spårvägar, Malmö: Frank Stenvalls Förlag.
Externa länkar [redigera]
- Officiell webbplats
- Artikel skriven av sekreteraren i strejkkomittén
- Spårvägen i Kiruna, pdf-fil
- Wikimedia Commons har media som rör LKAB.
|
||||||||||||||||||||
