Erik Puke
- Denna artikel handlar om den svenske upprorsledaren Erik Puke, avrättad 1437. För 1300-talsmarsken, se Erik Kettilsson (Puke).
Erik Puke, även Erik Nilsson (Puke), riksråd, son till Nils Gustafsson (Rossviksätten). Första gången nämnd 1434 som sin fars underhövitsman för Korsholms slottslän. Hade 1435 Rasbo härad som pantlän och hade också befälet över Kastelholms slott. Erik tog förmodligen sitt binamn efter sin mors kände kusin, marsken Erik Kettilsson Puke
Erik Puke allierade sig tidigt med Engelbrekt Engelbrektsson och framstod 1436 som Engelbrekts närmaste man. Efter Engelbrekts död startade Erik Puke ett nytt uppror i sin hembygd (Rekarne), den s.k. Pukefejden.
Pukefejden spred sig snabbt till Närke och Västmanland där allmogen tog ställning för Erik. Efter förhandlingar med dalafogden Hans Mårtensson lyckades Erik också få dalkarlarna att marschera mot Stockholm. Kungens här mötte upprorsmännen vid Haraker i Västmanland och efter en mindre sammandrabbning, slaget vid Hällaskogen, slöts vapenstillestånd med beslut om att förhandlingar mellan parterna skulle inledas i Västerås.
I stället för en överenskommelse slutade Västeråsmötet med att Hans Mårtensson avrättades på plats och Erik Puke fördes som fånge till Stockholm där han avrättades i början av februari 1437 [1].
Erik Puke var gift med Birgitta Nilsdotter (Hammerstaätten) och hade en son, Gustav Puke som dog i början av 1450-talet.
Se även
- Pukeborg (medeltida befästningsanläggning uppkallad efter Erik Puke), invid fornborgen Styresholm i Ångermanland
Källor
- ^ Harrison, Dick (1966-); Karl Knutsson - en biografi, sid 98, Historiska media, Lund, 2002, ISBN 91-89442-58-X, LIBRIS-id 8693772
Litteratur
- Ahnlund, Nils (1889-1957); Erik Pukes släkt, ur Historisk tidskrift - 1917, Stockholm, 1917, LIBRIS-id 2533832
- Lundegård, Axel (1861-1930); Om Engelbrekt, Erik Puke och Karl Knutsson som blef kung, Ljus förlag, Stockholm, 1913, LIBRIS-id 460437