Erringar-Stein

Från Wikipedia

Erringar-Stein (norröna: Erringar-Steinn eller Erringarsteinn) var en isländsk furstelovskald från 900- eller 1000-talet. Det enda som har bevarats av hans diktning är en halvstrof som Snorre Sturlasson citerar i Skáldskaparmál (51) för att ge exempel på en skeppskenning.

Enn þótt ófrið sunnan
ǫll þjóð segir skáldi
– hlǫðum Geitis mar grjóti –
glaðir nennum vér þenna.
Även om hela folket berättar för
skalden om ofriden från söder
gör vi glada denna färd
– vi lastar Geites ök med sten.[1]

Geite (Geitir) var en sjökonung och Geites ök betyder skepp. Eftersom det ryktades om ett angrepp från söder (Danmark?) är det tänkbart att strofen har tillkommit på 950-talet, då Håkon Adalsteinsfostre regerade i Norge.

Ingenting är känt om vem Erringar-Stein var. Tillnamnet erringar betyder den uthållige eller duktige.

Källor och litteratur[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Snorres Edda i översättning av Karl G. Johansson & Mats Malm, Stockholm, 1999, sid 177. ISBN 91-7102-449-2.
  • Finnur Jónsson, Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie, I, 2 utg., København 1920, sid 520.
  • Finnur Jónsson, "Tilnavne i den islandske oldlitteratur" i Aarbøger for Nordisk Oldkyndighet og Historie 1907, København, 1908.