Närke
Från Wikipedia
| Närke | ||
|---|---|---|
|
||
| Landsdel | Svealand | |
| Län | Örebro län, Östergötlands län, Västmanlands län | |
| Stift | Strängnäs stift | |
| Yta | 4 126 km2 | |
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
188 563 45,7 inv/km2 |
|
| Högsta punkt | Kilsbergen 298 m ö.h. | |
| Största sjö | Vättern, Sottern (störst helt inom landskapet) | |
| Landskapsblomma | Gullviva | |
| Landskapsdjur | Hasselmus | |
| fler symboler... | ||
|
||
Närke är ett landskap i Svealand. Ytan är 4126 km2 (minst i Svealand). Närke gränsar i sydväst till Västergötland, i nordväst till Värmland, i norr till Västmanland, i öster till Södermanland och i sydöst till Östergötland.
I landskapet finns 5 200 bevarade fornlämningar.
Den äldre stavningen Nerike lever kvar bland annat i tidningen Nerikes Allehandas namn.
Innehåll |
[redigera] Historia
De tidigaste uppgifterna om Närkes omfattning i början av 1300-talet anger ungefär samma gränser som nu. I norr räknades emellertid även Noraskog till Närke. Närke, som ursprungligen var delat i tre tredingar, utgjorde en egen lagsaga och ägde en lagbok, som stadfästes av Magnus Ladulås men som senare gick förlorad. Landskapstingen hölls under 1300-talet i Mosås och Kumla, senare i Örebro. Den kungliga förvaltningen utövades av fogden på Örebro slott. Närke tillhörde från 1170 Strängnäs stift. Skattepersedlarna var korn, smör och fläsk samt i landskapets bergslagstrakter osmundjärn. Antalet hushåll i Närke uppskattades 1570 till omkring 3.4000, motsvarande en befolkning på bortåt 20.000. Närke utgjorde 1525-54 förläning åt marsken Lars Siggesson; det tillhörde hertig Karls hertigdöme och sedermera Karl Filips.[1]
[redigera] Geografi
[redigera] Topografi
De mellersta delarna av Närke upptas av Närkesslätten, en bördig och uppodlad slätt söder och väster om Hjälmaren. Slätten fortsätter in i såväl Västmanland som Södermanland. I norr finns Käglans skogsplatå (111 meter över havet), som i sin nordligaste del stupar brant ner mot Arbogaån. I västra delen av Närke finns en markerad bergshöjd, Kilsbergen, som också fortsätter in i Värmland och Västmanland. I Kilsbergen återfinns Närkes högsta topp, Tomasbodahöjden, 298 m.ö.h. Söder om Kilsbergen vidtar skogen Tiveden, och där går gränsen mot Västergötland. I söder har Närke strandlinje mot Vättern. Här finns en mindre insjöskärgård. På gränsen mellan Närke och Östergötland ligger den karga och ödsliga bergssträckningen Tylöskogen.
De största vattendragen i Närke är Letälven, som utgör gräns mot Värmland, och Arbogaån, som utgör gräns mot Västmanland. Det största vattendrag som inte utgör landskapsgräns utan verkligen flyter inuti Närke är Svartån. Näst störst är Kvismare kanal.
Närkes största sjö är Vättern. På andra och tredje plats kommer Hjälmaren och Skagern. Dessa sjöar ligger dock bara delvis inom Närke. Den största sjön som ligger helt inom landskapet är Sottern (29 km2).
[redigera] Större orter i Närke
[redigera] Sevärdheter
Vattentornet Svampen i Örebro, Örebro slott, Wadköping, Karlslund, S:t Nicolai kyrka, Olaus Petri kyrka, Gustavsvik, Tiveden och Stjärnsund slott.
[redigera] Några kända närkingar
- Gunnar Andersson, professor, forskningsresande ("Kina-Gunnar")
- Johan Andersson, spelman
- Gabriel Anrep, genealog
- Hjalmar Bergman, författare
- Gösta Berg, professor, styresman för Nordiska museet och Skansen
- Axel Borg, konstnär
- Bromelius, Olof, läkare och botanist
- Irja Browallius, författare
- Folke Dahlberg, författare
- Nils Gabriel Djurklou, folkminnesforskare
- Nils Petter Eckerbom, författare
- Torsten Ehrenmark, journalist
- Peter Flack, revyartist
- Harald Forss, författare
- Anders Frostensson, psalmist
- Arvid Gumælius publicist
- Emil Gustafson, frikyrkoledare
- Olof Gabriel Hedengren, godsägare, frikyrkoledare
- Edvard Hedin, frikyrkoledare, riksdagsman
- Adolf Hedin, riksdagsman, redaktör för Aftonbladet
- Verner von Heidenstam, författare
- Anton Jansson, entomolog
- Mattias Jonson, fotbollsspelare
- Emil Kåberg, ishockeyspelare
- Claes Lagergren, markis, påvlig kammarherre
- Laurentius Petri, ärkebiskop
- Bernhard Elis Malmström, skald
- Birger Mörner, forskningsresande
- Håkan Nesser, författare
- Einar Olsson, riksspelman
- Laurentius Petri, ärkebiskop
- Olaus Petri, kyrkoreformator
- Levi Rickson, författare, signaturen Jeremias i Tröstlösa
- Adolf Eugène von Rosen, järnvägspionjär
- Erik Rosenberg, ornitolog
- Torsten Rudenschiöld, "den svenka folkskolans fader"
- Johannes Rudbeckius, biskop, poet, författare
- Carl Viktor Rulin, riksspelman
- Claes Runheim, journalist
- Jöran Sahlgren, professor, ortnamnsforskare
- Karl Bernhard Salin, riksantikvarie, fornforskare
- Rutger Sernander, professor, växtgeograf, naturskydds- och miljöpionjär
- Johan Lindström Saxon. hembygdsforskare, bokföläggare
- Carl Gustaf Styffe historiker, arkiv- och biblioteksman,
- Cajsa Warg, kokboksförfattare
- Lars Wivallius, poet och äventyrare
- Dag Wirén, tonsättare
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ Svensk uppslagsbok 1934
[redigera] Litteratur
- Svensk uppslagsbok, 20 (1934)
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
| Sveriges landskap | ||
|
Blekinge | Bohuslän | Dalarna | Dalsland | Gotland | Gästrikland | Halland | Hälsingland | Härjedalen | Jämtland | Lappland | Medelpad | Norrbotten | Närke | Skåne | Småland | Södermanland | Uppland | Värmland | Västerbotten | Västergötland | Västmanland | Ångermanland | Öland | Östergötland |
||

